Nattningstrubbel och mammatid

Nattningstrubbel och mammatid

Efter helgen, då jag och L inte alls hade den mysiga tid tillsammans som jag föreställt mig, har hon inte nöjt sig med att nattas av pappan enligt rådande rutiner.

Hon mammakrisar, och gallskriker tills jag kommer. Vilket jag inte kan göra utan att ta med V. Och med V i famnen kan jag inte krama på L ordentligt. Så efter att L tvingat även mig att läsa fjorton små böcker blir det ändå pannkaka av allt. Hon kommer inte till ro. Alls. Och B får rycka in igen, och även han måste läsa fjorton böcker. Ny mammakris.

Och min tid är så dyrbar just nu. Jag jobbar. Jag mammar. Höjden av lyx är att få lite tid för att städa efter att barnen kommit till ro. Den tiden knaprar jag i regel från tiden för sömn.

Ibland får jag dåligt samvete över att jag lämnar V för att arbeta i så stor utsträckning som jag gör. Tills jag inser att jag ju har hand om henne varje eftermiddag/kväll och natt. Från klockan 16 till klockan 08 nästa morgon måndag till torsdag. Hela dygnet fredag, lördag och söndag. Så nog får hon sin beskärda del av mig.

Det är värre för de stora. De har jag ensam bara vid hämtning och lämning. Delat ansvar fram till efter middag, då B börjar med nattning. Vilket för närvarande får ske ett barn i taget.

(Och jag sitter fast i soffan med den lilla, från efter middagen tills hon somnat för natten, vanligen efter 23. Då ska jag städa/plocka/förbereda för nästa dag.)

Vi har den uppdelningen nu att jag primärt har den lilla, och B storbarnen. Förutom när storbarnen har förskola, 30 timmar i veckan, då har B den lilla och jag får jobba. Det är lätt att se att det är mamma-storbarn-tid som saknas i ekvationen. Men på grund av amningen så är det så här det får vara i några månader till.

Jag saknar mina ”stora” barn. För en fyraåring och en tvååring är ju bara små pluttar, ändå…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.