Hejdå, lilla buffel!

Hejdå, lilla buffel!

I helgen sade jag adjö till min Bugaboo Buffalo. Min allra första barnvagn, ursprungsvagnen. Den som H lades i för den där allra första promenaden.Lilla killen! Tänk att det är nästan 4,5 år sedan redan…

  • Och maken, då! Så ung och oförstörd <3
  • Jag tror att jag sagt det mesta jag ville ha sagt om denna vagn i mina gamla recensioner:

    Det jag har att tillägga är möjligen en justering av mina tidigare tillägg om att köpa en Donkey direkt om en tror att syskon kommer att bli aktuellt inom första barnets vagnåkarperiod. Efter att ha ägt en Donkey också, parallellt med Buffalon, kan jag konstatera att Donkey i monoläge på det stora hela är sämre än en Buffalo. Detta gäller i alla fall den äldre varianten av Donkey, jag vet inte om Donkey2 är bättre.

    Donkeyn känns rangligare i chassit, och inte lika stabil. Med två barn är den perfekt, men med ett har det känts som att vikten blir väldigt felfördelad, och det främre högra hjulet har nätt och jämnt nuddat marken om det inte varit väldigt mycket packning i sidokorgen eller varukorgen.

    Buffalon är således trevligare att köra, har mycket rymligare ligg- och sittdel och rymligare varukorg (även om sidokorgen på Donkey är väldigt trevlig så väger den inte upp att Donkeyns vanliga varukorg är i det närmaste oanvändbar).

    Och Buffalon har en swing-away-bygel istället för den helt hopplösa Donkey-bygeln, som måste knäppas av helt, vilket är både irriterande, kräver två händer och det är stor risk att en glömmer kvar bygeln någonstans. Så för ett barn är jag team Buffalo all the way, om en helt bortser från den ekonomiska faktorn, som gör det klart förmånligare att köpa en Donkey direkt om det finns syskonplaner.

    Buffalon har varit den vagn som bott hos oss längst, och som vi nog varit absolut mest nöjda med (om det inte är Babyzen Yoyo, det är en hård kamp) och jag skulle aldrig ha gjort mig av med den om det inte vore för min önskan att prova att rulla en klassisk Emmaljunga nu med sista barnet. För Bugaboo Buffalo och Emmaljunga Edge med Outdoor-chassi är direkta konkurrenter, och det finns absout inget behov av att äga båda två – de skulle användas i precis samma situationer.

    Den enda väsentliga skillnaden i användningsområde är att Buffalon har s.k. ergonomisk sittdel, som enligt min uppfattning fungerar mycket bättre till små bebisar som inte riktigt kan sitta rakt själva ännu. Men jag har ju en Donkey som har ergosits vid eventuellt behov under övergångsperioden, plus att Emmaljungan har ett sådant där litet uppfällbart ryggstöd så att bebis kan sitta upp lite i liggdelen innan det är dags för en riktig sittdel, vilket troligen förlänger användningstiden för liggdelen.

    Vagnen har ju tyvärr tagits ur produktion, vilket verkar vara vansinne när en ser hur klen ersättaren Fox ser ut att vara – inte alls en terrängpansarvagn som Buffalo! Och med hänsyn till hur väl min buffel rullat i alla år så tror jag att de kommer att rulla på gatorna i många år till, och vara eftersökta av dem som inte vill ha en cityvagn, utan något robustare.

    Efter 4,5 år med vår Bugaboo Buffalo så tar jag således avsked med en liten sammanfattande lista över de viktigaste för- och nackdelarna.

    + en riktig pansarvagn, som tar sig fram i all terräng, och precis som på de flesta moderna vagnar med svängbara framhjul, möjligheten att låsa framhjulen för att t.ex. förbättra framkomligheten i snö.

    + rymlig ligg och sittdel och hög maxvikt gör att den går att använda hela vagnåkarperioden, och att det aldrig är några bekymmer att få plats med åkpåsar

    + flexibel, med möjlighet att vända sittdelen, och lätt att med en hand ändra mellan upprätt, tillbakalutat och liggande läge

    + ergonomisk sittdel fungerar väldigt bra för bebisar som inte kan sitta själva ännu

    + det höj- och sänkbara handtaget gör att höjden passar både långa och korta förare

    + generellt lätt att hantera, den känns väldigt basic men har i princip alla funktioner som behövs

    + snygg

    – lite klumpig, och den blir inte så kompakt ihopfälld

    – varukorgen är inte den bästa, med rundad botten och en balk i chassit som tar upp utrymmet ovanför den plats där varukorgen är som djupast, men den är inte den sämsta heller, och tar ändå ett par rejäla matkassar, mycket bättre än t.ex. Donkeyns varukorg

    – det är ingen riktig duovagn, eftersom ligg- och sittdel är olika tyger som sätts på samma ram, så det går inte att växla mellan ligg- och sittdel för syskon i olika ålder, eller i en övergångsperiod mellan ligg- och sittdel

    – ergonomisk sittdel gör att benen riktas upp i vinkel när sitsen är i liggläge

    – fotstödet är inte ställbart

    – textilierna är inte stoppade (förutom vissa limited editions) och vagnen kan därför kännas lite icke-ombonad

    Vi har verkligen varit nöjda med vår Bugaboo Buffalo (även om den använts alltmer sällan sedan L föddes) och det var inte utan sorg och vemod vi tog avsked.

    Och den sista promenaden med Buffeln. Men det visste vi inte då. Med barn ett på ståbräda och tvåan i sittdelen. Trean var fortfarande i magen, och skulle aldrig få åka i vår allra första barnvagn.

    Nu väntar den gamla buffeln i ett nytt hem på en ny liten människa; första barnet i en ny familj på väg att bildas. Fint ändå!

    Lämna ett svar

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.