Så skönt med helg! Eller nåt…

Så skönt med helg! Eller nåt…

Det här med helg har inte riktigt samma positiva vibbar som det hade förr. Får jag väl tillstå.

För även om jag varje torsdag ser fram emot tre dagars familjemys, så är verkligheten inte fylld av sovmorgnar och gos med sömndruckna barn med rufsigt hår, gemensamma mysfrukostar och utflykter i vintersolen med medhavd matsäck. Sådär som idealbilden av familjelivet är i mitt huvud.

En lördag, till exempel, kan bestå av att ett stycke dotter i tvåårsåldern kommer klampande 05.56 och kräver att bli servad grötklämmis och Greta Gris. Efter att en ammat ett stycke mindre dotter halvslumrande i sängen sedan …04? Oklart.

Sedan försöker jag fortsätta med en köksstädning som påbörjats dagen innan. Jonglerar runt en bebis som inte vill sova mellan bärsjal och vagn. Får dåligt samvete av att spisa av tvååringens propåer om ”Mamma sitta soffa! Gosa!”, men känner att en städning börjar bli livsnödvändig. Har tre timmar senare blivit klar med avröjning och torkning av bänkskivor.

Någon sorts frukost intas med en fyraåring som helt tycka ha slutat andas mellan meningarna. Som kan nöta på hur länge som helst om planer för dagens legobyggen. Tvååringen som är inne i en kladdfas, och ska klappa in smörgåskorven på ovansidan av sin hand, och på bordet. Båda som plötsligt är färdiga med sin frukost sekunden som föräldrarna lyfter kaffekoppen till munnen för första gången.

Bebis lyckas – på bebisars vis – pricka in exakt alla dagens måltider som bästa tid att vakna och kräva tutte.

Stora tjejen vill inte sova middag. Mamma försöker natta, i hopp om att själv få tuppa av en stund bredvid gosigt barn. Icke. Pappa försöker, men barnet vrålar och rymmer upp. Till slut är hon så trött att hon bara gör jäkelskap. På tredje försöket lyckades mamman få barnet att sova. Kanske kommer hon snart att sluta sova middag? Det gjorde ju H i den åldern. Men det går nog inte om hon tänker fortsätta att vakna vid 05-06.

När hon vaknar har hon någon sorts utbrott och bara gråter och skriker. Hungrig förstås, eftersom hon missat lunch, men helt otröstlig och omedgörlig. Först efter tjugo minuters illvrål sitter hon i sin stol och smaskar i sig ett päron, för att dra upp blodsockernivåerna.

Storebror guilt-trippar båda föräldrarna till att bygga smålego åt honom. ”Mamma, om ni inte hade beställt en till bebis, då hade det inte varit så att ni inte har tid att bygga lego med mig…”

Lite städning. Lite lego. Rätt mycket bråk. En vanlig lördag.

Något ovanligt var att det var en räv på besök hos oss. Uppe på balkongen!!! Vi satt vid köksbordet, och jag såg en rörelse utanför, bakom en av stolarna. Tänkte att det måste vara en grannkatt, eftersom våra var inne. Tills den kom förbi stolen och vände på huvudet, och jag tittade rakt in i ansiktet på en räv. En fin och till synes frisk räv, som vågat sig uppför trappan från trädgården till vår balkong! Och ingen telefon inom räckhåll…

Nu till sängs med redan sovande lillgris.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.