Första utvecklingssprånget?

Första utvecklingssprånget?

Sedan ett par dagar är V inte längre världens nöjdaste lilla tröttmössa till bebis. Hon har varit mer orolig, mer skrikig. Idag hade hon satt pappan på prov ordentligt, och inte velat komma till ro någon längre stund förrän sent på eftermiddagen.

På kvällarna är det bara ligga vid bröstet som gäller, och hon verkar ha ont i magen varje gång innan det är dags för bajs. När jag bytte på henne idag när jag kom hem var bajset rätt torrt, och rätt grönt…?

Hon är även småprickig i ansiktet. Och kombinationen utslag och skrikighet (och gasighet och allmänna magbekymmer) sätter såklart igång varningsklockor i mitt huvud. Är hon också mjölkproteinöverkänslig, som L?

Men jag lugnar mig. För hon ska ju också vara smack mitt i det första utvecklingssprånget just nu, innefattande även en mognad av matsmältningssystemet utöver hjärnutveckling. Skrikiga och klängiga femveckorsbebisar verkar vara en vedertagen grej, om en googlar fram diverse föräldraforum på nätet.

Och tydligen ska även denna ålder ofta innefatta en kulmen av babyfinnar (acne neonatorum). Som jag trodde var de där ”finnarna” bebisarna får när de är alldeles nyfödda, men det är tydligen något annat, toxiskt utslag/toxiskt erythem (erythema toxicum neonatorum). Båda dessa utslag brukar kallas hormonplitor eller hormonprickar, men det ena kommer dagarna efter födseln, och det andra efter några veckor.

För hon är faktiskt inte skrikig på sättet L var skrikig. Hon kommer till ro i famnen. Och i vagnen och i bilen. Jag minns dessa promenader med en vrålande liggdel, och hur L skrek sig igenom mataffären, hela bilresorna hem från Ikea i Uppsala. Jag minns hur svettig och stressad jag var för att L skrek jämt – att jag inte ens kunde värma en portion mat eller gå och kissa utan att hon låg och var alldeles illröd och jättearg. Detta är inte samma.

Inte heller utslagen är samma. L fick koncentrerade upphöjda utslag runt munnen. V är mest allmänt och utspritt småprickig och ”finnig” i hela ansiktet.

Så. Troligen bara utvecklingssprång och finnar. Lite som en tonåring i miniatyr… Men vi har 1-månadskontrollen på BVC imorgon, så jag ska passa på att vädra funderingarna då. Och höra om naveln (note to self).

Jag och H hade en mer harmonisk promenad hem idag, och han var helt hänförd över ”norrskenet” = den rosa solnedgångshimmeln.

Pappan hade otur och fick en helvetesnattning av de två ”stora” barnen efter helvetesdagen med en skrikig V och sjuk L.

Ibland fungerar det bra för honom att natta båda samtidigt i vår säng (som jag nu utrymt till förmån för gästsängen på övervåningen så länge bebis typ skulle riskera livet av att befinna sig i vårt sovrum mht vilda storasyskon). Ibland fungerar det inte alls, och då brukar H komma upp till mig (som då ammar V i soffan) och avbryta min kaffe-och-choklad-stund.

Så här satt vi alltså på kvällen. Tills L somnat, och B hämtade H för nattning nummer två. (Eller tre, om en räknar in misslyckad dubbelnattning.)

V sov faktiskt en stund själv i sin dagbädd, som vi brukar ha i soffan, lite senare på kvällen, varvid jag fick ett ryck och plockade undan alla leksaker i lek- och vardagsrum. För att det är lättare att bara göra det själv än att tjata hål på allas öron för att barnen ska plocka undan efter sig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.