Oops, I did it again…? En första titt på Emmaljunga Edge Duo S Outdoor

Mmm…joo…såattere… Jag köpte visst en barnvagn. Igen.

Till mitt försvar får jag säga att det var nästan ett år sedan sist.

I mars förra året köpte jag ju den stora Thule Urban Glide2 Double. Den har tjänstgjort som (främst) förskolevagn det gångna året, och gör så än. Jag har en liggdel till sedan gammalt (från förra versionen av vagnen som jag rullade ett tag i början av 2017), men den har jag inte börjat använda till V. Den får fortsätta köra storbarnen till föris. Det gör den med den äran. Maken till lättrullad vagn har jag inte varit med om, och till och med som superduperhöggravid orkade jag rulla den uppför backarna till och från förskolan, lastad med 30+ kilo barn.

Och nu har jag skaffat ett uppgraderat åk till lillasyster. För nog måste väl varje barn ändå få en ”egen” startvagn? H hade Buffalon, L hade Donkeyn. V får en Emmaljunga Edge. I färgen Outdoor Timber med Duo S Outdoor-chassi. För att hon är den sista. För att jag var så sugen på att testa en barnvagn av klassiskt snitt, med ombonade tyger och vanlig sittdel. En sista vagn med liggdel.

Jag hade ju även en riktigt jobbig jobbgrej inplanerad för idag och större delen av morgondagen. En sån där grej som en gör bara någon enstaka gång ibland, och som är krävande även när en inte är nyförlöst med amningshjärna, sömnbrist och en bebis som en inte kan lämna hur långa stunder som helst. Så när jag beställde vagnen för några dagar sedan var det också lite för att ha en belöning/tröst att se fram emot efter att ha klarat av jobbgrejen.

Egentligen hade jag tänkt hämta ut den imorgon, när jobbgrejen var avklarad. Men vi blev klara redan idag, efter ett mycket enklare förfarande än det planerade. Så ikväll landade den i hallen hemma. Lite oförtjänt.

Bebis ville naturligtvis på bebisars vis absolut inte ligga på annan plats än på mamma just när mamma hade något kul att göra, men till slut var hon i alla fall monterad, Emmaljungan.

Liggdelen är SÅ ombonad och mysig. Sufflett och korg är mjukt stoppade, och madrassen är jättemjuk. Ljusår från det kalla, lite hårda, tunna och avskalade jag är van vid efter att mest ha rullat Bugaboo (även om liggdelen och suffletten på Donkey Weekender är stoppad och hyfsat ombonad).

Det finns ett sådant där litet ryggstöd (ni vet som på vagnarna även på 80-talet?) som går att fälla upp i botten, och möjlighet att fästa en extern sele, så att liggdelen går att använda även efter att bebis har börjat vilja sitta och se sig om lite.

Liggdelen har också något som kallas Thermobase, som innebär att en med en liten spak kan ändra botten från isolerad till ventilerad. Det finns även en ventilationslucka med mesh i suffletten samt ett inbyggt myggnät/solskärm.

I fotänden på insidan finns en liten ficka, utmärkt antingen för ett par blöjor, ett paket wipes och en nappflaska. Eller plånbok, telefon och nycklar.

Chassit, varianten Duo S Outdoor, är helsvart, med grova terränghjul (12″ bak och 10″ fram, lufthjul), svängbara i fram. Chassit har fjädring och en funktion där lutningen på liggdelen/sittdelen kan justeras i tre lägen. Varukorgen är relativt rymlig med platt botten. Handtaget är ställbart (knäled).

(Det kommer såklart någon sorts recension med detaljbilder och ordentlig genomgång när jag hunnit rulla vagnen lite mer.)

Sittdelen är också kanonfin. Suffletten behöver flyttas mellan liggdel och sittdel, men annars är ramar och textilier helt separata. Bra att lätt kunna byta, och låta L åka i sittdelen vid behov.

Klassisk bygel med grenrem, fempunktsbälte, ställbart ryggstöd med tre lägen: upprätt, lite lutat och fullt liggläge. Ställbart fotstöd. Vändbar såklart. Allt en behöver, och också mjukt och ombonat. L sitter fint, men H skulle nog inte rymmas (har inte testat, men vagnen är också rekommenderad för bara 0-3 år, med 15 kg maxvikt i sittdelen.)

Efter montering och titt inomhus är första intrycket av vagnen bra. Riktigt, riktigt bra. Den känns väldigt rejäl och genomtänkt. För att inte tala om snygg och mysig. Enda randanmärkningarna så här långt är att vissa tryckknappar är dryga att knäppa, att handtaget hade kunnat vara högre, och att en så här rejäl vagn hade förtjänat en något rymligare sittdel och högre maxvikt, så att den kunde räcka för ett barns hela vagnåkarperiod, vilket för mig är fram till och med fyraårsåldern.

H är nästan 4,5 år nu, och just vid förskolelämning och -hämtning är det fortfarande skönt att ha vagn, och om vi inte hade haft syskon och ståbrädemöjlighet hade jag velat ha vagn även för lite längre promenader, som när vi är hos mormor och har 3 km till centrum.

Beträffande handtaget så måste till och med jag med mina 163 cm ha det nästan rakt uppfällt. Och knäledshandtag vill jag gärna kunna ha i vinkel, både för att få utrymme fram till vagnen, t.ex. för barn på ståbräda, och för att det helt enkelt är snyggare att ha det böjt. Vi får se vad långe mannen tycker när han provar…

Leave a Comment

Your email address will not be published.

Start typing and press Enter to search