BVC-besök, 2 veckor

BVC-besök, 2 veckor

Idag var det dags för lillans andra besök på BVC.

Allt gick bra, och det var bara 105 gram kvar upp till lilla frökens födelsevikt. 165 gram upp på fem dagar. Huvudmåttet hade gått upp drygt två centimeter, till 36,3 centimeter. Så siffrorna ser bra ut för nu. Hon är helt normalstor och proportionerlig.

BVC-sköterskan föreslog till och med att vi skulle hålla tillbaka lite på ersättningen för att låta min egen produktion komma ikapp. Hon får ca 50 ml 4-5 gånger om dagen efter amning. Ibland dricker hon bara 20 eller 30 ml, ibland uppemot 60 eller 70 ml. Beroende på hur ”duktigt” hon ammat…

Det går verkligen upp och ner: vissa dagar känns det som att hon ligger länge och riktigt klunkar vid båda brösten. Andra dagar är det som att hon inte vill tag ordentligt, ligger länge och bara småsuttar, eller – om hon tar tag – bara suger tills mjölken börjar rinna och sedan tar två-tre tag och bara slutar suga. Och jag vet inte om ”felet” är mitt eller hennes, om hon inte suger som hon ska eller om mjölken inte rinner som den ska. Det är så svårt, det här med amning, när en inte har mjölk som bara forsar, utan där det verkar vara en väldigt skör balans mellan tillgång och efterfrågan.

Men jag har som sagt inga förhoppningar om en riktig helamning (med det menar jag även flaskmatning med modersmjölk, alltså ”självförsörjning” på bebismat) denna gång heller, eftersom det inte fungerat de andra två gångerna. Amning och matning generellt har därför alltid varit ångestladdat för mig, och är det i viss mån denna gång också, även om jag har förlikat mig med att jag inte är någon ”mjölkko”. Och med vetskapen att de här cirka 4 månaderna innan det börjas med smakportioner, och den exklusiva amningens tid ändå är förbi, är en så väldigt kort tid i det stora hela.

Något som verkligen ställt till det i mitt huvud är den i amningsinformationssammanhang ofta framförda devisen ”Alla kvinnor kan amma”. Efter H kände jag mig först misslyckad, som inte kunde det som ”alla” kan. Sedan kände jag mig stärkt och förhoppningsfull under graviditeten med L. Om alla kunde, visst måste det då fungera nästa gång? Det måste bara ha varit en massa oturliga omständigheter som ställde till det med H! Och så gick det åt pipan med L också. Verkligen dubbelt misslyckad! Alla ska ju kunna, varför inte jag?

Alla kan inte amma. Inte med godkänt resultat på viktkurvorna i alla fall. Jag vill amma, och gör det jag kan för att det ska fungera så bra som möjligt. Men helt och hållet verkar jag inte kunna göra det.

Första dagen på 2019

Första dagen på 2019

Nyårsdagen. Av hävd en loj dag, även om dessa småbarnspäron inte vare sig druckit några mängder eller varit uppe överdrivet sent.

B sparkade ut gästerna vid halv två på nyårsnatten, och då hade jag redan sovit med storbarnen i någon timme. De orkade hålla sig vakna till tolvslaget, båda två, och var jätteimponerade av grannskapets fyrverkerier. Den lilla minsta blev dock både hungrig, och sedan panikslagen av oväsendet, mitt under tolvslaget.

Efter en nattflaska sov den lilla sedan från 02 till 09. SJU TIMMAR?!? Hon tog igen det genom att äta varannan timme framåt kvällen, så det var väl bara att se som en skänk från ovan. Även om jag inte hade någon baksmälla att vårda på nyårsdagen var ju lite sömn mycket välbehövligt.

Framåt eftermiddagen var minstingen såpass alert att även pappan fick sig en dos ögonkontakt. Den är det oftast mamman som får exklusiv tillgång till sisådär vid 02-04 om natten.

Hon har så tjockt och ljust, nästan rött, hår! De andra har varit klart mer mörkhåriga i början.

Att göra frukost på nyårsdagen. Som alltid med två stjälpredor, men även med fin krona!