Andra dagen efter förlossningen

Andra dagen efter förlossningen

Jag vet inte riktigt hur det blir med de här rubriceringarna, men de följer kanske någotsånär lillasysters ålder i antal dygn ihopjämkat med hela dagar efteråt. I och med detta inlägg, som färdigställs på fredag kväll, så blir det nog ”tredje dagen efter” imorgon, som i lördag efter förlossning på onsdagen, även om det haltat lite i början eftersom hon föddes såpass tidigt på morgonen, och hela onsdagen egentligen också blir ”första dagen efter”.

Natten till idag var den klassiska andradygnsnatten, då de flesta bebisar vaknar till, blir hungriga… och j-vligt förbannade på att matbeställningen inte är färdig ännu. Så det var en tuff natt, minst sagt. Jag fick kanske en och en halv timmes sömn på tidig morgonkvist, innan storasyskonen dök upp i mitt och bebisens nya sovrum på övervåningen. Bröstvårtorna ömmar och huvudet är mosigt.

Under dagen har hon sedan varit lugn. Vaknat, skrikit och ätit metodiskt (det verkar komma lite mer mjölk nu, men den typiska mjölkstasen har inte kommit ännu) och sedan somnat om. Repeat om tre timmar eller däromkring. Hon har suttit och sovit i babyinsatsen till Stokke-stolen de flesta av dagens sovpass, och så har vardagslivet fått pågå runt omkring.

Jag har hunnit få två kortare tupplurar, och ska nu genast i säng efter en varm dusch. Jag och B har haft traditionsenlig fredagsmiddag på tu man hand (jag har fått dricka RÖDVIN!), och traditionsenligt har jag i hast fått skära upp min köttbit för att kunna äta måltiden med en hand, och en bebis på bröstet. Inget oväntat, och inte längre mer än ett mindre störningsmoment. Vanan sitter i nu, och vi väntar oss aldrig längre en ostörd måltid.

Barnen har varit så fina mot lillasyster. H har hållit sig mer på avstånd, men då och då sprungit fram och givit henne en försiktig klapp och sagt ”fin bebis”. L har gått fram till henne titt som tätt, satt ett pekfinger på hennes kind och sagt ”Bääbis!”.

Mmmm, vad mer? Vad vet vi om lilla fröken? Hon är nackstark, och behöver ingen hjälp att hålla upp huvudet. Hon har häpnadsväckande röstresurser, och kan utan uppsjungning leverera ett kraftigare vrål än en tror att en nyfödd ska kunna, som dessutom spricker ut i någon sorts supergällt kaffekitteltjut. Är en minst av tre är det bäst att låta högst. Eller nåt.

För min del så är jag löjligt opåverkad av graviditet och förlossning. Eftervärkarna har varit onda, men väldigt få. Avslaget är inte mycket att tala om, och jag känner mig tio gånger starkare fysiskt än för några dagar sedan. Det är bara tröttheten och riktigt ömma bröstvårtor som besvärar mig. Och apropå det senare så tror jag att hon har ett okej tag nu, så det är väl bara att de behöver härdas…

Vi får se hur bebis ter sig vid återbesöket imorgon. Jag är fortfarande försiktigt optimistisk om amningen. Hon har haft sin vilda andra natt, och gått över till att äta och sova med intervaller på ett par-tre timmar. Hon äter metodiskt och verkar sedan somna nöjt. Inga tecken på missnöjdhet direkt eller kort efter amning, och hon vaknar pigg, arg och hungrig utan att behöva väckas eller verka slö på något sätt. Två kissblöjor och en bajsblöja (fortfarande mekonium, typ femte lasset utanför magen, men det har blivit mindre kletigt och lätt att torka bort) har det blivit under fredagen.

Vi har fått se lite mer av hennes ögon idag. Hon har gått från det där totalt vindtyriga till att visa upp en pigg liten blick som fokuserar på närbelägna ansikten (eller lampor), och ökat sin söthetsfaktor med trehundra procent. Hon följer bekanta röster och vrider på huvudet för att se var de kommer ifrån, och stirrar sådär bestämt rakt framåt när hon är fokuserad på att äta. Det är så underbart att få vara med på den här resan en sista gång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.