6 dagar kvar till BF, och ny graviditetsvecka 39+0

6 dagar kvar till BF, och ny graviditetsvecka 39+0

Så var den stora dagen här. Dagen då jag med största sannolikhet för sista gången sammanfattar en gången graviditetsvecka och kikar fram emot vad som kan tänkas hända i en kommande.

Jag har troligen för sista gången läst i graviditetsapparna om den nya veckan. Även om de inte säger mycket så här mot slutet. Bebis är färdig, redo att födas. Stor som en liten pumpa eller en vattenmelon. Genomsnittet är 3,6 kilo och 51 centimeter.

Veckan som gått har varit den första som jag känt mig riktigt höggravid, efter att det smällt till i slutet av den förra veckan. Genomgående har jag varit trött och sömning, vilket kan bero på att jag dels har svårt att komma till ro på kvällarna och är uppe för sent, sedan måste kissa ett par gånger under natten, och dessutom har en mycket morgonpigg tvååring som i bästa fall vaknar efter att klockan blivit fem.

Jag mår nästan precis som dagarna innan L föddes, med orolig och oregelbunden sömn, enorma knakanden i bäckenet, som känns liksom lite löst och extra rörligt, att det börjar bli svårt att gå och röra sig och den generella känslan är att jag är en sådan där rund serietidningsbomb med brinnande stubin, redo att explodera när som helst. Förvärkar kommer lite nu och då, med sammandragningar och små tendenser till ”öppningssmärta”.

Skillnaderna mot hur det var med L vid samma tid är att nervsmärtan bara känns av lite ibland efter att jag gått och stått långa stunder, att jag har ganska dålig aptit, och att Hoppsan rör sig mycket mer än vad L gjorde.

Något som alltid förbryllar mig när jag läser i forum och på andra bloggar från slutet av graviditeten är att så många verkar gå runt och veta att ”jag är si och så många centimeter öppen och tappen är si eller så” redan när det är två veckor kvar, och att det börjar göras hinnsvepningar till höger och vänster. Detta är min tredje graviditet, och min MVC-barnmorska har aldrig någonsin undersökt mitt underliv under graviditeterna.

Efter första förlossningen var det supermärkligt att gå på efterkontroll, och då skulle BM plötsligt gör en gynundersökning, hon som bara klämt på magen innan? (Efter L gick jag aldrig på någon efterkontroll.) Jag vet inte om det är olika i olika landsting, eller om det bara är så att det är det typiska klientelet på typ Familjeliv som tjatar till sig undersökningar och hinnsvepningar i slutet av graviditeten? Jag är alltid glad om jag slipper en gynundersökning, och är helt nöjd med att ingen skådar in i fiffi förrän det är dags för förlossningen och det liksom inte går att undvika…

Graviditeten har i alla fall gått in i det läget där det är tungt, och det börjar kännas riktigt lockande att bara se till att få födandet överstökat så att jag kan få tillbaka min kropp igen. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är för kvinnor med tuffare graviditeter, som känner så nästan hela graviditeten igenom. 

Idag jobbade jag en stund på förmiddagen, innan vi plockade upp mormor vid stationen och åt lite lunch på stan innan hemfärd. Kort efter lunchen fick jag…. vi nöjer oss med att säga bråttom till toan, va? Magen var sedan i olag resten av dagen. Antingen var det något med lunchen, eller så håller kroppen på att förbereda sig för förlossning, för det är inte helt ovanligt med att det sker en liten… utrensning… alldeles innan, har jag läst.

Jag har också haft en sanslös tyngdkänsla hela dagen, med mycket press nedåt svanskotan. Och jag har sagt till bebis att det är okej att komma ut nu. Nu är det bara att vänta och se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.