9 dagar kvar till BF – så var det plötsligt ensiffrigt!

9 dagar kvar till BF – så var det plötsligt ensiffrigt!

Vad långt fram i tiden den kändes, den här dagen, när jag påbörjade min nedräkning för 91 dagar sedan. December, nästan vid Lucia, och bebis som faktiskt på riktigt kan komma när som helst. Nu är vi framme. Den riktiga slutspurten är här, och varje morgon smider jag försiktiga planer för dagen, och funderar på hur det kan tänkas se ut några dagar framåt.

Bara tre dagar kvar till BF baserat på sista mens. Sex dagar till sista-mens-BF-plus-tre, som båda de andra föddes på. Sex dagar till min första lediga måndag, som de två andra också föddes på.

Utöver att gå till jobbet och påta med det jag hinner och orkar finns några hållpunkter till denna vecka. H ska till frisören imorgon. B har fått i uppdrag att se till att den ”nya” teven äntligen kommer ur sin kartong och upp i vardagsrummet senast fredag förmiddag. Och att tillfälligt flytta in sitt hemmakontor i sin mansgrotta till samma tid. Så att båda gästrummen frigörs. Ett för mig och bebis att sova i, och ett för mormor att sova i. På torsdag är det luciafirande på föris. Mormor anländer på fredag. På lördag kanske vi har en liten middagsbjudning. Kanske.

Sedan är det helt tomt på planeringsfronten. Utöver att barnen ska gå på föris även nästa vecka, och att det blir julafton en tid senare. Någon gång under den tidsperioden kommer det troligen att dimpa ner en bebis i hushållet.

Jag sitter (eller gjorde i förmiddags, när jag skrev detta) på kontoret och har just tagit en liten tupplur innan jag ska återvända till pappersarbetet. Supersömnig, och med lite lätta förvärkar som har lite kraft ändå. Ordentliga sammandragningar upptill i magen, som avslutas med lite tryckande smärta ner mot underlivet. Det har börjat kännas riktigt spännande detta, och jag ”lyssnar inåt” varje gång jag känner någon smärta eller märklig känsla. För även om jag inte tror att det är dags riktigt än så kan det ju faktiskt dra igång när som helst nu, det vore inte konstigt eller ovanligt på något sätt.

Det är märkligt hur den lilla varelsen, som för bara några dagar eller veckor sedan kändes mest som en pytteliten sprattelgubbe långt inne i magen, plötsligt känns som en jättestor klump som trycker på allt så fort hen rör sig det mesta och inte har en millimeter kvar att växa på.

Nu under kvällen har jag inte haft så mycket till förvärkar, men däremot känns det som att min svanskota fått en rejäl smäll.

Jag håller på att tvätta tomtekläder inför lucia, och ska försöka packa varsin liten ryggsäck till barnen ikväll efter att jag klätt på babyskyddets klädsel. Undrar om jag kommer hinna komma till en punkt då jag känner mig förberedd och redo?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.