16 dagar kvar till BF – Sista BM-besöket, vecka 37+4

16 dagar kvar till BF – Sista BM-besöket, vecka 37+4

Nedräkningen fortsätter, och det börjar närma sig på riktigt, samtidigt som jag mentalt skjuter den nära förestående begivenheten ifrån mig mer och mer. Har mycket mer fokus på L:s kommande födelsedag, jobbet och julpyntande.

Och bingetittar på ”Grey’s anatomy” om kvällarna (omg, igår var det dags för det episka dubbelavsnittet med Christina Ricci som gästskådis, som ung ambulanssjukvårdare med handen på explosiv ammunition inne i bröstkorgen på en patient!), till klockan senare än vad jag borde, med hänsyn till hur många och långa tupplurarna över skrivbordet börjar bli på kontoret.

Kanske tänker jag bort det hela för att inte gå runt och vara helt kollrig hela dagarna? Men det har börjat göra sig påmint rent fysiskt att det är dags snart. För även om jag fortfarande upplever magen som nättare och mindre sprängfylld än på sluttampen med de tidigare barnen så börjar det verkligen tynga på neråt nu, och kännas lite som att jag har en överfylld vattenballong hängande i bäckenet. Vilket ju typ är precis vad jag har… Smärtor av olika slag kommer och går, och jag känner mig konstant nödig på det ena eller andra sättet.

Idag var det dags för det sista barnmorskebesöket under graviditeten.

Enligt lagen om alltings jävlighet så hade L tokhostat natten och morgonen igenom, och även om hon är ”frisk” i övrigt, d.v.s. feberfri och rätt pigg, men lite snorig, så var det ju ett solklart fall av förskolan-kommer-att-ringa-inom-en-halvtimme-från-lämning-om-ni-ens-försöker.  Fantastiskt, just den dagen när en har tid hos BM, där hostiga och snoriga barn självklart inte är välkomna m.h.t. besökande nyfödingar, och barnvakten nummer ett, morfar, inte är hemma… Nästa barnvaktsalternativ är farmor, och där är det inte ens någon idé att be om passning av ett barn som inte är friskt. Så B och L fick vänta i bilen utanför barnmorskan.

Det känns jättemärkligt att det blev så ”tidigt” som i 37+4, men med hänsyn till mottagningsflytten så blev besöket 14/12 flyttat till 19/12. Och nej, jag tror faktiskt inte att jag går till 39+5 i tredje ganska täta graviditeten med 40+0 respektive 39+4 i bagaget. Framför allt inte med en sexdagarsförflyttning på KUB som inte stämmer med de första beräkningarna. BF enligt sista mens var nämligen 14/12, och jag tror inte på mer än max 3-4 dagar senare än så. Om bebis mot förmodan inte har kommit ut på eftermiddagen den 19/12 så är jag nog på förlossningen snarare än på barnmorskemottagningen i alla fall.

Barnmorskan var ändå pessimist och prelimärbokade både ultraljud i vecka 41 den 27/12, nytt barnmorskebesök 2/1 och vräkning av bebis 3/1 i sin kalender. Nåväl, det behövs kanske finnas i ”systemet” när det är dags för storhelger…

I övrigt såg allt bra ut. Jag har lyckats lägga på mig hela 9 kilo denna graviditet, att jämföra med 5-6 kilo med H, och 2 kilo (tror jag det var, eller var det 4?) med L. Barnmorskan var i alla fall vänlig nog att säga att hon trodde det var mest vätska jag lagt på mig på sistone.

Magmåttet hade fortsatt fint på sin utplanade kurva, och kurvan är generellt väldigt lik de tidigare två. Jag hörde nog aldrig vad måttet blev i centimeter idag. Hjärtslagen låg på cirka 140, men barnmorskan var först förbryllad över att hon fick leta efter dem så högt upp, och undrade om bebis hade vänt på sig. Men det hade tack och lov inte hänt, visade den lilla snabbtitten med ultraljudsmaskinen. Hen låg fint med huvudet nedåt, och sög på tummen eller höll i alla fall på med handen vid munnen. (Bebis!) Sedan kände barnmorskan efter utanpå magen och konstaterade att huvudet var nedåt men rörligt.

Blodtrycket var 125/75, och det första kissprovet sedan inskrivningen visade ingen äggvita i urinen.

Imorgon är det dags att fira vår 2-åring!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.