22 dagar kvar till BF – trött och hostig

22 dagar kvar till BF – trött och hostig

Tröttheten vet knappt några gränser här just nu. Inte på grund av graviditeten, utan på grund av befintliga barn i hushållet och deras morgonvanor. Och lite sjukdom på det.

Igår vaknade jag till av att någon klättrade över mig och försvann ur sängen. Först trodde jag att det var L, som kommit tassande till mig redan när jag gick och lade mig. Men det var H, som strax återkom och sade att han kissat lite i nattblöjan, och sedan kissat färdigt på toaletten. En koll på klockan visade 04:25. Och naturligtvis vaknade L. Och naturligtvis ville hon genast ”Gå upp!”. Jag försökte gå och lägga mig med henne i barnsängen, men det mötte istället protester från H. Innan jag visste ordet av hade de två syskonen gemensamt bara lämnat sovrummet och gått upp på övervåningen. Klockan? En bra bit före 05.

Imorse kom L tassande till min säng. Klockan var 04:15 när hon kom bärandes på sin lilla pall, och kravlade över mig. En stödjande hand mötte genast kall och blöt pyjamasbyxa. Kissläckage. Upp och byta blöja, torka av och sedan tillbaka till sängen. ”Gå upp!” följdes av enträgna ”Hej mamma!” när jag försökte somna om. Till slut sov vi ändå båda. Efter en lång stund. Men ville någon vakna när alarmen sedan började ringa, mitt 05:45, och B:s 06:00? Neeeej.

Vi fick alla tvinga oss att öppna de grusiga korpgluggarna vid 06:15, och då var det bara en halvtimme kvar tills båda barnen ska sitta färdiga i overaller i vagnen och mamman redo att knuffa iväg ekipaget. Min förmiddag var sedan fylld med möten, och någon ordentlig tupplur hängande över skrivbordet blev inte alls möjlig under dagen.

Och har jag sett till att somna före midnatt de senaste dagarna? Nej. Höggravid och med fem timmars sömn i kroppen mår en ju inte riktigt på topp. Att rethostan övergått i en sådan där andnödshosta (Hej urinläckage! Och trötthet i knipmusklerna av konstanta räddningsförsök.) med retande kittlingar i hela bröstkorgen, och fått sällskap av en molande tandvärk i en kindtand gör inte saken bättre. Läppsprickorna vägrar fortfarande att läka ihop, och ytterligare en miniblåsa har dykt upp på tungspetsen.

Och ändå vill jag ju ha några timmar vaken efter att ungarna somnat…

Men jag tror att förlossningspackningen är klar, sånär som på att den lilla julpyjamasen till Hoppsan ska tvättas och packas, och babyskyddets textilier tvättas. Jag har till och med lagt fram en hög kläder att ta på mig när det är dags att åka in.

Hemma ska det ”bara” städas och julpyntas, och gästrummet ställas iordning för mamma och bebis.

Nu ska jag hoppa i säng. Eller kravla mig upp och skohorna mig själv och min jättegravidkudde in bredvid H, och försöka lägga mig tillrätta någorlunda bekvämt. Och hoppas på att barnen kan tänka sig att sova till efter 05 i alla fall…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.