41 dagar kvar till BF – ny vecka 34+0,

41 dagar kvar till BF – ny vecka 34+0,

Fredag betyder ny-graviditetsvecka-dag, och denna gång säger vi hej till vecka 35. Hela 85% av graviditeten är avklarade, och det börjar faktiskt dra ihop sig.

Jag minns tillbaka till samma tid i graviditeten med L. Då var jag supertrött, H hade vattkoppor och vi var mitt uppe i en kontorsflytt. Mitt liv just nu känns lätt i jämförelse, trots ett psykiskt mående som inte direkt är på topp. Gravidhormonerna tar faktiskt udden av stress och ångest, men det är mycket annat som ligger och gnager på ett mer lågintensivt sätt och på ett djupare plan.

Resan till mormor när jag var i slutet av graviditeten med L var precis samma datum som nu, men alltså ett par veckor senare i graviditeten (tror det skiljer 12 dagar på officiellt bf mellan L och Hoppsan) så klapp på axeln till mig själv för liiite bättre planering denna gång.

Vi har alltså inlett den trettiofemte veckan med att åka tåg från Stockholm till Örebro, jag och båda (alla tre) barnen, för en långhelg hos mormor.

Jag beslutade mig i sista stund för att ta med Donkeyn i monoläge (med ståbräda) för att slippa bära någon packning. Mja, halvbra val, för den varukorgen är banne mig nästan oanvändbar. Skötväskan gick i sidokorgen, men ryggsäcken jag hade resten av packningen gick inte ner i ”stora” varukorgen. I vart fall inte utan att framhjulen plötsligt blev osvängbara. Men det gick i alla fall.

Barnen klarade tågresan helt okej, och mamman med. Det är ju alltid svettigt med på- och avstigning på grund av SJ:s barnvagnsfientliga inställning att inte ha några barnvagnsplatser, och att vagnar måste tömmas, plockad isär/fällas ihop och brötas upp på någon bagagehylla. Men vi klarade oss på och av på något sätt, och under tågresan åt ungarna russin, drack festis, lekte med bilar och hörde några pixieböcker. Sista halvtimmen räddades av paddan, som de (nästan) klarade av att titta på tillsammans.

Och jag klarar resorna bättre nu med inställningen att jag inte längre kommer att få någon lugn stund under de två timmarna det tar, att bara glömma att kunna glo på telefonen eller bläddra i en tidning, utan bara interagera med barnen konstant. Det tog mig ett tag att inse att de slappa resorna då bebis-H sov i bärsele hela resan är ett minne blott.

Veckan som gått har graviditeten varit rätt lätthanterlig. Igen. De första tendenserna till förvärkar och/eller fixeringsilningar har dykt upp, men de är inte förknippade med någon riktig smärta. Jag har börjat få lite bekymmer med att gå längre sträckor eller i lite snabbare takt, för då stramar och smärtar det i nedre delen av magen. På dagen idag slog också den gamla nervsmärtan uppe i vänster höft/ljumske/överlår till på riktigt för första gången denna graviditet. Promenaden på dryga 3 km i ett svep med fullastad barnvagn var uppenbarligen lite längre och tyngre än vad jag vant mig vid de senaste veckorna.

Jag har känt mig mer alert och vaken än på länge, i alla fall stundvis.

Hoppsan bökar runt regelbundet, och har kännbart börjat fylla ut magen. Jag har börjat längta, och vill gärna boa och förbereda, men hinner och orkar mindre än jag skulle vilja.

Apparna förtäljer inte längre mycket. Hoppsan är mer eller mindre leveransfärdig, och ska mest lägga på sig lite i vikt och längd. Lite avslutande fix på hjärna, nervsystem och immunsystem sysslar hen med, och kissar och lagrar bajs, men det är en rätt färdig bebis därinne.

Stor som en kokosnöt eller ett savoykålhuvud, 2,4 kg och ca 47 cm, ska hen vara.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.