45 dagar kvar till BF – vecka 33+3

45 dagar kvar till BF – vecka 33+3

Måndag igen, och jag har försökt få lite gjort på kontoret. Tyvärr snöade jag in på en uppgift där jag fick sitta och söka information i all evighet, utan att komma fram till något annat svar än att mitt magkänslesvar nog ändå var rätt, men jag hittade inga rakt-på-sak-och-svart-på-vitt-stöd för det. Slöseri med tid. Nåväl, ny dag imorgon…

Jag hämtade barnen, och lyckades få båda att sitta i vagnen på vägen hem. Mutade den lilla med att hon fick sitta på storebrors plats med bygel, och storebror med att han fick knuffa vagnen den första biten. Sedan mutade jag den stora med att han fick hålla en kastanj jag hittade i min jackficka (sådant en mamma har på hösten) för att han skulle sitta i vagnen, och mutade den lilla med att hon fick hålla mina nycklar för att hon inte skulle bråka med storebror om kastanjen.

Att båda två kanske inte satt, utan halvstod bak-och-fram… ja, det är sånt en får ta för att slippa jaga efter den lilla som helst vill gå hem, men helt saknar trafikvett. Storebror kan (och bör, kanske) egentligen gå själv, men att få lillasyster att sitta nöjd medan han går är ju ren lögn. Sedan bytte de sak att hålla i halvvägs, och nöjdheten räckte hela vägen hem. Men det känns som att barnen snarare har större nytta av bakåtvänd vagn med stigande ålder, än mindre? Här vänder de sig i alla fall bak-och-fram i de framåtvända vagnarna mer och mer ju äldre de blir…

Fina jämna siffror i graviditeten idag. (Är det bara jag som finner särskild tillfredsställelse i sådant?) 45 dagar kvar. En och en halv månad. 33+3 veckor och dagar avklarade. Jag är trött, och har haft ont i svanskotan nästan hela dagen. Hoppsan bökar runt väldigt regelbundet, och rörelserna börjar kännas riktigt starkt, och på flera ställen samtidigt. Magen börjar bli full med bebis, helt enkelt.

Halsbrännan är värre igen. Kanske på grund av slarv med Omeprazol när det känts bättre. Idag körde jag en kombo med ett par Gaviscon på kvällskvisten också. Det hjälpte. I en timme eller så…

L härjar vid nattning. Måste ha mamman, och kan plötsligt bli hysterisk efter att nästan ha somnat med pappan, och ikväll fick det bli en familjesovhög i stora sängen. Igår var det uppvaknande så fort mamman försökte smita iväg som gällde. Men är det något mina fyra års mammaerfarenhet lärt mig så är det att sovstök kommer och går, och inget består.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.