48 dagar kvar till BF, och ny vecka 33+0

48 dagar kvar till BF, och ny vecka 33+0

Så var det dags för vecka 34, och det är inte långt kvar tills jag är höggravid på riktigt. Även om jag under veckan som gått mestadels känt mig mycket mindre gravid än tidigare.

Magen har definitivt sjunkit ner. Halsbrännan har mildrats, och tuttarna ligger inte längre och vilar sig på magen. Hoppsans rörelser känns inte alls lika långt upp, eller lika starkt, som tidigare. Men hen håller sitt vanliga schema, så jag är inte orolig. Hen har bara flyttat ner en våning, och börjar nog få det lite trängre.

Efter att ha tittat tillbaka i bloggarkivet, till oktober 2016, kan jag konstatera att jag mår väldigt mycket som jag gjorde med L i vecka 32+/33+. Även då hade magen precis sjunkit, även om jag då fortfarande plågades extremt av halsbränna och en bebis som spjärnade uppåt med benen. Nu har jag glömt Omeprazol i två dagar, och känner mig okej. Behöver nog ta idag, men det har absolut lättat lite. Då, 2016, var jag extremtrött i vecka 33+, och kissade på mig i sömnen en gång när Knyttet, sedermera L, troligen fick till en ordentlig spark eller box på urinblåsan. Vi får se om jag slipper det den här gången…

Något jag har känt av flera gånger de senaste dagarna är en känslighet för att missa måltider, och jag har fått rejäla blodsockerfall när jag givit mig på att promenera när det egentligen är lunchdags. Jag har blivit helt skakig och fått gelé i benen, illamående och svettningar, vid minsta ansträngning på tom mage. Trötthetsattacker har också börjat göra sig påminda igen, nästan dagligen, men efter en kort tupplur är jag alert igen.

Jag hade börjat tycka om mat igen i den här veckan med L, men den här gången har aptiten redan varit tillbaka i flera veckor. Den värsta gluphungern och törsten har till och med hunnit lägga sig, och jag blir ganska fort mätt. Jag är inte heller lika törstig som jag var för några veckor sedan, och har ett mer normalt vattenintag.

Precis som med L har jag börjat känna ett behov av att boa. Börjar tänka på packning till BB och anordnande av babystation på övervåningen, och har beställt ett nytt skötbord med hyllor och lådor att fylla med kläder, blöjor och hygiengrejor till bebis. Undrar om det är lite fööör tidigt att köpa hem ett paket blöjor i storlek 1? (Hjälp, jag vet ju inte ens hur en sätter på tejpblöjor längre, vi körde byxblöjor redan från storlek 3-4 med L!)

Hoppsan börjar närma sig sin födelselängd, medan vikten kommer att fortsätta att packas på i snabb takt fram till födseln. L beräknades väga 2,1 kg vid TUL i vecka 32+5, medan Hoppsan beräknades väga 1,7 kg i vecka 31+5, så Hoppsan borde ju egentligen vara rejält mindre än L, även fast den hemska ultraljudsbarnmorskan sade att hen är normalstor. För L var bara 0,3% större än medel, så jag får det inte att gå ihop riktigt. Enligt apparna ska Hoppsan mot slutet av den kommande veckan väga ca 2,3 kilo men det känns som att 300 grams ökning i veckan är för mycket?

Nu ska Hoppsan i vart fall vara så pass färdig att hen skulle klara sin andning själv och slippa kuvös om hen skulle vilja titta ut tidigare. Min kollega hintade idag om att hon tror att bebis kan komma tidigt, med hänsyn till magens plötsliga fria fall. Men det var ju samma med L, så jag är inte orolig för det. Framför allt eftersom jag inte har några tillstymmelser till sammandragningar eller förvärkar. Magens tyngd har dock bidragit till en viss tyngdkänsla i underlivet, och en känsla av svullnad.

Nej, jag har inga som helst farhågor över att detta skulle bli något annat än ett decemberbarn. Någon måste ju fylla kvoten för sådana också, och det är tydligen jag…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.