50 dagar kvar till BF – jobb, utvecklingssamtal och första pumpalyktan

50 dagar kvar till BF – jobb, utvecklingssamtal och första pumpalyktan

En fin jämn siffra idag igen. 50 dagar kvar, 230 dagar avklarade. Det går såå snabbt nu! Det säger jag ju flera gånger i veckan, men det känns verkligen som att den här graviditeten bara flyger iväg.

Och jag vet inte om det är att jag är mer härdad nu när jag redan har två små barn, eller om jag bara lyckats förtränga hur det är att ha en bebis i huset, men jag ser inte Hoppsans ankomst som något som liksom stoppar tiden, utan som en händelse som kommer att inträffa mitt i vardagslivet, som bara kommer att fortsätta. Fast med en extra deltagare.

Det är både lätt och svårt att föreställa sig hur livet kommer att te sig sedan, med tre under fem. Kanske förenklar jag det hela för mycket i mitt huvud, när jag tänker mig att minstingen mest kommer att haka på. Jag KAN ha tänkt det med L också, och hennes bebistid var egentligen ett rent helvete. Det minns jag ju, även om det känns avlägset nu. Men nog måste väl nästa barn bli lättare? Och nog är jag mycket coolare som morsa nu när jag faktiskt redan haft två olika bebisar med olika svårighetsgrad? Nu när jag vet att den där bebisbubblan är något som bara inträffar på riktigt med första barnet.

Jag väntar mig en liiiten bebisbubbla över jul och nyår (det är väl rätt perfekt med ett decemberbarn ändå?) men sedan är det bara att styra upp en vardag i flyende fart igen.

Idag blev det en kort men intensiv jobbdag, som avbröts efter tvåtiden, av utvecklingssamtal på förskolan för H. Det var ett lyckat samtal, och vi satt i över en timme och pratade och skrattade med den ansvariga pedagogen. Han har det bra på föris, vår lilleman. Vi hade en samstämmig syn på hans intressen (bygga, bygga, bygga), styrkor (byggande, motorik, uppmärksam) och små problem (varvar upp och blir stissig och onåbar när han är trött eller understimulerad), och den lustiga omvändningen att han nu äter sämre på föris, men bättre hemma.

Sedan tog vi barnen och åkte till mataffären. Handlade en snabbis, och åkte hem för den nya institutionen ”frallmiddag”, där vi någon gång var eller varannan vecka köper färska frallor när vi handlar, skippar matlagningen och kalasar på vitt bröd med allsköns pålägg när vi kommer hem. Middagen på bordet på fem minuter. Alla glada och nöjda.

L var dock mycket trött idag, och kastade det mesta av sin smörgås på golvet, efter att ha moffat i sig salami och korv och tomat. Så hon fick gå direkt till sängs med pappan, medan mamma och storebror fick lite godis (H hoppade runt och tjoade ”bus eller godis” redan vid hämtning) och tillverkade familjens allra första pumpalykta. Det gick både lätt och fort, och det är alltid roligt att kunna ge barnen sådan där små upplevelser som skapar barndomens magi. Säger hon som fnös åt allt vad Halloween hette för bara några år sedan. Tindrande barnaögon, spänd förväntan och glada tjoanden förändrade saken radikalt. Nu drömmer jag om att orka och hinna pyssla och baka och hålla Halloweenkalas. Kanske någon gång…

Så nöjd med mitt första försök!

Graviditeten känns knappt av just nu. Magen känns smidigare, och när jag hastade till utvecklingssamtalet var det bara flåset och de ouppvärmda och ovana benhinnorna som sade stopp när jag pinnade på för snabbt. Hoppsan rör sig som vanligt, men det verkar spela otroligt stor roll för mitt mående hur hen ligger för tillfället.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.