67 dagar kvar till BF – familjehelg med morgonterror

67 dagar kvar till BF – familjehelg med morgonterror

Vilken fantastisk hösthelg det har varit! Denna brittsommar hade jag kunnat leva med jämt. Tillräckligt svalt för riktiga kläder: långbyxor och långärmade tröjor, till och med stickade tröjor, men tillräckligt varmt för att slippa tjocka ytterkläder. Behagligt. Och vackert, med alla gula höstlöv som nu finns både i träden och på marken.

Min lilla kille cyklade hela vägen ner till stan. Det går riktigt bra för honom, men vi kunde konstatera att han redan till våren behöver en större cykel än den vi köpte i somras. Jösses, vad han har vuxit!

Och lillasyster ”såsade” i vagnen (”såsa” är hennes ord för sova). Bugaboo Donkey med bara en sittdel plus ståbräda, men med chassit utfällt i duoläge, ger både massor av packningsutrymme och bra med plats åt det brädåkande syskonet. Men han cyklade ändå i princip hela dagen…

Lilla trulet som inte riktigt hann sova färdigt innan hon vaknade. Lammullspåsen från Tinkafu utan innerdyna i är precis lagom för höstvädret nu, och blir inte heller för varm vackra dagar som denna, så länge en skippar ytterkläderna.

Före biblioteksbesök blev det till och med en fika utomhus. Populärt, även om H först blev upprörd över att barnen fick dela på en bulle, med hänsyn till att de redan ätit lördagsgodis dessförinnan.

Sedan lånade vi nio nya böcker, och lämnade tillbaka de vi lånade sist. Bibliotek alltså, vilken grej! Hade helt glömt bort vilken lyx det är att ha tillgång till så mycket litteratur helt gratis. Som vuxen har jag mest själv hemfallit åt pocketböcker, eftersom det mest är på resor som jag haft tid att läsa, men när barnen blivit större ser jag mig sittande framför brasan med lånade böcker…

Och barnavdelningen är så fin, med ett rum för de minsta som både går att stänga och där en får parkera barnvagnen tryggt inomhus. Lappar om både babysång och ”fredagsmys” för de något större barnen visade att biblioteket hade mer att ge i barnväg också.

H plockade på sig böcker för glatta livet, även ett gäng från minstingavdelningen (”Jag kan nog åsste älska de här!” Åsste är hans ord för också, hoppas nästan han aldrig lär sig det riktigt uttalet, inte på länge i alla fall!), som Kaninpaket (som han redan har hos mormor), en Emma och lillebror-bok, en Bäbis-bok och en Alla tre på förskolan-pekbok. Från avdelningen för större barn upptäckte vi till hans stora glädje att grisen Lindbom från favoriten ”Vasagrisen” hade en hel serie med böcker, och lånade en, och sedan blev det en Alfons-bok, en bok om bilar, en Krakel-spektakelbok. Och någon bok tecknad av en av de där Adbåge. Tror i all fall att de är två stycken, och jag verkligen avskyr deras stil. Nej, tacka vet jag Eva Eriksson. Och Ilon Wikland, så klart. De två kan väl bara illustrera alla barnböcker, så blir det bra så. Tycker jag.

Sedan mötte vi upp nästangrannarna för en sen utelunch, som fick bli dagens enda lagade mål mat. Vi blev inbjudna till kaffe efteråt, gjorde lite lekpark på vägen och moffade sedan hemgjorda nutellafyllda havreflarn, arraksbollar och chokladbollar, tills magen stod i fyra hörn och en snibb, som min ena kollega brukar säga. Middag blev överflödigt, och vi tågade hem vid halvsjutiden med två barn som kan ha varit de mest lättnattade någonsin.

Det var den mysiga delen av helgen. I övrigt så fortsatte morgonterrorn även på söndagen. 05.50 lät det redan ”MinMamma” i stereo i sängen, medan två barn kravlade runt och över den strandade val som var mamman, som om de var valpar som slogs om den sista lediga spenen. Tur att det är välstoppat runt Hoppsan.

Så det var bara att gå upp vid 06. Igen. Försöka få barnen att enas om något teveprogram för att få lite av en mjukstart. Relativ framgång med Pippi, och ett barn på vardera sidan om mig. I en timme, ungefär. Sedan börjar L stå och vinka: ”Kom. Kom. Kom!” Följt av ett ord som låter som ett mellanting av ”fusko” och ”färskost”. Frukost.

Så vid 07 står jag där och försöker plocka fram frukost. Medan L ”hjälper till” genom att stå och äta av en mandarin med skalet på, bli kränkt och skrika när hon blir tillsagd. Hon går på en kiwi också, och någonstans där brister mitt tålamod lite och jag höjer rösten lite och säger ”Men L, SNÄLLA, jag kan inte plocka fram frukost och hjälpa dig med frukten samtidigt.” Storskrik som bara fortsätter. Något brister ännu lite mer, och jag vrålar: ”L, SLUTA! Jag KAN inte göra allt samtidigt. Du ville ju ha frukost nu, så låt mig plocka fram frukosten då!!!” H kommer ut ur vardagsrummet och säger ”Sluta skrika, mamma!” Och jag tycker mest att de kan sluta terrorisera mig genom att väcka mig med bråk och tjafs praktiskt taget mitt i natten varenda dag, och sedan bara fortsätta bråka med mig…

Positivt är i alla fall att när morgonutbrottet kommer brukar även pappan vakna till liv och komma lufsandes uppför trappan. (Då har jag redan försökt övertala något av barnen att gå och väcka honom, men det är tydligen inte alls intressant.)

Graviditetsmässigt har det varit en lite jobbigare dag än de som varit på sistone. Fortsatt svullna händer och fötter. Inte så att det direkt syns, men det känns. Det sticker och bränner och värker. Jag har känt mig trött och sur och arg och hormonell och irritabel. Det är alltså inte bara solsken och rosor på små rosa moln för mig heller detta, även om jag haft och har en väldigt lätt graviditet i jämförelse med många andra.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.