74 dagar kvar till BF – pojke eller flicka?

74 dagar kvar till BF – pojke eller flicka?

Jag har kommit till den delen av graviditeten då jag börjar fantisera om den faktiska bebisen som ligger därinne och sparkar. Vem kommer hen att vara när hen kommer ut? Utöver funderingar om hen kommer att vara frisk o.s.v. (vilket jag måste utgå ifrån för att inte snurra iväg i orostankar) är den första frågan som dyker upp i mitt huvud om det kommer att vara en till liten kille eller en till liten tjej.

Jag vet inte varför den frågan är så fundamental, eftersom jag aldrig egentligen brytt mig om vilket kön det är på mina barn. De är precis lika älskade och har varit precis lika välkomna alldeles oavsett, och det var inte ens en viktig grej för mig att få ”en av varje”. Men jag är så nyfiken på vad det blir innan de kommit! Och vill inte veta i förväg, utan att det blir en överraskning vid det där första mötet, just när bebisen kommit ut.

Så nu har jag en av varje, och vad det än blir denna gång så blir det en till av samma kön som någon av dem jag redan har. Om jag måste sådär på-sekunden-svara på vad jag helst vill, så är det ”pojke” som dyker upp i mitt huvud. Kanske för att det var en tjej sist, och ombyte förnöjer? Eller att det kanske är lättare för L att bli mellanbarn om den nya inte är av samma kön? Att det är roligare för H att få en lillebror när han redan har en lillasyster? Att det eventuellt är något lättare att uppfostra en pojke, att slippa försöka guida ytterligare en igenom snårskogen det är att växa upp till kvinna? (Är det å andra sidan lättare att uppfostra en vettig man?)

Å andra sidan så tänker jag att systrar kanske generellt har närmare relationer än vad bröder har, och vad bror/syster har, och att det för L:s del skulle vara roligt att ha en nästan jämnårig syster. De skulle kanske själva gå igenom stora livshändelser som barnafödande och liknande ungefär samtidigt, och ha stor glädje av varandra. Om de inte hatar varandra och bara kommer att konkurrera med varandra (vissa systrar har det ju så, och jag vet inte om det går att undvika genom uppfostran?). Risken för konkurrens mellan syskonen känns på något sätt mindre mellan H och en lillebror som ändå skulle vara drygt fyra år yngre, eller mellan L och en bror.

Kanske av en så enkel anledning som att jag sedan länge har ett solklart namn till en pojke? Eller för att en del av mig tror att det är en pojke, bara för att jag mår så mycket mer som under min första graviditet än min andra?

Jag undrar hur det egentligen är med hormoner och så beroende på könet på bebisen? Skulle det kunna vara så att detta är en pojke, och att jag därför har mindre problem i bäckenområdet? Jag bara tokgissar här, men jag kan inte riktigt släppa detta med att jag hade mycket mer ont i fogarna med L, samtidigt som hon är en flicka, och hon dessutom föddes med höftledsluxation som tros kunna orsakas av ett överflöd av (kvinnliga) hormoner. Samma hormoner som gör bäckenet mer rörligt inför en förlossning. Hittade detta i Läkartidningen (nr 15, 2013):

Etiologin till medfödd höftledsinstabilitet är sannolikt såväl genetisk och hormonell som mekanisk. Exempelvis är till­ ståndet cirka fyra gånger vanligare hos flickor än hos pojkar. /…/Möjligen styrs detta hormo­nellt. Hereditär eller familjär överproduktion av östrogen och/eller relaxin under graviditetens senare del påverkar mo­derns ligament, vilket möjliggör en vidgning av bäckenet i samband med förlossningen. Den hormonella förändringen påverkar även fostret och då i större grad det kvinnliga fost­rets ligament, som därigenom kommer att uppvisa större laxi­tet, vilket ökar risken för höftledsinstabilitet och ­luxation.

Det här säger förstås bara att hormonerna påverkar åt ena hållet, från mamma till foster. Att jag kanske haft en överproduktion av östrogen och/eller relaxin, vilket kanske påverkat L mer än vad det kanske hade gjort ett pojkfoster. Och om jag hade en överproduktion av vissa hormoner just under den graviditeten så förklarar det ju att jag hade mer känningar i bäckenet. Det säger ingenting om att fostrets kön skulle spela någon roll för mitt mående.

Men brukar det inte också sägas att fostrets hormoner ”läcker över” till mamman? Typ att en får kraftigare hårväxt när en väntar en pojke p.g.a. förekomsten av testosteron? Men det kanske är en total myt? Mjo, en snabb googling verkar visa att de flesta studier utvisar att det inte är någon skillnad i mammors östrogen- och testosteronnivåer beroende på fostrets kön, utan bara på nivåerna i fostervattnet. Så det verkar mest vara en myt.

Fostrets kön verkar dock kunna påverka en hel del andra saker, verkar det som. Bland annat verkar mataversioner hålla i sig längre med pojk- än flickfoster, kanske för att pojkfoster är känsligare. Och där har jag ju en väldig skillnad mellan H och L, med aversioner fram till tredje trimestern med H, och bara en kort bit in i den andra med L. Och denna gång har det ju klart varit mer långvariga aversioner igen.

Jaja, kul att spekulera i är det i alla fall…och pojke eller flicka spelar egentligen ingen roll. Kärleken kommer att vara lika stor alldeles oavsett.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.