78 dagar kvar till BF – barnmorskebesök v 28+5

78 dagar kvar till BF – barnmorskebesök v 28+5

Idag var det dags för barnmorskebesök igen, och graviditeten kan också räknas ner i att 1 av 5 planerade barnmorskebesök under tredje trimestern är avklarade. Fyra kvar.

Och tack och lov återspeglades mitt allmänna välmående i alla prover och mätningar! Jag mår faktiskt riktigt oförskämt bra just nu – helt utan smärtor i det vardagliga livet, relativt pigg större delen av dagen och klarar av det mesta precis som vanligt. Magen (eller kanske bebisen?) har flyttat upp ett par våningar, och börjar trycka på magsäck och lungor på ett annat sätt, men än så länge är det bara ett väldigt milt obehag, och det verkar istället ha lättat på trycket på ligament och bäcken.

Glukosbelastningen hade visat klart godkända värden, med ett fastevärde på 4,6 och ett mellanvärde efter en timme på 9,4 och ett slutligt värde på 5,8 efter två timmar. Min kropp är alltså fullt kapabel att bryta ner socker även denna graviditet. Tjohoo! Jag har haft en gnagande oro över detta i en månad nu, så det är en riktig lättnad att kunna släppa det hela. Mina sötsakscravings den senaste veckan eller två verkar inte ha påverkat något till det sämre heller, för stick i fingret en dryg timme efter en frukost bestående av kaffe, ostfralla och kanelbulle på Gateaux visade bara sex-komma-någonting (4?).

Min vikt hade – föga förvånande med hänsyn till de senaste veckornas glupande aptit och sötsug – hoppat upp rätt rejält. Hela 2,5 kilo plus på en månad! Men ändå bara 4 kilo sedan inskrivning, och det var barnmorskan mer än nöjd med. Så jag fortsätter nog att bara följa mina böjelser och min aptits ebb och flod, så blir det nog bra detta.

Blodtrycket var 135/70, vilket verkade godkänt, och SF-måttet landade på 28, fortfarande stadigt ett litet snäpp över medellinjen. Hb var 129 den här gången också. Hoppsans hjärtslag låg fint på 145.

Mmmm… nu är det bara att tuta och köra! Tillväxtultraljudet är den enda kontrollen som kvarstår utöver de vanliga besöken hos barnmorskan med magmätning, hjärtljud, blodtryckskoll, vägning och stick i fingret. Bara fyra gånger till. Sen ska jag föda barn för sista gången.

Det där sista är det enda som känns lite sorgset. Jag älskar ju att föda barn! Att vara gravid är mest lite tradigt, och att ta hand om alla barnen (hur mycket en än älskar dem) är riktigt, riktigt slitigt. Men att föda? Hade jag kunnat göra en gång om året! Livets största rus! Synd bara att kärleken för det där lilla knytet som kommer ut är en helt integrerad del av det hela, och att graviditeter är så långa, annars hade jag varit perfekt som surrogatmamma…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.