79 dagar kvar till BF – hur vi gör hell hour

79 dagar kvar till BF – hur vi gör hell hour

Så var vi nere på 70-talet. Igår hade 200 av 280 graviditetsdagar passerat, och när en tar med antalet gångna dagar i beräkningen så känns det verkligen som att slutspurten närmar sig. Innan vi vet ordet av kommer vi att ha en bebis här igen.

(Påminn mig inte om att jag skrivit detta de där pustiga, stånkiga sista 2-3 veckorna, som tycks sträcka ut sig i oändligheten.)

Måndagen förflöt bra, med jobb och hämtning av barn. En promenad med kollegorna hanns med på lunchen, och jag kunde nöjt konstatera att lite flåsighet och små ligamentsmärtor blev enda konsekvensen av ett något ökat tempo.

Jag rullar oftast tom dubbelvagn nästan hela vägen hem numera, eftersom båda telningarna insisterar på att få springa hem. Med hänsyn till ständiga larmrapporter om alltför stillasittande barn låter jag dem oftast göra det.

Hämtning, ja. Bara att ta sig ut från sprickan i rumtiden känd som förskolehallen… En har bajsat i blöjan, en annan ska spela ”köttbullsmål” (från Busiga bebben-boken) med en kastanj som nogsamt sparats sedan morgonen. Båda börjar springa runt, och ingen är intresserad av mammans försök att ordna jackor och skor.

När båda är påklädda börjar båda gasta om ”parken”, och ett första stopp i lekparken måste göras innan hemfärden kan fortsätta. Igår förvånade dock lillasyster genom att komma och säga ”Hem!” efter bara en kort stunds lek. Så hem gick vi.

Storebror var trött och krisade loss över fjorton olika saker på vägen. Värst var när han skulle springa upp en lov i skogen, för att springa tillbaka ner mot gångvägen på ett speciellt ställe vid en sten, där han alltid springer ner. Vanligen hojtandes om att det var en tävling och att han vann. Eftersom L såklart ville springa efter honom distraherade jag henne genom att säga att vi skulle skynda oss och hinna före H till stenen. Vilket vi gjorde, så jag ropade att vi vann!

Oj, oj, oj… maken till kränkt 4-åring har nog aldrig skådats. Han grät och skrek om att han minsann inte ville tävla, och att det bara är han som ska bestämma när det är tävling (andra får oftast inte veta att de varit med i en tävling förrän han meddelar att han vunnit den). Jag var dum, L var dum, och han slogs och härjade.

Vid hemkomst gäller det att bara få middagen klar snarast möjligt, och helst få barnen att titta på teve en stund under tiden. Gårdagens Bompa på SVT Play blir det oftast, för ungarna orkar sällan med att vara vakna ända till 18-18.30, då det sänds på Barnkanalen. Vi försöker ofta gå ner och lägga dem vid 18-tiden sådana där dagar då de är übertrötta. Vilket minst är söndag, måndag, torsdag och fredag. Någon dag mitt i veckan kan det hända att de mäktar med att kolla Bompa efter maten.

Idag var de dock båda uppe med tuppen strax efter fem…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.