87 dagar kvar till BF – trött helg med trotsbarn

87 dagar kvar till BF – trött helg med trotsbarn

Ny vecka igen, efter en trött och seg söndag. B hade ”ätit lite för mycket kräftor” under lördagens kräftskiva. Förrädiska små djur det där…

Vet inte riktigt när han kom hem, men jag hade fått barnen hemlevererade av J vid 21-tiden, nattat dem rekordsnabbt och ätit middag och kollat förlossningsteve på youtube samt somnat först i soffan och sedan i sängen innan han dök upp. Jag hade mest tagit det lugnt och inte varit uppe särskilt sent, men ändå tävlade jag med B om ”tröttast i huset” hela söndagen. Troligen var det den lågintensiva förkylningen jag dragit runt på hela veckan som tog ut sin rätt, även om själva förkylningssymptomen hade börjat ge med sig efter en snuvig lördag.

Barnen tog storsint sovmorgon ända till 06.45 innan de drog igång söndagen. Men sedan var de såklart trötta på grund av sömnunderskott, så dagen blev en riktigt jobbig cocktail av övertrötthet och understimulans från barnen, och total trötthet från föräldrarna.

Hoppsan hade en väldigt lugn förmiddag, men levde sedan om ordentligt under eftermiddag och kväll. Det märks att hen blir allt starkare. Nytt för min del under söndagen var någon sorts ganska vass värk i nedre delen av magen, även med vissa ilningar ner mot underlivet några gånger. Hoppsan har kanske ändrat läge, eller något. Det värker liksom konstant under långa stunder, så jag tror inte att det är förvärkar. Det har fortsatt även idag, med lite molande ont i svanskoteområdet också. Inte riktigt onda smärtor, men ändå så att en tänker på dem. Allt blir så suddigt i backspegeln, och jag kan inte alls minnas i vilken tid av de andra graviditeterna som jag började känna av diverse smärtor. ATT jag hade en massa olika smärtor i olika delar av underkroppen, framför allt mot slutet av graviditeterna, minns jag. Men det känns som att det är ganska tidigt i graviditeten nu, bara vecka 28 ju?

L har verkligen blivit en snart-tvååring den senaste veckan eller så. Hon har förvisso varit fröken Kan Själv nästan alltid, och har tidigt insisterat på att få dricka själv, dricka ur riktigt glas, äta själv o.s.v. Nu har dock orden ”Sävv!” och ”Javinte!” dykt upp i vokabulären nästan över en natt, och brukas heeela tiden. Hon ska bre smörgåsen själv, duka själv (även till alla andra), sleva upp maten själv, skala bananen själv. Hon vill inte byta blöja, klä på sig eller duscha, eller inte just när vi vill det i alla fall. Hon är noga med att markera gränserna för sin integritet, ömsom säger hon ”Bott!” och knuffar bort en kramande arm vid läggdags, ömsom drar hon tillbaka armen och trycker den tätt intill sig. ”Mitte!” och ”L-s!” utropar hon för att visa sitt ägarskap över saker. Som det väl alltid är vid den här perioden i utvecklingen är det ömsom hjärtevärmande och ömsom skitirriterande.

H, i sin tur, har börjat brottas med begrepp om skuld och skam. Vill inte berätta när han gjort något dumt, och blir gnällig och ledsen när han får skäll. I lördags kväll lyckades han kasta en bok i huvudet på sin lillasyster innan de somnade. Han fick ett uttag där och då, av det mer opedagogiska slaget ”VAD HÅLLER DU PÅ MED!?!!? DU KAN JU INTE KASTA BÖCKER PÅ DIN SYSTER, DET KAN JU GÅ JÄTTEILLA!!!” innan jag fick övergå till att trösta den storgråtande L. På söndagen hade hon ett blåmärke i pannan, och jag sa till H vid frukostbordet att han faktiskt fick säga förlåt till L för att han kastat en bok i huvudet på henne. Då blev han jätteledsen och kinkig och tyckte mest synd om sig själv i hela världen, men ville inte alls säga förlåt. Och jag kände att det var viktigt att han kändes vid sitt ansvar för det hela, och insisterade, och det blev ett helt bråk om det också. Det är inte lätt, det här med föräldraskap…

Inga provsvar har jag fått heller. Hur länge ska jag behöva gå runt och undra om det?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.