88 dagar kvar till BF – mamma/son-utflykt och namnfunderingar

88 dagar kvar till BF – mamma/son-utflykt och namnfunderingar

Igår var jag och H på äventyr på tu man hand.

Med kosan styrd mot biblioteket tog vi en liten omväg över stadens utsiktsberg. Vi har gått förbi början av de talrika trapporna, och H har varit så nyfiken. Men vi har alltid haft vagn med, så jag har lovat att vi ska gå där någon gång när det bara är vi två. Och idag var den gången.

Först var gossen helt upprymd när vi närmade oss toppen. ”Wow, mamma, man kan se ALLA husen här!” (Efter att han sprungit raskt uppför alla trapporna, med mamman flåsandes långsamt efter.)

Men på nedvägen på andra sidan, där trapporna är lite äldre och mindre välordnade, lyckades han dratta på rumpan mellan två trappor. Då var det dumma, elaka trappor och en hemsk väg, och: ”Nästa gång vi ska till biblioteket, mamma, då vill jag gå den vanliga vägen, där det inte är några dumma, elaka trappor!”.

Biblioteksbesöket var lyckat, det första för min del på 10-15 år. Roligast för H var dock nog att klättra på den uppbyggda ställningen på barnavdelningen. Den hade de inte fått klättra på när de var där med förskolan, och troligen var det den uteblivna klättringen som gnagt i honom och orsakat den stora bibliotekslängtan. Fyra böcker fick vi med oss hem; en Emil-bok, en Halvan-bok, en random bok som hette något i stil med ”Promenaden” (H gick mest och plockade böcker helt planlöst, så jag fick avstyra en hel del.) och till slut en bok jag plötsligt mindes från min egen barndom, Lilla syster Kanin eller berättelsen om Den Feta Näktergalen. Så söt!

Jag har insett att jag måste ha haft en stor fascination för böcker om kaniner som barn, eftersom tre av de böcker jag plötsligt kommit ihåg och har velat läsa för mina barn har handlat om just kaniner. Den ovan nämnda, den om Pricken, och ”Kaninen som ville springa bort”.

Efter lite lunchfika på stan, som även resten av familjen anslöt till, handlade vi lite mat och åkte hem. Sedan gav de sig iväg till nästangrannarna, min lilla familj. Kvar var jag med gråten i halsen, löftet om ljuv ensamtid till trots.

Jag har redan valt namn till Hoppsan. Inte sanktionerat av B, ännu, men jag tänker att ju mer jag nöter in de namn jag gillar, desto mer kommer han att ha vant sig och finna det naturligt när det är dags.

Jag är 100% bestämd i att en eventuell pojke ska heta Frank. Vet inte varför, det har bara fastnat i mitt huvud ända sedan jag fick veta att jag var gravid. Jag är inte riktigt lika säker på flicknamn, men Vera känns som en kandidat som ligger starkt i täten framför några andra jag gillar (Esther, Ilse, Ingrid, Nora). H och L har det gemensamt att deras namn slutar på ”Y”, och det känns självklart att avvika från det temat med barn 3 – det blir för mycket av just ett tema, en ploj.

Jag är nöjd med att L och H:s namn är gamla tant- och farbrornamn från min farmors generation (B:s farmor hette t.o.m. L) samtidigt som de inte känns uråldriga och att de fungerar fint även utomlands (i Europa i alla fall).

Frank som i uppriktig (även om själva namnet egentligen härstämmar från en gammal tysk benämning på folkstammen franker) och Vera som i veritas, sanning. Helt slumpmässigt har jag till och med fastnat för två betydelsemässigt liknande namn. De skulle båda fungera bra tillsammans med de andra två.

2 thoughts on “88 dagar kvar till BF – mamma/son-utflykt och namnfunderingar

  1. Hej! Har läst din blogg sen du var gravid med L, har själv en liten kille som bara är en månad yngre. Så nyfiken på vad L heter, kan du inte skriva det? 🙂 H har alltid hetat Hugo för mig, så blev överraskad när jag såg H***y skrivet på tårtan! Fint namn!

    1. Hej Susanna, och kul att du hör av dig! Jag försöker att inte skriva ut våra namn här för att det inte ska vara sökbart, och att inte vem som helst ska kunna gå in här och genast veta vad mina barn heter. Men det är ju egentligen ingen hemlighet i övrigt, så vi gör så här. L har ett namn som börjar på L och slutar på Y, och det var det näst vanligaste namnet som nyfödda flickor fick 2016.
      Ha det gott!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.