90 dagar kvar till BF, och ny vecka 27+0

90 dagar kvar till BF, och ny vecka 27+0

Hej hopp, här var det milstolpar i långa rader! Igår var det exakt tre månader kvar till BF, idag är det jämna och fina 90 dagar kvar, tredje trimestern har inletts enligt majoriteten av apparna (även om någon vill vänta en vecka till) och detta har även varit DEN veckan.

Den veckan då fullkomliga främlingar har ansett det lämpligt att komma med följande kommentarer: ”Oj, vilken härlig mage! Det måste vara dags snart?” eller ”Men du kanske inte är kvar då?” om ett möte i slutet av oktober, med följdkommentaren ”Ja, jag vet inte, jag…” när jag svarat att jag tänkt vara kvar till mitten av december, OCH ”Och det är inte tvillingar?”. Mmmm… tur att jag inte tar illa vid mig av sådana här kommentarer, för en gravidmage är ju liksom vad den är. Förra gången var det dock först i vecka 30-31 kommentarerna började hagla.

Men nog är det dags för en jämförelse?

Ursäkta pyjamasbyxor och linne, men vem orkar, liksom? Magprofil och framifrån i vecka 26+6 (Hoppsan), 26+0 (L) och 27+4 (H). Rätt lika ändå, eller?

Själv känner jag mig smidig. Jo, faktiskt! Jag går med schwung i stegen och har inte ont alls även om jag går rätt snabbt. Efter att jag gått raskt en bit kan det strama lite i ljumskarna när jag väl satt mig ner, eller så kan det när jag reser mig upp igen vara trögt att sträcka ut ljumskarna igen. Men det är det hela.

På besvärsfronten har svullna, varma och kliande fötter kvällstid seglat upp som en ny utmanare, medan halsbrännan har tagit sats och blivit ännu mer frekvent.

Annars är det bra. Under graviditeten med L var jag mycket skröpligare vid denna tid (då vi för övrigt åkte på långresa med bilen genom Europa).

Eftersom jag mår mycket mer som under graviditeten med H, både avseende rörlighet, illamående och mataversioner, lurar jag på om det är en till liten kille därinne? Asch, det är säkert helt random.

Precis som med L så är det fortfarande mest snabba små boxar/kickar som känns inifrån magen, och jag glömmer hela tiden bort att det faktiskt är en liten individ därinne, tills jag påminns av en serie små knackningar. Och precis som med L så längtar jag efter att få den där riktiga känslan av bebis därinne, med större rörelser och att kunna känna en fot eller en liten rumpa bukta ut.

Hoppsan väger ett drygt kilo och har blivit närmare 40 cm lång, som en klase bananer, eller en aubergine. Tillväxt och hjärnutveckling pågår, och hen kan nu reglera sin kroppstemperatur och styra sina lungor via elektriska signaler från hjärnan. Det börjar bli dags att vända sig neråt, även om det fortfarande finns gott om tid (och plats) innan det blir ett måste. Det ska komma en ordentlig tillväxtfas de närmaste veckorna, och sömnrubbningar hos mamman är vanliga.

Varför är jag till exempel vaken nu efter midnatt när jag varit vaken sedan 03 imorse? Dags att sova.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.