95 dagar kvar till BF – seg bebis och mysiga barn

95 dagar kvar till BF – seg bebis och mysiga barn

Helgens ensam-med-barnen-från-soluppgång-till-sänggång-dag gick… faktiskt helt över förväntan.

De vaknade förvisso vid 06, båda två, och ville inte alls lyssna på mina vädjanden om att kramas och mysa kvar i sängen en timme till. Men vi gick upp, myste i soffan en stund och fixade frukost till 08.

De åt förvisso knappt något av filen, ägget och smörgåsen de båda absolut ville ha, och den mindre av de två marodörerna ägnade sig mest åt att smeta ut äggula överallt. Men det gick ändå, på något vis, och efter att de fått varsin istället-för-lördagsgodis-glasspinne tog det inte mer än en halvtimme innan alla var påklädda och redo att gå ut.

Lillasyster sov i alla fall en liten stund i vagnen på väg ner till byn, och vädret var skönt. H fick välja ut en leksak för sitt presentkort på Åhléns, som han fick i födelsedagspresent av en släkting, och jag inhandlade lite pärlor och snöre. Vad H valde? En låda Plus Plus Midi. Föga förvånande eftersom det är detta han pysslar med tre dagar av fem vid förskolehämtningen.

Promenaden hem blev till största del en studie i körning av tom barnvagn.

Lite lunch tillagades medan barnen SATT TILLSAMMANS PÅ KÖKSGOLVET OCH LEKTE (!!!) med Plus Plus. Tänk att det kan vara (bli) så också, det här med föräldraskap. Att en kan få stå och pyssla med hushållssysslor medan barnen sitter och gör sitt bredvid. Så om ungefär två år till så kanske livet kan gå att leva litegrann…?

Sedan kom morfar och tog med sig H till öppet hus på brandstationen, medan jag och L passade på att sova middag. Jag fuskade alltså lite och fick en stunds avlastning. Det är nästan ett måste när ett barn måste sova middag, och ett annat inte kan. L har ju också kommit upp i en ålder då hon inte kan sova sig igenom lite vad som helst längre, utan det är mörklagt och tyst sovrum som gäller om hon ska ta mer är en kort tupplur.

När H återbördades blev det pysselstund, och H färdigställde raskt tre armband, och L två, med lite hjälp. Efter att ha visat henne hur en trär på pärlor på ett snöre bara två gånger så kunde hon själv! Jag höll i snöret åt henne, och hon trädde på pärla efter pärla.

Sedan var det två tröttisar som tittade på teve medan jag förberedde middagen.

H har dessutom sportat ett rött och svullet öga idag. Igår vid hämtning var han lite rödlila i utkanten av det högra ögonlocket, och sade att en mindre kille, som nyligen bytt från lilla avdelningen, hade slagit honom. Den killen var en av ungarna som jag upplevde som rent utsagt asjobbig vid inskolningen av L på lilla avdelningen, och nu är det ständiga problem med att han slår, river och biter H på stora avdelningen. Jag slätar över och säger till H att den killen ju är liten och inte riktigt vet hur en ska bete sig på Stora, men inombords vill jag ju återigen slänga ut ungen i snön.

Hur som haver så var hela det övre ögonlocket rött och svullet idag, och jag är lite osäker på om det ”bara” är en blåtira. Ögonlocket är så jämnsvullet, ända in i ögonvrån, och det syns inte någon specifik skada. Jag torkade med en sådan där ögontvättservett idag och avvaktar och ser hur det ser ut imorgon.

Hoppsan har haft en lugn dag, eller så är det jag som haft för fullt upp för att känna av hen. Att umgås med två småbarn är lite av en full frontal attack på alla ens sinnen – de övertar ens syn, hörsel och fysiska omgivning så totalt att inte mycket annat tränger förbi. För att inte tala om känslorna som pendlar mellan ilska, frustration, sprudlande glädje, stolthet, gränslös kärlek och hudlös rädsla över att något skulle kunna hända dem.

Men lite rörelser har det ändå varit, så hen är väl bara lite seg. Det är dock tydligt att jag kommit in i en fas i graviditeten då jag är omedvetet ständigt medveten om Hoppsans förehavanden. Det räcker med att hen varit lite lugnare än normalt, så bubblar det snart upp tankar om att hen borde kännas av. Nu efter nattning är det ändå mer fart igen, så jag är inte orolig på något sätt.

Jag har fått en ny craving också, och en rätt bra en: Ramlösa Original. Inte Loka. Inte Pellegrino. Ramlösa. Synd bara när det inte finns hemma…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.