96 dagar kvar till BF, och ensam med barnen

96 dagar kvar till BF, och ensam med barnen

I helgen är jag solokvist med barnen, och än så länge lever jag. Och barnen med.

Hämtning och en ”snabb” tur till Ica tog sina två timmar på fredagseftermiddagen, men barnen var ändå vid gott mod. Jag kunde slänga ihop en köttfärssås i princip ostört efter hemkomst, medan H kollade på paddan och L lekte med sin låda med pennor vid köksbordet.

Hon är inte betrodd med kritor (för dem äter hon på) eller tuschpennor (för dem äter hon också på, och ritar på sig själv), men sådana där pennor som är som blyertspennor fast med färg (vet inte vad de kallas?) är klockrena. Idag satt hon en halvtimme och plockade dem ut och in ur lådan, räknade åtta-nio-åtta-nio (hon ÄLSKAR att räkna, men har inte riktigt greppat att räkneorden ska komma i en viss ordning) och fördelade dem också (pappa-mamma-pappa-L-mamma-Ejje). Sen målade hon lite också. Enligt uppgift var det pappa och en banan.

H var trött, så trött, och hade en liten kris vid hämtning, då hans pärlarmband som han stressade för att få färdigt istället föll isär. Han fick med sig snöre och pärlor i en påse hem, tillsammans med dagens färdiga kreationer. Och L VILL OCKSÅ HA ”BANDA”! Så det blev en stunds tafatt mellan barnen i förskolans hall, då L passar på att norpa H:s dyrgripar medan han klär på sig, och han jagar ifatt och tar tillbaka och knuffar omkull. Efter maten grät och skrek L till sig H:s armband, ett i taget, tills hon fått låna det största, finaste.

Jeeez, vad det är svårt med en lillasyster som också vill allt! Men i nio fall av tio är han så snäll mot henne nu – något har verkligen hänt i hans mognad, och han har blivit en riktig storebror. Kanske ska jag ta en tur till centrum imorgon och se om det finns några riktigt stora pärlor för henne att träna på, och massor av pärlor till H. Pysslande vill jag verkligen uppmuntra när han äntligen upparbetat ett intresse för något åt det hållet. Och hon… hon går ju inte att stoppa från något, det är bara att följa med och låta henne försöka, och ta sig vatten över huvudet ibland.

Till slut sov de också, och jag med, efter att ha suttit och nickat till framför Bompa redan en stund före läggdags. Och vet ni? När vi kom ner till sovrummet och barnen började hoppa runt och härja i sängen tog jag ett snabbt beslut och struntade i tandborstningen. Ibland får mammans mentala hälsa faktiskt gå före barnens tandhälsa. I alla fall för en kväll. Pyjamasar på, en snabb bok och sedan godnatt. De snodde runt båda två men somnade till slut. Troligen efter mamman, men hey, leading by example är ofta effektivt. Säger jag alltid när jag somnar först.

Men jag vaknade och har fått ett par timmars egentid under senkvällen, som jag investerade i helt passivt soffhäng. Det gäller att ta tillfället i akt nu när jag är ensamstående ända fram till söndag eftermiddag. Annat jag gjort för att curla mig själv är att köpa fryst färdigmat för hela helgen, och tänker traktera barnen ugnskyckling som Stina lagat, och pyttipanna från Felix.

En sak som fyra års föräldraskap lärt mig är att verkligen släppa helt på ambitionerna när det behövs. När en är själv hemma med barnen, eller på måndagkvällar då alla är trötta. Då är det enda som gäller:

”Everyone fed, no one dead.”

Planen för helgen är alltså överlevnad genom minimering av hushållsarbete, barnvänlig mat och fokus på att sysselsätta illbattingarna så mycket som möjligt. Om tänderna bara blir borstade varannan gång? So be it.

Mitt tredje barn är i alla fall lätthanterligt för tillfället, sparkar på så fint alldeles lagom ofta, och orsakar väldigt få bekymmer för sin mamma generellt. Känslan av att fötterna börjat svullna lite har dock tilltagit, och efter en dag då skorna tryckt på ovansidan av foten har jag lite värk i fötterna nu på kvällen. Kanske börjar det bli dags att försöka få dem i högläge en stund om kvällarna? Och använda stödstrumpor, kanske? Jag köpte ett par nylonstödstrumpor för flygresan till Mallorca som fungerade riktigt bra, och tillräckligt svala för att faktiskt kunna använda.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.