Valnatten 2018

Valnatten 2018

Jag sitter själv vaken och följer den sista biten av rösträkningen i SVT. Och det ser ju ut ungefär som förr, rent krasst, och det är mest en uppgiven misströstan jag känner inför det hela. Nästan var femte röstberättigad svensk är så urbota korkad att hen faktiskt vill att Sverige ska styras av ett gäng rasistiska, kvinnofientliga, antidemokratiska pajasar. Vad tror de ska bli bättre av det, egentligen?

Själv välkomnar jag ett regeringsskifte, och har röstat på något av allianspartierna i alla val jag hittills deltagit i. (Om någon är nyfiken så blev det en liberal/center-mix i årets tre val för min del.) Men även om det skulle bli så, så är det ju ingen riktig seger i den här situationen. Det här valet är lose-lose för alla utom SD-politikerna (för att deras väljare faktiskt vinner något på deras framgångar tror jag inte ett dyft på).

Vår lilla familj tog sig alltså till vallokalen idag. Förra gången det begav sig hade vi vårt första barn med oss i barnvagn med liggdel. Inte ens en månad gammal var han. Bilden nedan är från dagen efter valdagen 2014.

Tänk ändå vad som kan hända på fyra år!

Idag hade vi en barnvagn med två barn i med oss till vallokalen, och ett tredje barn i min mage. Nästa gång har vi kanske ingen barnvagn alls, utan tre springande/cyklande barn. En nybliven 8-åring, en snart 6-åring och en snart 4-åring. Möjligen en sulky för minstingen då, eller om hen sitter i en barnstol på cykel.

Först då kommer nästa chans att ändra på det som blir resultatet av dagens val.

Apropå barnvagnar så har vi börjat få bekymmer med L. Hon skriker och gapar och vill gå nästan varje gång hon sätts i vagnen. För att storebror nu har ganska fria tyglar, och får välja mellan vagn/ståbräda och att springa själv. Att han är drygt två år äldre är inget hon tar någon hänsyn till. Hon vill också PINGA! Det har nästan aldrig varit ett problem med H, utan han har i regel accepterat våra beslut om när han ska sitta i vagn, åka ståbräda eller springa fritt. Men det är verkligen helt annorlunda med barn nummer två, som hela tiden har ett storasyskon att se upp till och vilja efterlikna. Ska vi nu ha ständiga konflikter i ett drygt år till, som det ju är troligt att L behöver åka i vagn?

Håhå jaja.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.