Den långa väntan på hotellfrukosten…

Den långa väntan på hotellfrukosten…

Igår var vi och firade en bemärkelsedag i familjen, med middag och övernattning på Såstaholm.

Och, ja… Det är ju som det är att resa bort på sånt här med två små barn i släptåg. En snabb ankomstdrink, med ett sprucket vattenglas och några nävar pulvriserade chips som följd. Ganska snabbt två små som inte hade lust att sitta stilla vid ett bord.

Lite härjande på rummet, som var väldigt fint men också väldigt icke-barnanpassat. Porslinsfigurer och speglar överallt, och en lampa med prismor som hängde ungefär 40 centimeter ovanför mitten av den bäddsoffa som bäddats ut till barnen i ett separat litet rum. Ett lamphänge åkte av inom en kvart… Ett varsitt litet gosedjur på sängen var dock en väldigt gullig gest!

Middagen var sedan riktigt bra, serverad i en av de trevligare matsalarna jag varit i. Mycket textilier i vilsamma guldbeiga toner, och riktigt dämpad belysning, med oljelampor brinnande på borden. Precis min smak, det finns inget jag tycker sämre om än att äta i hemska, kala och fullt upplysta lokaler med typ hårda bänkar att sitta på.

En förrätt med matjessill och rökt löjrom (tyvärr serverad i en burk, vilket jag tycker är ett snyggt, men väldigt opraktiskt, oskick som praktiseras på många restauranger nuförti’n – så svårt att äta ”snyggt” ur) följdes av piggvar med potatispuré, brynt smör och hasselnötter, och en ängssyresorbet med krusbär och mandelkaka. Desserten var dock lite väl syrlig, och hade behövt lite mer smak av den vita choklad som fanns i menybeskrivningen. Hörs det att jag börjat tycka om mat igen, efter flera långa månader av aversioner mot allt?

Barnen skötte sig förhållandevis bra, och mumsade på plättar med färska blåbär, hallonsylt och grädde, följt av glass med färska hallon. Men det är ju ändå en konstant anspänning att äta ute med dem – alla mina känselspröt ständigt riktade åt deras håll, så jag kan inte alls hänga med i någon konversation, medan jag kastar i mig maten (för vem vet när det blir kris och panik). När de väl ätit upp allt blev det ändå lugn och ro under vuxendesserten, med två mycket trötta barn som satt och tittade på varsin padda/telefon.

Sedan blev det världens snabbaste nattning, då både barn och mamma sov (i stora sängen såklart) inom fem minuter. Pappan fick fortsätta umgås med sällskapet lite till över kaffe och avec. En fördel med att vara preggers är ju att det inte direkt är någon uppoffring att vara den som går tidigt till rummet med barnen. Eller, om jag ska vara ärlig så gör det mig sällan något i vanliga fall heller…

Nu är det morgon. L vaknade vid 05, sovgosade till 06, då hon väckte storebror och började dagen på riktigt. Nu är klockan efter 07, och inte förrän 08 öppnar frukosten. Som mycket generöst är öppen till 11, men det är ju föga intressant när en har småbarn med… Eller är gravid och älskar frukost över allt annat, och vill ha det GENAST när en öppnar ögonen…

Snart bara en halvtimme kvar, så nu kan jag i alla fall börja med påklädning inför avgång mot frukost.

Såstaholm, som var en ny bekantskap för mig, får gärna besök av oss igen. Men hellre utan barn. Fin miljö, bra service, vackra rum med sköna sängar och pösiga duntäcken, kanongod mat i trivsam matsal. 4 av 5 stjärnor från mig om barnen räknas bort, som familjeresmål 3 av 5.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.