Friskförklarad!

Friskförklarad!

Idag fick den äntligen sitt slut, resan med L som började redan på BB, med ett chockartat besked på tvådygnskontrollen. Glidning i höften. Luxerbar. Medfödd instabilitet i höften. Höftledsdysplasi. Höftledsluxation. Ord som var helt nya för oss. Vi hade ju bara kommit för att få den där OK-stämpeln på vår nya bebis med full pott på Apgar-skalan…

Följt av en första felbedömning hos ortopeden vid tre veckors ålder, ett nytt chockartat besked vid sex veckor, när det visade sig att hon visst behövde behandling, och hips vips hade hon hamnat i en Von Rosen-skena.

Sex veckor av en helt annan bebistid än vi hade tänkt oss, och slutligen en positiv chock när det visade sig att hon slapp den andra halvan av standardbehandlingen, sex veckor med Frejkabyxa.

Och sedan ett år och fem månader av att leva livet som vanligt. Men med vetskapen om att vi inget riktigt vet om behandlingens framgång förrän röntgenundersökningen vid 18 månader (som blev 20,5).

Även om vi hade tagit till oss läkarens besked då skenan åkte av i mars förra året: att det såg bra ut och hade börjat förbenas och att det skulle mycket till för att höftkulorna skulle kunna hamna i fel läge igen, så är det ju en viss oro vi levt med. Att risken fanns att vår numera springande, hoppande, dansande tjej skulle behöva mer behandling. Kanske så allvarligt som att behöva ligga i sträck på sjukhus, opereras och gipsas från mage till knä.

Så det var med en viss nervositet vi infann oss på Astrid Lindgrens barnsjukhus idag. Start på barnröntgen, ta bilder, vänta på att få själva bilderna okejade av en röntgenläkare, en snabb fika och sedan dags för barnortopeden och domen. Vi hann knappt komma in genom dörren till läkarens (inte ”vår” läkare från förr, tyvärr) kontor innan hon sade att allt såg jättebra ut och höfterna var helt normala.

Och så var vi framme. Hon är friskförklarad, och luxresan är slut. Förhoppningsvis slipper vi göra samma resa med Hoppsan.

Det finns en ärftlighet, men jag har inte lyckats hitta någon statistik. Riskfaktorer för höftledsluxation är att barnet är en flicka (8 av 10 är flickor), att det är första barnet, att en förälder eller syskon haft höftledsluxation eller att barnet legat i säte. Orsaken kan vara ärftlighet, hormonell påverkan (överproduktion av östrogen och/eller relaxin hos mamman under senare delen av graviditeten) eller mekanisk påverkan (sätesläge eller olika tillstånd som medför lite fostervatten).

Ärftlighetsrisken finns ju i och med L, och svärmor hade för sig att en av B:s kusiner kan ha haft det. Om Hoppsan är en flicka vet vi inte. Första barnet är hen inte, och hen kommer nog inte att ligga i säte.

Jag hoppas att vi slipper en till omgång med skena, men om det skulle bli så så kommer vi ju att vara bättre förberedda, mindre rädda. Och det finns ju klart värre saker som kan hända än att Hoppsan får gå igenom en kort tids smärtfri, om än lite bökig, behandling för ett tillstånd med nästan hundraprocentigt tillfrisknande efter behandling.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.