Fyraårsfirande, förkylning och förlossnings-tv

Fyraårsfirande, förkylning och förlossnings-tv

Idag fyllde han fyra år. Min förstfödde.

Det är så lustigt med barn – å ena sidan vill jag bara stoppa tiden varje dag för att de inte ska bli större och växa upp, å andra sidan så skulle jag aldrig i världen vilja byta ut någon av dem mot en yngre version av dem själva.

Han är så himla stor nu. Jag kan se på bilder från när han var i L:s ålder, och känna en saknad för den där omöjligt söta lilla trollungen med ettåringens livslust och liksom oskuldsfullhet. Samtidigt är det så ofantligt kul att på allvar börja känna den där lilla personen, som nu börjar kunna uttrycka sig på helt nya nivåer. Börjar fundera över liv och död och allt annat mellan himmel och jord. Att se honom förvandlas till en lång och gänglig pojke istället för den lilla knubbiga toddlern han var förr har varit både fantastiskt och vemodigt.

Natten till födelsedagen vaknade han minst tre gånger, och frågade om tårtan skulle komma snart. Och när tårta och första presenten på sängen var avklarade började han väänta på gästerna (paketen). Kunde inte äta frukost eller lunch och såg helt sliten och trött ut. Vilken anspänning! Vilken väntan! Och sedan vänta in och räkna in gästerna för att hålla koll på paketinströmningen. Smålego, böcker, Playmobil, Playdoh, såpbubbelpistol, ett Bilar-spel och kläder fanns bland dyrgriparna, och jag tror det var en ganska nöjd kille som loggade ut bredvid mormor.

Farmor hade tänkt på att ta med en present även till L, som började se lite snopen ut efter att ha sett H få presenter både av föräldrarna, mormor och morbror. En liten gosedjursryggsäck föreställande Babblarna-Diddi, som hon stolt paraderade runt med hela dagen.

Själv sprang jag runt hela dagen och fixade och pysslade och lagade mat. Smet iväg till soffan en stund mellan fika och middagsfix och kramade om H medan ungarna kollade på ett avsnitt Bolibompa på SVT Play. Naturligtvis blev alla eftermiddagens tårtgäster kvar över middag, och det var plötsligt femton personer att utfodra. Kände mig hängig och fick ett tilltagande halsont under eftermiddagen och kvällen. Mäktade inte med att äta något efter att ha stått och slavat i köket, utan gick och lade mig med barnen. Och somnade såklart.

För att sedan vakna vid 01 när B kom för att lägga sig efter att de sista gästerna gått. OOONT i halsen och hungrig efter att inte ha ätit något sedan fikat. Så jag gick upp. Åt lite chips. Satte på kaffe för att få något varmt för halsen, och åt en liten bit tårta. Insåg att ”En unge i minuten” finns i en miljard avsnitt på YouTube. Drack mera kaffe. Och på den vägen är det…

Borde sova men har SÅ ont i halsen. Och får inte ta något lindrande, eftersom både värktabletter, halstabletter med lite tjong i och en kopp sprit är nono för preggos. Så jag är förvisad till typ varm dryck och Fisherman’s friend. Om ett par timmar kommer L att vakna. Tur att jag kan sova middag med henne sedan…

Jag har glada katter efter att farmors labrador äntligen åkt hem, och har en total deja vu över att ligga här med preggomage med en spinnande Minna-katt på, och en bebis som bökar tillbaka mot vibrationerna. Minna har älskat att ligga mot min mage under alla graviditeterna, men framför allt minns jag kvällarna i fåtöljen när jag väntade H.

Ikväll verkade Hoppsan ha ändrat läge, och sparkade plötsligt ut på magens högerkant, ganska mitt på höjdmässigt. Om det inte var boxar hen levererade… Jag känner förstås bara de slag och sparkar som hamnar i ytterkanterna, där inte moderkakan ligger i vägen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.