Mallorcaresan – all inclusive med två kids plus preggo

Mallorcaresan – all inclusive med två kids plus preggo

Jag har ju helt glömt bort att berätta mer ingående om vår semesterresa till Mallorca. Så det får bli dagens inlägg.

(Jag känner mig för övrigt mycket duktig som börjat blogga i princip dagligen igen, för det är så kul att kunna gå tillbaka i tiden och se vad vi sysslat med för ett år sedan, eller två. Eller tre, för nu är det faktiskt mer än tre år sedan jag startade den här lilla plattformen för mig att dokumentera vårt lilla liv, och bara få ”prata av mig” om allt som rör sig i mitt huvud utan att behöva nöta hål i huvudet på någon annan stackare.)

Men resan var det. En ganska spontan grej som mest orsakades av att det var hell on earth att vara hemma med två förskolelösa förskolebarn under den varmaste sommaren i mannaminne. För varmt för att leka ute på dagarna, och de klättrade på väggarna hemma. Eller i alla fall på möblerna och mamman, när de inte slogs eller bara ropade ”mammamammamammamamma” konstant. Och jag var för gravidtrött för att orka underhålla dem, och B var bara… trött.

Vi slog oss ihop med våra vänner från Eskilstuna, ett par med en femåring, och bokade en all-inclusiveresa till Mallorca och Alcudia, hotellet Zafiro Bahia. (Äntligen, äntligen har pojkarna börjat kunna leka riktigt bra tillsammans, trots nästan 1,5 års åldersskillnad.)

Nedresan

Vi inledde resan med att stuva in barn och packning i bilen på måndagskvällen, åt McDonaldsmiddag i bilen och checkade in på hotell nära Arlanda. Vi har inte långt dit, men eftersom charterflyg ofta går på helt okristliga tider, och det dessutom var erbjudande på en hotellnatt plus garageparkering hela veckan kändes det som ett bra alternativ jämfört med att få upp ungarna mitt i natten för att åka till flygplatsen. Vetskapen att vi föräldrar förmodligen hade spenderat natten med att packa istället för att sova gjorde också att det kändes bra att ha tvingat fram ett slut på packningen i vettig tid kvällen innan.

Det var Qualityhotel vid Eurostop, ni vet det f.d. stora köpcentrumet vid Arlanda, som nu mest är helt öde? Det var märkligt att gå igenom ett helt igenbommat köpcentrum för att komma till själva hotellet, och garaget var bland det skitigaste jag sett. Men hotellet var helt okej för en övernattning, och bilen stod tryggt inomhus medan vi var borta.

Det blev dock dramatik på hotellrummet, när jag och barnen gick upp för att sova, och B dröjde kvar för en törstsläckare med resesällskapet. H klättrade upp på överslafen i den nedfällbara våningssängen på rummet, och lyckades trilla ner mellan säng och vägg och fastna hängande halvvägs igenom, med magen i kläm. Det tog en låång stund för mig att i mitt gravida tillstånd häva mig upp på överslafen (stege saknades, det var en ganska låg säng, men bra hög att häva sig upp på med gravidmage). Alla grät och skrek (även mamman, som p.g.a. hormoner är lite känsligare, framför allt vid fara för barnen) och B svarade inte i telefonen. För när jag väl kommit upp på överslafen GICK DET INTE ATT DRA LOSS BARNET! Han var helt fastkilad, och skrek och grät att det gjorde ont. Till slut kom i all fall B upp, och vi kunde gemensamt få loss H genom att jag knuffade upp benen från underslafen medan B drog uppifrån. Allt väl, och ett blåmärke över höften var den enda skadan på H.

Klockan fyra på morgonen var det dags att stiga upp, och få en snabb frukost innan transferbussen till terminalen gick vid strax efter fem.

En liten (eller kanske ganska stor) del av mig frossade i skadeglädje över att det var min tur att släpa upp dem ur sängen när de var så här trötta… Såklart blev det så att jag och barnen sov i den ganska smala dubbelsängen, medan pappan förvisades till den olycksbringande våningssängen. Tanken var ju att H skulle sova i underslafen (det fanns inget sidoskydd whatsoever på överslafen) men efter dramatiken ville han helst krypa upp till mamma. (Vi kör fortfarande med nattblöja på H, även om han i princip ALDRIG har några olyckor i den. För att det är så ofantligt otrevligt att behöva vakna i en pöl av kiss när vi samsover, och det hände ett par gånger när vi slutade med blöja helt.)

Väl på flygplatsen gick allt smidigt (med undantag för att det SÅKLART var preggot med barn och barnvagn som råkade ut för slumpmässig kontroll vid säkerhetskontrollen). Bagaget checkades in, vi hann få en kaffe på ett kafé nära gaten, fällde ihop vår Babyzen Yoyo precis vid gaten och bar ombord den som handbagage, medan L sattes i en bärmojäng under tiden.

Eftersom vi inte hade tänkt bära alls på plats, utan bara hänga på hotellet, tänkte jag att EasyHug skulle vara smidigast och mysigast för den korta stunden mellan gate och säkerhetsbältesspänning på flygplanet. Men den funderade verkligen inte alls bra med L, trots att jag vill minnas att jag använde den med H i ungefär samma ålder. Det är en jättesmidig bärsjal/slinga bestående av två breda tygringar som sätts i kors över överkroppen, och sedan sätts barnet i krysset precis som när en bär på mage med bärsjal. Men eftersom det är två fasta tygstycken måste storleken vara perfekt för både mamma och barn, och det verkar den helt enkelt inte ha varit med L, och med mig i nuvarande utformning. L vägrade dessutom att sitta med panelerna över ryggen och armarna ut under, utan skulle absolut ha hela överkroppen fri, vilket såklart bidrog till att easyhugen inte satt bekvämt; jag fick ont i ryggen nästan direkt.

Flygresan gick okej. Det är ju alltid svettigt att åka med ett barn i knät, inte bara bokstavligen, utan även bildligt med hänsyn till hur svårt det är att ordna med saker som behövs när en har en vilt krängande anakonda i famnen. För att inte tala om när fyra personer skulle få mat, och det fanns tre bord totalt, men ett inte gick att använda på grund av att det satt ett barn i vägen. Så allt för fyra personer skulle fixas på två bord.  Och mitt i detta en ettåring och en treåring som ska hanteras på minimalt utrymme utan att mat och dryck hamnar i någons knä. Barnens mat kom lite före, och det var mest ett onödigt stökmoment, för ingen av dem åt mer än lite av brödet och någon enstaka tugga köttbullar med mos. Sedan fick jag äta supermegasnabbt medan B höll i L, och sedan fick B sin mat fem minuter senare medan jag tog över L. Men båda barnen skötte sig överlag bra. Ingen krisade utöver lite svårt att sitta still och lite gnäll över ont i öronen från H vid landningen.

Efter landning gick allt återigen smidigt, och vi hamnde på en transferbuss utan incidenter. Det tog ungefär en timme från flygplatsen till hotellet utanför Alcudia, och hela familjen sov större delen av resan.

På hotellet

Boendet

Hotellet, Zafiro Bahia, var jättefint. Snyggt och prydligt och stort. Jag har inga bra helhetsbilder, men den som är intresserad kan ju kolla in det på Tripadvisor eller hos Ving, som vi reste med.

Vi hade ett trevligt rum med utsikt mot havet (fast med en lekpark, minigolfbana och påfågelhägn emellan). Rummet bestod av ett sovrum, ett vardagsrum med pentry och ett badrum (hos Ving kallades det ”tvårumslägenhet med balkong och havsutsikt”). Det var rymligt, och hade dörrar till balkongen både från sovrummet och vardagsrummet. Ett extra plus var en stor ”walk-in”-garderob i hallen, där både barnvagn, resväskor och skor kunde stuvas undan. Minuset var brist på väggkrokar och eluttag. Om en ville ladda telefonen bredvid sängen fick en först dra ut sladden till bordslampan på nattduksbordet, och så pass långt söderut blir det MÖRKT på natten även på sommaren.

Vi hade fått upp en sådan där portabel spjälsäng till L, vilket ju kändes som en bra service. Fast de ringde förstås upp på rummet dagen efter och meddelade att den kostade 4 € per natt extra… Vi beslöt att behålla den, men hade inte heller mycket till val eftersom hon inte hade fått plats någon annanstans. Inget av barnen ville sova i bäddsoffan i vardagsrummet, och alla fyra fick inte plats i dubbelsängen, och någon annan extrasäng fanns inte. Lilla fröken hindras förstås inte av en babysäng längre, utan klättrade helt sonika över kanten på sängen när hon hade sovit färdigt eller ville ha lite mammagos. Hon bara slängde ena benet över kanten och hävde sig upp i stora sängen bredvid.

Annars har jag inget annat än bra saker att säga om boendet på hotellet. Kanske att städningen kändes lite halvhjärtad ibland, men inte så att det lämnades smutsigt eller så.

Utsikt dagtid.

Utsikt soluppgång.

Herr Påfågel, som bodde med tre (tror vi) fruar och sju ungar i hägnet utanför huset. Påfåglarna hoppade och flaxade fritt över staketen runt hägnet, och var lika mycket på minigolfbanan och lekplatsen som innanför, så hägnet var nog bara till för att hålla folk ute så att fåglarna fick vara ifred, snarare än att hålla fåglarna inne. Recensionerna på TripAdvisor nämnde ofta påfåglarna som ett störande moment, men de förde inget oväsen alls under veckan vi var där.

Chilla i luftkonditionerat rum med padda. Inte så dumt efter en dags bad och bus.

Maten

Det ska inledningsvis göras klart att jag är – även som icke-gravid – kräsen med mat. Nog hemfaller jag åt skräpmat ibland, men i grund och botten är jag en matsnobb, det är bara att erkänna. Jag avskyr i princip allt som är rester, har varit fryst, har varmhållits, består av undermåliga råvaror etc. Jag rynkar på näsan åt juice från koncentrat, boxviner, margarin, utländskt och/eller fryst kött samt färdiga såser. Ett ”favorithatobjekt” är det jag brukar kalla kantinmat. Sådant som typiskt sett serveras på bufféer. Tillagat för massor utan kärlek och övergivet i stora plåtbleck som det sedan slafsas ifrån. Att en all-inclusivesemester legat långt ner på min önskelista är därmed inte så konstigt.

Men sedan är det det där med att vara iväg och äta med två illbattingar. Att njuta av mat förekommer liksom inte när de är med. Det gäller att få i sig något ätbart snabbt, och bättre mat ökar bara irritationen över att inte få avnjuta den i lugn och ro. Och en resa där en måste hitta en lämplig restaurang för varje måltid med två trötta och/eller hungriga barn? Nej. All-inclusive it is.

Matdagen på hotellet började med en enorm frukostbuffé, där det fanns i princip allt. Till och med omeletter som stektes ”to order” med valda tillbehör (men omelett var inte gott för mig just då). Jag åt rostat bröd med ägg stekta ”sunny side up” och ett par små baconskivor på toppen de första dagarna. Perfekta ägg, brödet rostade en själv, men såklart kantinbacon som aldrig är jättekul. Sedan började halsbrännan leva livet lite väl mycket, och resterande dagar blev den en ostsmörgås och en skål grekisk yoghurt med valnötter, honung och torkad frukt. Det fanns massor av bakverk, men det varma och superfuktiga klimatet höll till och med mig borta från croissanterna. Några gånger hemföll jag åt churros med nutella som efterrätt, men det gällde i så fall att timea in en ny batch från köket, annars var det bara segt och trist. På det stora hela en kanonbra hotellfrukost, med de begränsningar en sådan alltid har vad gäller att saker kanske inte är hundra procent nygjorda, och att ingen stått och varsamt smörstekt varje pannkaka, ja ni fattar…

Lunch serverades dels på beställning vid poolbaren, eller ute på innergården vid en buffé. Vi valde i regel buffén på grund av enkelt och smidigt, och det var en mindre buffé, med ett lagom utbud av mat. Massor av grönsaker, pickles och sådant, några färdiga sallader, lite kött av olika slag som grillades på plats och lades upp vartefter, samt en massa annat såsom olika paella- och risottorätter, ris, pasta, köttfärssås och andra pastasåser, fiskrätter, diverse ”barnmat” i form av olika ”nuggets” och ”fingers”, pommes och pizzaslicear. Och en liten dessertbuffé. Barnen åt spaghetti med köttfärssås varje dag. Just bröd/smält ost/skinka är något som alltid fungerat genom mina aversionsrika graviditeter, så jag överlevde i regel på en pizzaslice eller två. Men de gjorde faktiskt riktigt god pizza, så jag var nöjd. Någon liten bit grillat ljust kött med någon sorts rostad paprikasås brukade också slinka ner.

Middagen var egentligen bottennappet av dagens måltider. Den serverades inomhus i samma restaurang som frukosten. Men det fanns uteservering både på fram- och baksidan. Och det är ett hett tips för alla som åker till detta hotell: se till att sätta er utomhus! Inomhus var ljudnivån outhärdlig, och det är just en jättestor buffématsal med absolut noll myskänsla. Utfordring à la skollunch. Utomhus är det däremot riktigt trevligt. Middagsbuffén var ganska spretig och  det var ganska svårt att kombinera ihop en vettig måltid eftersom saker även var placerade långt ifrån varandra och ibland utan sammanhang. Det fanns något påstått tema för varje kväll, men det märktes inte direkt av. Det fanns hur mycket olika slags mat som helst, från kallskuret och ostar till grönsaker till kött och fisk och grönsaksrätter och pasta och desserter och ALLT. Men mer kvantitativt än kvalitativt. Visst, det rena överdådet gjorde ju att alla hittade någonting de tyckte om, men det var nog ingenting som lämnade något intryck. Jag lyckades äta mig mätt varje kväll, och ungarna åt köttfärssås med pasta (H) eller ris (L), så det var ändå helt okej.

Jag har aldrig varit på all-inclusive tidigare, men vårt resesällskap intygade att det här hotellet matmässigt låg långt över de flesta liknande ställen som de varit på. Så det var säkert ganska bra, som kantinmat betraktat.

Vi testade à la carte-middagen vid poolbaren sista kvällen. Det var svårt att boka bord där, och säkert bara några få platser för gäster som egentligen var all-inclusive, eftersom de bara tjänade ett litet tillägg på de lyxigare rätterna och vinerna på oss. De andra vuxna i sällskapet var supernöjda med sina kötträtter, grillad entrecôte på ben respektive utan ben, samt bearnaise/ädelostsås och pommes. Jag åt en calzonepizza och var missnöjd, eftersom de proppat den full med lök (aversion), och pojkarna var nöjda med hamburgare, medan L var sjuk och inte åt någonting alls.

För egen del skulle jag helst inte ta all-inclusive igen, men smidigheten när barnen är med skulle nog ändå överväga i realtiteten. Det extra omaket och extra pengarna för att leta upp annan föda skulle inte vara värt det när barnen ändå förstör i princip varje måltid… Det var inte äckligt, och vi blev mätta, och det är ungefär där en får lägga ribban när en reser med barn.

I övrigt så fanns det glass och dryck hela dagarna, och ungarna åt både tre och fyra glassar om dagen. De två äldre visste snabbt var frysarna fanns och kunde själva smita iväg och hämta. Något jag saknade var kanske lite mer barnvänlig dryck mer lättillgängligt, typ äppeljuice eller något festisliknande. Juice fanns (utöver vid frukosten) bara om en gick till baren och beställde det. Läsk däremot, fanns i automater där barnen kunde hämta själva. Vi brukar inte låta barnen dricka läsk, men eftersom det äldre barnet fick dricka cola till måltiderna så kände vi oss lite tvungna att låta H få det också, och då framför allt när det var svårare att få tag på annan dryck. (Jag veet att juice och saft/festis också är sött, men det känns som att det ändå är mindre skit i det än i cola. Alla har vi väl någon område där vi försöker vara ”duktiga mamman”. Mitt är läsk.)

Badet

Det bästa med hotellet och semestern var förstås badmöjligheterna. Hotellet hade jättefina pooler, bl.a. en stor barnpool med bara 40 cm djup, full av stora och små rutschkanor och annat kul, bl.a. ett jättestort piratskepp med inte mindre än fem rutschkanor ner i poolen. H badade och lekte helt obehindrat i denna pool, och behövde knappt tillsyn, och även L hade jättekul i den minsta rutschkanan, där hon snabbt lärde sig att landa på fötterna när hon kom ner.

För de lite större barnen fanns en pool med en stor uppblåsbar halv glob, där de kunde studsa och åka ner i vattnet. Killarna provade några gånger när det inte var fullt så många större barn där, och hade jätteroligt. 5-åriga E kan ju redan simma, men H lärde sig först under resan att sparka sig framåt med armpuffar som flythjälp. Vi köpte en sådan där hajfena, men det var lite för avancerat för honom ännu, och han orkade inte hålla upp huvudet.

Jag har inga bilder från poolerna p.g.a. lite ofint att stå och fotografera när folk badar, men även där finns ju nätet att tillgå om någon är nyfiken på själva poolerna. Vi kunde inte vara mer nöjda med badmöjligheterna.

Den stora cloun var ändå havet. Det turkosa Medelhavet, som låg precis nedanför hotellet och poolområdet (vi snackar typ 50 meter ner till vattnet från den sista poolen). Själva stranden var dessutom jättesmal, bara några meter, men väldigt lång. Så havet var nära utan långpromenad över varm sand, men det var ändå inte så farlig trängsel trots mitt i högsäsongen. Att varva pool och hav omvartannat gjorde ju att en inte hann bli uttråkad heller.

Det var väldigt långgrunt, och det var lugnt och lättbadat hela veckan utan problem med stora vågor eller strömmar. Barnen älskade det (i alla fall korta stunder) trots att det salta vattnet ”maak blääh” (smakade blä) enligt L. Det simmade om kring massor av små fiskar, och det var jättekul att ta med lite bröd att mata dem med, då kom det hela stim runt en. Sanden var ljus och vacker, om än liiite grovkornig och inte helt silkeslen om en ska vara sådär riktigt petig. Sanden i Alicante, t.ex., minns jag som mycket mjukare. (Det svarta var någon sorts influten vattenväxtlighet, inget som störde alls.)

Det fanns badvakter både vid poolen och stranden, så det kändes väldigt tryggt allting också.

 

På det stora hela

Vi hade en kanonsemester i just den genren vi hade tänkt oss: bara slappa, umgås med barnen och bada. Vi åt frukost, badade (B och H), sov middag på rummet (A och L, som båda sov bättre än hemma denna bastusommar mht airconditioning), åt lunch, badade (alla), chillade lite/umgicks med sällskapet, åt middag och tittade kanske lite på musikunderhållningen som var varje kväll, sov.

Vi såg absolut ingenting av Mallorca utöver flygplatsen/det vi såg från transferbussfönstret/det vi såg på tiominuterspromenaden till ett apotek sista kvällen för att köpa febertermometer + paracetamol till L. Vi lärde oss ingenting om Mallorcas historia, mat- och dryckeskultur eller någonting. Vi var på resorten heela tiden. Och det var också en semester i sig. Att inte känna att en behövde se och göra en massa och liksom beta av saker på resmålet.

Gladast var nog detta bad- och glassmonster.
Den här var lite sjuk sista halvan av resan, och inte alltid gladast i stan, även om blåsorna inte dök upp förrän i samband med hemresan. (Förbannad vare du som tog med ett sjukt barn på flyget ner…) Men hon hade väldigt roligt också, framför allt i poolen.
Den här var lite trött och grinig och osocial (och väldigt fräknig), men väldigt nöjd med resan ändå.

Barnvagnen

Jag vore ju inte jag om jag inte dedikerade ett särskilt stycke till resans barnvagn. Vi nöjde oss med en vagn till L, eftersom vi inte avsåg att vara ”ute på byn” och rumla, utan behövde bara vagn för transitsituationen samt för att slippa ha L rännande runt fritt i samband med måltiderna. Och då blev det såklart Babyzen Yoyo+ igen. Den här sommaren var L:s knallrosa vagn utrustad med sittdel, till skillnad från förra året, då hon fortfarande låg i liggdelen.

H behöver egentligen inte åka vagn så mycket längre, men just möjligheten att låta barnen somna ”ute på stan” i samband med middag eller kvällsdrinkar på något torg, och inte behöva ”hinna hem” till läggdags tycker jag är viktig på semester. Men inte just denna semester. Vi tog inte med någon ståbräda heller, även om vi har en.

Och Babyzen Yoyo+ är smidigheten själv att resa med. Rulla fram till gate, vik ihop lätt som en plätt, lägg i handbagagehyllan, plocka ner vid ankomst, fäll ut och rulla iväg med barnet. Väl på plats är den liten och smidig och får plats överallt. Att alla textilier bara går att plocka av och tvätta vid hemkomst är också kanon, efter en veckas bad med klorvatten, saltvatten och sand, och en hel del glass och lite bajs. Vi hade nämligen en liten situation på hemfärdsdagen då jag var tvungen att byta L:s (sjuk-och-på-glassdiets-bajs-)blöja i vagnen typ fem i transferbuss, och då var det rätt skönt att veta att (efter att ha dragit med en wipe för att få bort kladdet som kommit utanför blöjan) hela klabbet bara var att slänga i tvättmaskinen sedan.

Ett par gånger under resan sov hon middag i den också, även om det var skönast att ta henne till rummet där det fanns airconditioning (och mamman också kunde slockna och/eller dra sig undan sällskap en stund).

 

Hemresan

Hemresan gick till och med smidigare än ditresan. Transferbuss, incheckning, rulla barn till gate, gå ombord med vagn som handbagage (fortfarande med EasyHug som helt fel val av bärdon, men det gick) och slå sig ned på planet. Med färsk erfarenhet gick det smidigare med äta-mat-situationen, och L sov en ganska stor del av flygningen. Pappan med.

H lekte med ipaden, som jag spenderat ett antal hundralappar på genom att ladda ner en massa nya barnspel och betala för fullversioner, och var nöjd hela resan. Jag kollade på Monsters Inc. Vi köpte access till filmerna på planet för 45 kr inkl. hörlurar, och det var perfekt för L att koncentrera sig på i en kvart tills hon somnade, och sedan fick mamman kolla färdigt.

Inget barn behövde gå på toaletten eller ha ny blöja under flygningen. (På nedresan bytte B en blöja, tror jag.) Bara det ett skäl att aldrig lämna Europa på semester – det är skönt att slippa långflygningar med barn.

Väl framme så var det samma procedur som tidigare, bara att plocka ner vagn och rulla iväg. Bagaget kom snabbt, och efter bara en kort stunds väntan kom transferbussen tillbaka till hotellet och bilen och till sist hem.

Ja, det var vår Mallorcaresa det. Jag åker gärna till Mallorca igen, och säkert till Zafiro Bahia också. Turkost vatten och fina sandstränder tre timmars flygning från Arlanda smäller högt i min bok.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.