Surtrollet

Surtrollet

Har jag nämnt att L har ett sjuhelsikes humör? Imorse började hon gnälla och gny inne i sin säng, sisådär en kvart innan klockan skulle ringa kvart i sex. Maaaammaaa, snyftade hon. Varpå den ömma modern såklart går dit för att trösta. Men vad möts jag av? Jo, en sur blick och ett skakade litet huvud och ett ”BOTT!” Mmmm…jaha…okej…

Försöker klappa och krama. Nej, bara mer sura miner och viftande slag i min generella riktning. Försöker ge napp. Nappen flyger genom rummet och följs upp av ett ”NÄ-ÄÄ!” Föreslår att hon ska komma och kramas i stora sängen. ”NÄÄ-ÄÄ!” Går in till sängen igen. Surtrollet följer efter, men vill INTE komma upp i sängen. ”NÄÄÄ-ÄÄ! BOTT!” Oklart vad jag ska bort ifrån, eftersom hon inte heller vill att jag är i lilla rummet. Föreslår en bok. Boken flyger genom rummet. ”Är du törstig?” ”NÄÄÄÄ-Ä!” ”Titta, där ligger elefanten! Vill du ta upp elefanten?” Elefanten får en ilsken spark av liten knubbig fot.

Och så fortsätter det. En lång stund. Det enda som fungerar är till slut att tvinga upp henne i sängen och kittla henne på magen. Då skrattar hon och ropar ”MEEJAH!” så fort jag slutar. Och sedan kan hon även blidkas av att få titta på en video när hon och H dansar bompadrakens dans framför teven. Den kan hon se huuur många gånger som helst.

Den här enorma surigheten, när ingenting duger och hon vildsint kastar saker, knuffas och slåss, är på en gång jättesöt och samtidigt fullkomligt urjobbig. Snacka om att vakna på fel sida…

Hon verkar i alla fall glad att vara tillbaka på föris igen, det är knappt så att jag får en kram innan hon far iväg in på avdelningen på morgonen. Vi stämde av med BVC innan kontrollen där i måndags, så att det var lugnt att ta med henne dit efter pricksjukan, och det var det (BVC-sköterskan fick först för sig att det skulle ha varit vattkoppor hon haft, och att H haft det nyligen, för att sedan tycka att det nog såg ut mer som hand-foot-and mouth disease än höstblåsor. Varvid jag bet mig hårt i tungan för att inte påpeka att det är samma sak. De är som sagt underbemannade på BVC, så jag har full förståelse för viss virrighet). L fick alltså komma tillbaka till förskolan igår, och blåsor och prickar är nästan helt borta. Aptiten är tillbaka, och när hon inte är sur så är hon glad 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.