Ny vecka, 19+0

Ny vecka, 19+0

Så var den här – halvtidsveckan! När den här veckan går mot sitt slut kommer 140 av 280 dagar att vara avklarade. Vilket kanske innebär att ett par dagar mindre än hälften faktiskt är kvar då, om jag inte går längre än jag gjorde med L.

Veckan som varit var det RUL, och det gick bättre än jag vågat hoppas på. Bebis hade vuxit på millimetern som hen skulle sedan förra ultraljudet, och jag fick bekräftat att jag har moderkakan i framvägg för tredje gången av tre. Vilket förklarar varför det mestadels är lugnt i magen fortfarande, även om Hoppsan bjöd på en riktig discoföreställning förra fredagen, då hen svarade kraftfullt på lite lätt tryck mot magen.

Jag blev cirka tusen procent mer gravid efter RUL, och har börjat föreställa mig den lilla varelsen som bor därinne, nu när jag har sett de små sprattlande benen och armarna (och fötterna och händerna <3) på ultraljudet. En bebis! Tänka sig…

Annars mår jag bra. Jag sover mycket, och har plötsligt blivit morgontrött, men höftsmärtorna är borta och illamåendet likaså. Men precis som med H är jag riktigt petig med maten, och ingenting smakar riktigt gott.

Jag tycker inte om någon mat med riktig näring i, som proteiner och vitaminer och fiber och sånt. Bara vissa saker går ner. Vitt mjukt bröd. Smör. Ost. Morotsmuffins. Islatte. Glass. Lite kött kan jag få i mig i form av hamburgare eller tacofärs med nachos, och då kanske någon liten grönsak kan slinka ner också. Men för det mesta tycker jag att alla former av kött och grönsaker är äckligt. Sen kommer någon dag ibland då jag kan äta en stor portion riktig mat.

Jag blöder i tandköttet vid tandborstning, det sticker i brösten (som fått betydligt mörkare vårtgårdar den senaste veckan) och det har börjat klia lite på magen. På kvällarna plågas jag av halsbränna. Och jag blir trött i svanken om jag går en längre stund, mer än en dryg timmes lugn promenad (typ pokémonjakt) orkar jag inte.

Men totalt sett seglar jag igenom graviditeten just nu.

Hoppsan gör nog ungefär detsamma. Hen har uppgraderats till en zucchini eller en kronärtskocka, och närmar sig tre decimeter och två-komma-fem hekto. Annars händer det inte så mycket; hen växer och lägger på sig fosterfett.

Vi har berättat för H att det finns en bebis i min mage, som kommer ut till jul. Han är mycket exalterad och har beslutat att spara en julklapp till bebisen, som han ääälskar. På lekplatsen berättar han för alla att L är hans stora bebis, och att mamma har en liten bebis i sin mage. L begriper såklart ingenting.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.