Ny vecka, 16+0

Ny vecka, 16+0

Den här ”nya” graviditeten går redan in i vecka 17, det känns så himla konstigt. Samtidigt känns det som en evighet tills det är dags för RUL om nästan tre veckor. Det är troligen först då det kommer att kännas riktigt verkligt,det här med att det kommer en ny bebis i familjen snart. Och så klart är det också först då en på något vis faktiskt kan ”räkna hem” det hela. Så mycket en nu kan göra det.

Det hjälper inte heller med verklighetskänslan att graviditeten inte känns av speciellt mycket just nu. Både beroende på att jag mår mycket bättre, med både illamående och (till stor del) tröttheten borta. Utöver att jag somnar (för natten) med barnen vid 19-tiden fyra eller fem kvällar i veckan. Resterande kvällar sover jag ett tag med barnen, för att sedan nattsudda till tidig morgon.

Jag kan inte skaka av mig känslan av att det nog är en mening med det här gravidnattsuddandet, som jag nu upplever för tredje gången. Första graviditeten låg jag nätterna igenom och plöjde trådar om symptom, missfall och elände på Familjeliv, och senare ALLA Google-träffar på ”förlossningsberättelse” hela nätterna igenom. Andra gången var det också en del googlande, i vart fall under krisperioderna (först då jag var säker på att fostret dött efter att alla gravidsymptom försvann, och senare när jag krisade över misslyckat RUL och fem dagars framflytt) men också bara allmän sömnlöshet, som bara blev värre ju längre graviditeten fortskred. Det måste nästan vara någon sorts inprogrammerad förberedelse för nattvak och oregelbunden sömn när bebis har kommit?

Den dubbelsidiga höftsmärtan som kändes mest när jag stod och gick har givit vika för en smärta bara på höger sida, som inte känns när jag går, men hugger som en kniv i baksidan av höften när jag reser mig eller vrider på mig. Den gör mig grinig, och barnstackarna får en del omotiverat gnäll för att det gör ont när jag inte får sitta still. Att jag börjat känna mig väldigt beskyddande över magen gör det hela besvärligare med barn som klättrar och klänger på mig hela tiden, och sedan plötsliga skarpa smärtor när jag försöker värja mig.

Annars är det lugnt med graviditetsbesvären, utöver den ständiga följeslagaren halsbrännan, att jag känner mig varm och svettig, och att jag är extremt petig med vad jag vill äta. Magen är tröög också, och det blir oftast nummer två bara varannan dag.

Lilla Hoppsans rörelser känns fortfarande mest som ett fladdrande pirr, men jag tror att jag kände de första sparkarna häromdagen. En snabb följd av tre-fyra ”poppanden” mot insidan av magen, som bubblor som sprack mot livmoderväggen. Kraftigare än såpbubblor, mer som tuggummibubblor.

Hoppsan ska nu vara närmare 20 än 15 centimeter lång, stor som en ättiksgurka eller ett päron enligt apparna. Hen kan höra ljud, se ljus genom magen och jobbar på att suga på tummen. Hår, ögonfransar och -bryn är på tillväxt, liksom fettlagret.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.