Först uppe!

Först uppe!

Idag är klockan 06.18 på morgonen, och jag är först uppe. Det är verkligen inte ofta jag vaknar före L, kanske en gång varannan vecka eller så.

Sedan en dryg vecka tillbaka vaknar hon dock ofta närmare 06 än 05, vilket är en stor förbättring efter månader av morgnar där det enda jag hoppats på är att hon i alla fall inte vaknar alltför långt innan klockan slår fem.

Varje gång jag vaknar före henne känner jag mig desorienterad och tidsvill, och måste kika in i hennes rum för att se att hon lever. Det jag såg vid 05.55 imorse var en djupt sovande liten gris, liggande på mage med rumpan upp i vädret. Om jag vaknat först så brukar hon börja röra sig så fort jag börjar röra mig, t.ex. för att kolla klockan på telefonen. Men idag kunde jag både kolla klockan, gå på toaletten och försvinna upp till övervåningen utan reaktion från barnsängen.

Hur märkligt är det förresten inte att vi har minstingen i barnsäng i angränsande rum, oftast hela nätterna, medan storebror vägrar sova någon annanstans än mellan oss i dubbelsängen? Men snart åker han ut! Vi har börjat peppa honom inför att flytta till en våningssäng, där han som är störst får överslafen. Han verkar rätt tänd på idén, men hur det sedan faktiskt går att få en snart 4-åring som blivit kramad till sömns varje kväll i sitt liv att somna själv får vi väl se…

Nu hör jag henne prata där nere, min omöjliga, envisa och ofta jättesura lilla tjej. Men en halv kopp kaffe och ett litet blogginlägg på egen hand på morgonkvisten är minsann inget jag är bortskämd med, så jag är nöjd.

Har för övrigt druckit kaffe varje dag denna graviditet, även om jag en period var tvungen att ha varm mjölk i, och att det ofta bara blivit ett par koppar på morgonen istället för den normala jämna strömmen dagarna igenom.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.