Jag säger upp mig. Eller hon får sparken. Eller nåt.

Jag säger upp mig. Eller hon får sparken. Eller nåt.

Den här lilla människan har jag spenderat FYRA timmar med att natta denna lördagskväll. Minus en stund då jag nattade storebror, en ganska försumbar stund i sammanhanget. Då sov hon faktiskt. Men sen var det dags igen.

Hon drack vatten sju gånger, sprang runt i rummet fjorton gånger, och hade femhundrasjuttioelva andra saker för sig utom just att sova. Vi var i stora sängen, i lilla sängen, kramades, bytte blöja och pyjamas. Mammans irritationsnivåer steg by the minute.

Till slut satt jag bara på sängen och lät henne hållas. B hade lagat och ätit sin middag (grillat kött, blääh!) under tiden, och när han till slut dök upp i dörren sa jag bara ”Nu går jag. Jag vill inte se henne mer idag.”

Nej, det kom till den punkten att jag verkligen inte klarade av att försöka krama henne mera. För att jag var för arg för att orka med kroppskontakt. Inatt tänker jag sova i soffan, och vägra alla former av mammande fram tills imorgon.

Två mammiga barn. Som spenderar hela dagarna som måsarna i …Hitta Nemo, är det väl? Minemineminemineminemineminemine. De klättrar och klänger på mig. Jag känner mig förföljd och kvävd och vill bara skjuta dem ifrån mig rent fysiskt.

Sen får jag vara ifred en stund, och längtar genast efter dem. Men i natt är soffan min. Bara min.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.