Jag skulle nästan kunna få en hyresrätt

Jag skulle nästan kunna få en hyresrätt

Jag fick mejl från det kommunala hyresbolaget här i stan. Ett förslag på en hyresrätt som jag nästan, kanske skulle kunna få.

Jag har något hundratal mer poäng än den som för närvarande är på plats 5 bland sökandena. Hur länge jag har stått i kö? Jo tack, lite mer än 12 år.

Hur snett är det inte att det ska se ut så här? Och det är inte Stockholms innerstad vi pratar om, utan en småstad i allra yttersta Storstockholmsområdet.

Jag har under dessa 12 år hunnit bo hos min pappa, få en svindyr hyreslägenhet från ett privat hyresbolag i en ännu mindre ort i samma kommun (7500/mån var myycket pengar för en 2:a i en bonnhåla 2007), köpa en bostadsrätt här i småstan och få en lägre totalkostnad inklusive amortering när jag fick låna till 100% av köpeskillingen, flytta in till B i ett hus ägt av svärmor, och slutligen köpa en relativt dyr villa (tack vare generös svärmor som hjälpte med handpenning, och bra banklån).

Idag har jag kvar min bostadsrätt och hyr ut den till en ung tjej som inte hunnit stå 12 år i bostadskö. Tack vare att hennes mamma var tjenis med styrelsen har jag fått tillstånd att hyra ut länge. Den täcker sina kostnader, och är mitt trygghetskapital om något går fel.

Med dagens låneregler hade jag aldrig ens kunna flytta till min bostadsrätt, trots att den var billigare än hyresrätten, eftersom jag inte hade något kapital.

Hur skev är inte denna bostadsmarknad, egentligen? Om vi inte bosparar till våra barn kommer de att bo hemma tills de är 30. Kanske någon av mina ungar kan flytta in i min bostadsrätt…

Men jag tror jag skippar den där hyresrätten. Jag behöver den inte längre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.