Hej hej från morgonskiftet

Hej hej från morgonskiftet

Här är vi som går upp klockan fem i den här familjen. En mindre, frivilligt, en annan… mindre frivilligt.

Men gissa vem som är sur? Tidigare har hon i alla fall vaknat glad som en liten lärka, men just nu är det inte direkt glatt. Smack mitt i ett utvecklingssprång enligt den där appen, så kanske är det något särskilt som pågår som gör att hon mest skriker och vill sitta i famnen. Morgon och kväll.

Dagarna på förskolan fungerar dock. Även om B blev dragen åt sidan av en fröken häromdagen: ”Eh.. ja… L… Hon klättrar ju väldigt mycket…? Och sen skrattar hon bara när man säger åt henne.” B: Mmm… jo, det vet vi.” Pedagog: ”Det är kanske bra om vi har en samsyn både hemma och här att man lyfter ner henne och säger åt henne. Eller ignorerar henne om hon verkar göra det för att få uppmärksamhet.” B: ”Ja, jo, det gör vi ju. Men sen gör det ju inget om ni låter henne ramla ibland, om hon är på ett lågt bord eller så. Det är nog så hon lär sig.”

Hahaha. See how far we’ve come. Som förstabarnsföräldrar punktmarkerade vi H, och kom till räddning om han så klättrade på en decimeterhög låda. Nu ba’ – låt ‘na ramla lite så hon lär sig. Så länge det inte är alltför högt eller det är några vassa kanter omkring, då. Å andra sidan är det svårt att göra annat med en liten individ som inte gör annat än att klättra och ställa till med bus, och sedan bara skrattar in the face of authority.

Just nu är det för övrigt hoppa och ramla som är L:s favoritsysslor. Hon klättrar upp på vardagsrumsbordet och vill hoppa ner i famnen på en, slänger sig runt hejvilt i sängen och tjuter ”Ouiiiii!” medan hon faller, försöker hoppa jämfota nerför trappsteg (medan hon håller i en förälders händer). Jag tänker att det är slutdelen av klätterfasen. Hon har redan lärt sig att klättra upp på allt, kommer bärande på badrumspallen för att ta sig upp i kontinentalsängen o.s.v. Nu lär hon sig att hoppa ner, falla, ramla och ta emot sig. Sedan tror jag att hon kommer att gå vidare mot nya rackartyg.

Inte ens 1,5 ännu, men hon är så himla…med, den här tjejen. Förstår instruktioner jättebra, och går och hämtar både blöjbytesväskan och snorpapper om en ber henne, går självmant och slänger en bytt kissblöja i soporna. Nickar och skakar på huvudet bestämt på olika frågor, pekar och ser till att göra sig förstådd när hon vill något.

Orden är på väg att komma i massor, även om det ännu oftast bara är en betonad stavelse: ”Koh!” för sko, ”Kah!” för katt, leka och macka, ”Guh!” för yoghurt, ”Goh!” för Lego, ”Dåh!” för hejdå ”Pah!” för strumpa, ”Pleh!” för äpple, och sedan lite tvåstaviga i form av de vanliga: titta, mamma, pappa, kaka, vovve, kacka (anka), och ”blleublleom” för blöja, ”Goo-uuu” för gå ut, ”töh-teh” för törstig och ”kooh-kah” för grävskopa (grävmaskiner är det mest spännande som finns just nu, hon hoppar upp och ner i vagnen och pekar och tjuter så fort hon ser en).

Nu är det dags för påklädning och avfärd mot föris och kontor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *