Kämpa, kämpa!

Kämpa, kämpa!

Måste. Jobba. Skulle ha fixat saker i fredags inför imorgon. Hann inte.

Försöker peppa mig själv med att klockan ”egentligen” bara är 23. Går sådär.

Jag får fortfarande utslag av optimism då jag tror att jag ska hinna med saker. Sedan slås jag brutalt ner av insikten att ”Just ja, det är ju så här det är att ha två småbarn!”. De är så söta, men ack så inkompatibla med att få något alls uträttat.

L vaknade sin vanliga tid omkring 6.15 eller så. Men sen var det ju där med sommartiden som slog till i natt… Trött är bara förnamnet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *