Bild

Uppdatering från @alltenligta på Instagram

Premiärtur i vårsolen med Donkeyn och nya hjulen, åkpåsarna och skötväskan! Som väntat var det mycket tyngre att dra vagnen utan lufthjulen, men det visste jag ju att det skulle bli. Åkpåsarna i ull från Tinkafu är såå fina, kvalitet ut i minsta detalj. Min resliga 3,5-åring är så klart lite lång (den är för 0-3 år), men genom att sätta påsen lite längre ner, mer som en footsack, blev det perfekt. Båda barnen sov. Jag valde att inte göra hål för selen för premiärturen, och det fungerade utmärkt. Med Donkeyns trånga säten utfyllda med åkpåsar, byglar på, och det sträva yttermaterialet i påsarna, satt både barn och påsar på plats hela promenaden ändå. Älskar skötväskan också! #tinkafu #tinkafusquare #skötväska #tinkafuvognpose #åkpåse #bugaboodonkey #bugaboodonkeyweekender #bugaboo @tinkafu
Uppdatering från @alltenligta på Instagram

Vabbpremiär

Vabbpremiär

Tre dagar hann det gå, från den ”riktiga” förskolestarten och tills det att L fick vara hemma sjuk från förskolan. B fick vackert vabba idag, efter att L hostat och hostat natten igenom, och till och med hostade så hon kräktes upp slem på morgonkvisten. De fick en tid på barnmottagningen nu på eftermiddagen för att kolla upp henne.

Förskolepersonalen uttryckte igår att hon hade hostat väldigt mycket, och till och med försökt ringa B om det. (En halvtimme före hämtning, thank you very much…) Hon har ju hostat ända sedan vi åkte på den däringa fjällpesten i Trysil. Hostan låter rätt illa, en torrhosta från djupt nere i magen, nästan lite skällande. Men hon har varit pigg och glad och orkat med förskoledagarna fint. Inte haft feber eller verkat sjuk på något annat sätt.

Så jag har väl mest tänkt att… tja, ungar har hosta när de varit förkylda, och det kan ju hänga i ett tag. Jag är inte direkt morsan som kastar sig på telefonen till doktorn så länge ungarna har ett hyfsat allmäntillstånd eller verkar ”normalt” sjuka. L är inte ett spädbarn längre, hon har ingen feber och har inte verkat ha svårt att andas, det har inte pipit om henne, och hon är vaccinerad mot kikhosta. Jag har läst på 1177.se och på barnakuten.nu, och inte tyckt att det verkar vara någon fara.

Men inatt var det väldigt rossligt, och hon vaknade och var ledsen flera gånger, och kräktes som sagt slem till slut. Min bedömning är att hon bara är hostig, helt enkelt, och att det kommer att gå över. Men när nu förskolan sagt att de inte tycker om hennes hosta så är det väl lika bra att en läkare får kolla på henne. Eftersom det gick att få tid på barnmottagningen – jag hade aldrig tagit henne till akuten för den här hostan.

Mest troligt har hon väl åkt på någon ny bacillusk på toppen av den gamla torrhostan. Slemmet är ju liksom nytt. Jaja, vi får väl se vad doktorn tycker.

Mejl från mig själv…?

Mejl från mig själv…?

Fick just ett mejl på jobbet, till synes skickat från min egen adress, till min egen adress. Fast också från ”Irena”.

Jag tror att Irena borde mejla sin läkare istället för mig. 😂

Har fått liknande mejl förr, fast om Viagra och från andra donnor med ryskklingande namn, som ”sett min bild på <insert valfri datingsida> och gärna vill träffa mig”. Jag har hört av mig till vår e-postleverantör, men det verkar inte som att vår e-post är hackad, utan att de här spamavsändarna trixar till det på något annat sätt så att mejlet ser ut att komma från min egen adress.

Hur som helst så hoppas jag att detta inte skickats ut från min adress till mina jobbkontakter 😳

Morgonlämning

Morgonlämning

Vet ni vad detta är? En mamma som förvisso bara sovit i tre timmar efter att ha suttit uppe och stressjobbat halva natten med saker som skulle ha varit förberedda inför dagen.

Men… Det är också en mamma som står utanför förskolan klockan 07.18, med båda barnen redan incheckade, och fri att fortsätta till jobbet!

Det här är en mamma som låser upp dörren till kontoret. Först på morgonen!??

Känslan av att här väntar ingenting som jag missat, ingen kommer att dyka på mig när jag stiger in och hälla en drös post-its över mig. Jag var här fredag eftermiddag, och är nu här måndag morgon över en timme innan vi ens öppnar vår växel.Om några veckor har jag kanske lyckats vända om det hela, så att jag återigen kan styra mitt arbete mer själv än att konstant bara reagera, släcka bränder och vara jagad.

Tillbaka till en mer normal tillvaro. Som egenföretagare har jag aldrig haft mer stressade perioder än föräldra”ledigheterna”.

Kämpa, kämpa!

Kämpa, kämpa!

Måste. Jobba. Skulle ha fixat saker i fredags inför imorgon. Hann inte.

Försöker peppa mig själv med att klockan ”egentligen” bara är 23. Går sådär.

Jag får fortfarande utslag av optimism då jag tror att jag ska hinna med saker. Sedan slås jag brutalt ner av insikten att ”Just ja, det är ju så här det är att ha två småbarn!”. De är så söta, men ack så inkompatibla med att få något alls uträttat.

L vaknade sin vanliga tid omkring 6.15 eller så. Men sen var det ju där med sommartiden som slog till i natt… Trött är bara förnamnet.