A christmas rant

A christmas rant

Allt är bra här. Typ. Ungarna slåss och river huset, när de inte bara är griniga och gnäller och tjafsar. Båda är mammiga, och mamma vill vara i fred. Men det är väl som det ska vara med en ettåring och en treåring i huset. Typ.

Jag har inte kunnat/orkat/velat/hunnit blogga något över julen. Men nu måste jag bara ventilera lite. Så jag blir av med kliet i fingrarna. Utan att ge mig in i kommentarsfält där en antingen predikar för kören, eller bankar huvudet mot en vägg av faktaresistenta foliehattar och allmänna aparslen.

Folk som börjar städa ut julen nu. Det är för faen jul i två veckor till! Julen efter juldagarna är ju den bästa delen – allt är fortfarande lite sömnigt och går på halvfart, men julstöket och julstressen är över och förbi. Tid att bara få sitta och känna doften av granen, leva på rester och chokladpraliner medan ungarna leker förnöjt (nåja) med julklapparna. Sitt still i båten och SLUTA tjuvstarta med saffransbullar i oktober, julpynt i november och julgran och skinka från första advent! Julförstörare.

Folk som inte vaccinerar sina ungar. Och ännu mer folk som skriver på kommentarsfält om varför de inte vaccinerar sina ungar. IDIOTER! Det svenska barnvaccinationsprogrammer är säkert och beprövat, och även om de flesta friska klarar av barnsjukdomarna utan bestående men så kan det faktiskt gå illa, PLUS att det – framför allt – är en solidaritetshandling gentemot dem som är för unga, för sjuka, för gamla eller allergiska och inte kan vaccinera sig.

Och dessa förbannade algoritmer på sociala medier, som gör att det inte alls är det senaste som kommer upp först i ens flöde. Får upp hundraarton julaftonsbilder på Instagram FORTFARANDE. Gah!

End rant.

Snörvel, snyt…

Snörvel, snyt…

Scheiße, vad vi är sjuka!

Jag och lillstrumpan är såå förkylda sedan ett par dagar. Pappan hakade på trenden imorse. Bara H är någorlunda kry.

Det känns som att det var länge sedan hela familjen var frisk mer än någon enstaka dag. Någon hostar, någon har feber, någon kräks. Alltid är det något.

Jag jobbade en stund i förmiddags, men tog sedan över L till lunch och hämtade H på hemvägen. Jag är helt färdig, och L med. Men det går inte att få henne att sova mer än korta stunder, sedan bara gråter hon. Och jag behöver själv bara få kollapsa en stund.

Jag måste jobba hela veckan på något sätt, eftersom jag tappade så mycket arbetstid efter magvirus följt av en kaosvecka med BVC och kvinnoklinik och allt vad det var. Tänk att ha ett jobb en kunde vara sjuk ifrån! Eller mammaledig ifrån! Nääeej, visst föredrar jag ändå att vara min egen chef, men rackarns vad tufft det är just vid sådana här tillfällen…

Har jag sagt att vi ska ha julafton hos oss? Hemmet är i kaos, julgardiner (och gardinstänger) ska upp, julväxter och ljusstakar ska arrangeras, julklappar ska hämtas och slås in, julmat ska förberedas, gran ska inhandlas och pyntas. Och vi är dyngsjuka! Med tre hela dygn kvar kommer vi förmodligen ha piggnat på oss till julafton, men hur ska vi hinna och orka fixa allt som ska hinnas före dess?

Idag skulle mormor ha kommit hit, men hon åkte hemifrån utan handväskan med plånbok och mobil, och fick återvända hem och boka om bussresan från Örebro till imorgon. Lika så bra att hon (kanske) slipper den värsta sjukstugan…

Jag hoppas på en friskare torsdag!