Utslag runt munnen, eldigt humör och trappbestigning

Utslag runt munnen, eldigt humör och trappbestigning

Stackars lillskruttan, alldeles full med utslag.
L har haft problem med utslag runt munnen ett bra tag nu. Det började som bara lite rött kring mungipan, men är nu röda irriterade områden, röda fjällande områden, röda knottriga områden, rödprickiga områden och sprickor i huden. De bleknar något, och kommer igen. Och igen och igen och igen. Runt hela läpparna, hakan, under hakan och långt upp på kinderna kommer och går utslagen, utan att det någonsin blir bra emellan.

Vi har provat feta krämer, ingen kräm och bara vattentvätt, svamp- och kortisonsalva (Daktacort), salvor med zink och/eller koppar, reparerande salvor, lugnande salvor. You name it. Det som fungerat bäst har varit Daktacort och den vanliga, hederliga ”rumpsalvan” – Inotyol, de verkar tillfälligt lindra svedan och klådan, och tar ner det röda ett par nyanser. Men det fortsätter att blossa upp nya utslag.

B tog med henne till barnmottagningen för några veckor sedan – det var då vi fick receptet på Daktacort, men det har ju inte läkt utslagen. Vi hade tänkt fråga läkaren vid 10-månaderskontrollen som var inbokad för en dryg vecka sedan, men den fick jag ställa in när L vaknade snuvig och hostig samma morgon. Vi bokade om till på fredag denna vecka, men jag tänkte att det brukar vara rätt tidspressat på BVC-läkarbesöken (anslag om att barnet ska kläs av i blöja i väntrummet före besöket och liknande skvallrar om att det är tight med läkartiden). Så jag ringde barnmottagningen och fick en ny tid igår.

Läkaren kollade lite på L och tyckte precis som den första läkaren att det såg ”svampigt” ut, men också torrt. Hon skrev ut en kortisonsalva, Milldison, och fet Miniderm. Vi ska smörja med dessa två i två veckor, ca 3 gånger om dagen med respektive salva. Om det inte gått bort på två veckor ska vi fortsätta med Daktacort istället för Milldison tills vi har återbesökstid om 3 veckor. 

Vi fick även lite prover tagna: odling på både svamp och bakterier, samt pricktest för mjölk, ägg och torsk. Pricktestet visade ingenting, och även om pricktest inte alltid ger utslag på mjölkproteinöverkänslighet hos småbarn så kändes det i vart fall skönt att det inte visade något på detta. Visst finns det värre saker än födoämnesallergi som ens unge kan drabbas av, men det är ju så begränsande att jag verkligen hoppas att inte behöver damma av det gamla spöket igen. Även om tanken såklart har slagit mig ibland, att ”Oj, vad det här påminner om när hon var bebis och bara skrek och skrek och hade utslag runt hela munnen.”

För L är otröstlig ibland. Men hon har ett sånt sjuhelsikes humör, min lilla dotter, att hon vrålar som om hon vore plågad av demoner, fast vi vet att det bara var storebror som tog ifrån henne något hon inte får leka med, som paddan eller tevefjärren. Så det är svårt att avgöra om hon har jätteont i magen eller bara är missnöjd över något. Just nu har hon också separationsångest deluxe, och illvrålar så fort jag går ifrån henne. Eller bara sätter ner henne i spjälsängen medan jag kastar på mig ett par byxor…

Och hon kan krypa uppför trappor! I och med att vi alltid är på övervåningen all vaken tid har hon inte fått någon träning på att krypa uppför trappan, jämfört med H, som spenderade sin bebistid i gamla huset, där layouten var tvärtom med de sociala ytorna på bottenvåningen. Men i helgen fick hon följa med mig ner i tvättstugan (p.g.a. vrålade ju annars), och var plötsligt i färd med att bestiga trappan! Hon bara kunde det direkt. Sedan tänkte hon ta sig ner igen, genom att helt sonika störta sig ut med huvudet först. Tur att mamman stod i vägen…

Den här lillskrutten fick varm choklad för första gången häromdagen, efter en särdeles ruskig hempromenad. Han gillade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *