Jag ska bara…

Jag ska bara…

Vika tvätt för att någonstans i den gigantiska högen hitta strumpor till mig och barnen.

Packa inför Örebro-resan imorgon, till mig själv och två barn.

Skriva ihop en jobbgrej jag lovat att ha klart denna vecka.

Sedan får jag sova. Igår var jag uppe till halv tre för att få klart en jobbgrej tills idag. Tröttheten vet inga gränser.

Framför mig har jag fyra dagar iväg med barnen. Just nu ser jag fram emot att få gosa ordentligt med de små, jag har ju jobbat tre dagar i rad nu. 

Men innerst inne vet jag ju att det kommer bli stressigt som tusan. Alla förflyttningar med ansvar för två barn själv är liksom jobbiga. Och vi ska på ett tåg. Av ett tåg. In på lunchställe. Ifrån lunchställe. Först när vi kommit hem till mormor kommer jagatt  kunna andas ut. Förmodligen vinner jag inte priset för trevligaste dotter då heller, för risken är rätt stor att jag kommer att krascha i den obeskrivligt obekväma futonsoffan och tvärsomna.

Jag lyckades i alla fall göra det bästa av vagnssituationen. Det får bli P&T Vibe, med babyskyddet monterat ovanpå sittdelen. Då har jag en vagn som rymmer båda barnen på promenad och är lätt att fälla ihop på tåget. Lillan är dessutom i tryggt förvar i babyskyddet medans jag stuvar vagn, bagage och storebror, och hon sitter fast på ett ställe under resan utan att jag måste brottas med henne i två timmar. 

H får klara resdagarna i syskonsätet, även om det är i minsta laget för honom, och sedan kan vi lämna babyskyddet hos mormor under vistelsen så att han kan sitta i huvudsätet, och L i syskonsätet. På natten kan L sova i huvudsätet nedfällt i plant liggläge. Det enda problemet som kvarstår är bristen på packningsutrymme i vagnen, och att jag inte har något regnskydd som passar. Men det får gå. Packningen får minimeras.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *