Note to self

Note to self

Att gå och handla mat med en nyhämtad treåring och en niomånaders är INTE en trevlig sak att göra med sin måndagseftermiddag.


Check på allt jag visste skulle hända. Plus lite till.

Treåringen raceade med sin lilla kundvagn, trots löften om att han den här gången minsann skulle hålla sig till mamma och ta det lugnt. Han klättrade över, runt och IGENOM den lilla kundvagnen, välte omkull den och körde in i X antal medhandlande.

Bebisen bajsade halvvägs igenom butiksvarvet, och kinkade och grät sig igenom den andra halvan på grund av bajsig blöja.

Barnvagnen packades mer än full, och kändes som att den hade punka fast den inte ens har lufthjul.

Treåringen kunde inte stå still och låta bli att pilla på saker inne på den offentliga toaletten, utan kröp och klättrade runt och svabbade av alla bakteriekryllande ytor med sin kropp och sina kläder.

Bebisen fick en klämmis och blev sur när den tog slut. Treåringen hällde ut halva sin drickyoghurt på bänken utanför affären, där vi satt oss för att pusta ut och fylla på energidepåerna. Mamman fick ett litet spel och skrek på treåringen. (Dock pluspoäng till mamman, som tog det säkra före det osäkra och gick utomhus med yoghurten denna gång.) 


Bebisen bajsade IGEN när vi stannade vid lekparken på vägen hem. Den enda medpackade blöjan var redan förbrukad, för hur många blöjbyten ska egentligen behövas för en tur till mataffären? Treåringen blev sur för att parkleken blev inställd, bebisen kinkade pga bajsblöja hela vägen hem.


Ridå.

Extranummer. 

Bebisen får middag vid hemkomst, och borde sova eftersom hon varit vaken sedan lunch. Bebisen äter bra, men vill INTE sova. Mamman packar in mat medan bebisen kinkar. Tre katter nervar runt och väntar på den nya blötmaten.

Pappan kommer hem och är trött och grinig. Surar över vegomat. Är inte till nytta. Har gubevars kört bil två gånger under dagen, och DET, mina vänner, är väldigt tröttsamt… Mamman blandar plättsmet, hackar sallad och rör ihop yoghurtsås. Dukar medan hon steker plättarna. Pappan kommer med synpunkter på hur hon valt att tillaga plättarna. Mamman får ett litet spel och skriker på pappan. Slamrar i köket.

Treåringen vill inte äta. Bebisen däremot, som redan ätit middag, moffar zucchiniplättar som om det inte fanns någon morgondag. Ställer sig och hoppar i stolen och hytter med nävarna och skäller när hon fått slut.

Sen blev det kväll även på måndagen. Nästa måndag gör jag säkert samma sak igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *