Läslust

Läslust

Häromdagen satte jag mig ner och klickade hem en liten trave böcker från Bokus. En liten trave bara för mig, och på inget sätt relaterad till barn. Jag kan inte minnas sist det hände.

Jag tror att böckerna jag läst sedan H föddes kan räknas på ena handens fingrar. Om vi inte räknar barnböcker och böcker om graviditet, barnafödande och barnuppfostran…

På rak arm kan jag minnas att jag läst sista delen i Robert Jordans ”Wheel of Time”-serie och två böcker av Fredrik Backman. Kanske har det varit ytterligare någon.


Jag tänker inte inbilla mig att jag klarar något särskilt svårsmält, eftersom jag tydligen krystade ut en ansenlig mängd hjärnceller när jag födde barn och har blivit rätt …korkad. Hjärnan orkar inte med några ansträngningar, och minnet och koncentrationsförmågan är på som bäst kvartskapacitet. 

Så det blev ytterligare två böcker av Fredrik Backman. Som jag älskar – jag menar inte att en måste vara korkad för att läsa hans böcker! Men de är lättlästa, och har ingen svårförståelig intrig eller krav på att en måste minnas komplicerade samband. De är bara en flod av skratt och tårar och träffsäkra beskrivningar av oss människor och vår samtid. Läsning för känslan mer än intellektet. 

De som hamnade i varukorgen var en av hans första böcker: ”Saker min son behöver veta om världen” (Okej, detta är en bok om att vara småbarnsförälder, men jag räknar den som läsning bara för min egen skull ändå.) och ”Björnstad”. Sedan har jag läst alla böcker av Backman förutom den nya, uppföljaren till Björnstad, som nyss kommit ut och inte finns på pocket ännu. 

Och jag köper nästan uteslutande pocketböcker. För att jag sällan eller aldrig läser om böcker, och det är dyrt både ekonomiskt och utrymmesmässigt att samla på sig en massa stora, tunga, dyra böcker som bara ska stå och samla damm i en hylla. En pocketbok kan läsas och slitas, släpas med i handväskan, skötväskan, strandväskan. Lånas ut till någon en vill dela läsupplevelsen med utan att det spelar någon roll om den någonsin återlämnas. Nej, jag väntar på pocketutgåvan.

Ytterligare två böcker i feelgood-genren åkte med i korgen: ”Den lilla bokhandeln i Paris” av Nina George och ”Arthur Peppers diskreta charm” av Phaedra Patrick. Jag vet inget om dessa böcker och deras författare utöver texten på baksidan av böckerna, men misstänker att de är just den typ av böcker jag klarar av nu – sådana som förströar, roar och berör, men inte får min hjärna att krampa ihop.

Sedan en något tyngre roman (riktigt tegelstenstjock är den i alla fall, och det har jag alltid gillat): ”Ett litet liv” av Hanya Yanagihara. Här räknar jag inte med feel good och mys. Av det jag hört om den är ”brutal” och ”sorglig” de ord som dominerat. Men ändå verkar alla älska den. Jag tror att jag kommer att läsa den här i höst, med varmt te, eld i spisen, filt i soffan och höstrusk över viken utanför fönstret. Efter att barnen somnat. 

Slutligen ”Fatta matte med kraftfull minnesträning” av Mattias Ribbing och Per Sundin. För att jag behöver jogga igång min stackars hjärna, och det kändes som ett lämpligt ställe att börja på. Vi får se hur det går… 

Jag har till exempel i flera omgångar de senaste åren försökt läsa ”Thinking. Fast and slow” av Daniel Kahneman, för att det är en fantastiskt intressant bok. Men min hjärna klarar inte av det. Den måste läsas långsamt och i små portioner, den är för faktaspäckad för att bara sträckläsa. Men hittills har det bara slutat i att jag glömt vad jag redan läst nästa gång jag plockat upp den. Ingenting har fastnat. Men om jag kan hitta någon sorts startkablar som får igång hjärnan igen ska jag läsa den. 

Jag kommer så klart att återkomma med rapporter när jag läst böckerna. En har jag faktiskt redan läst ut, och en annan har efter tre kapitel lämnat mig med en stark mersmak. Men det får jag återkomma med en annan dag, för idag jobbar jag, och kafferasten är slut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *