Göteborgsweekend

Göteborgsweekend

Igår tog vi barnen (och en orimlig mängd packning) och knökade in oss i bilen, för att styra kosan mot Sveriges framsida – eller framstjärt, som det brukar heta.

Naturligtvis nästan två timmar efter tänkt avresetid, eftersom vi är vi, och vi är aldrig någonsin i tid till någonting. B var, som alltid innan vi ska resa någonstans, ett åskmoln och krisade av stress, hyperventilerade och snäste och fräste hela morgonen. Men till slut var vi iväg.


Det blev ett stopp på Burger King i Nyköping, för lite lunch. Jag tycker verkligen inte om Burger King, men snabbhet, tillgång till micro att värma barnmat i samt skötrum, och att storbarnet fick en pappkrona och en leksak och en hamburgare (som är en av typ fem maträtter vi vet går i ungen utan knot) gjorde att det fick duga. 

Klockan hade ändå hunnit bli en bit efter fyra på eftermiddagen innan vi kom fram. Enligt någon sorts universell lag kinkade L sista halvtimmen av resan (visst kinkar bebisar alltid sista halvtimmen av alla resor?), och jag fick vända ut och in på mig själv för att stävja gråtgnället. ”Tiiitta, vilken fin plastsked/kartongbit/blöjpåse/penna!” 

Hur fin är inte H:s nya tröja från My Little Bandit? Fyndad på rea hos lillalisen.se, som mycket annat.


Väl framme på Scandic Rubinen checkade vi in i ett rent och rymligt familjerum innan vi mötte en gammal bekant till B på takbaren. Våra barn och hans sexåring lekte runt på konstgräset i en lugn vrå av takterrassen, medan vi vuxna tog en drink. 

Sedan vankades det middag på polsk restaurang, Krakow. Oh. My. God. Jag har aldrig fått så mycket mat på samma gång i hela mitt liv. Och så mäktigt. Men tyvärr lite endimensionellt, även om jag gillar rustik, brun mat. Mindre portioner och lite fräscha tillbehör som smakbrytning hade varit trevligare. En soppa till förrätt, som var mest som en tallrik kött i lite sås, följt av en kött- och surkålsgryta, Bigos, serverad i ett rågbröd.


Brödgrytan var mycket större i verkligheten än vad den ser ut att vara på bild. Och det var ett helt urgröpt bröd i storlek som en rund limpa, fylld till bredden av en massiv gryta full av kött och surkål, bara fuktad av lite sås, lite som pulled beef/pork plus surkål. Trots att jag verkligen pressade i mig lyckades jag kanske få i mig en fjärdedel. Gott, men mängden var avskräckande. 

Sedan promenerade vi ut mot Slottsskogsvallen, för konserten som var anledningen till resan. Kapten Röds turnéavslutning. Vi kom fram ungefär när det var dags för kaptenen att kliva på scen enligt schemat, men det dröjde eftersom så många inte hunnit in genom entrén. Och sedan hade de tappat kontrollen över insläppet, och folk vällde in. Det var nästan slutsålt, och stället rymmer 20 000 personer. Hur många ytterligare utan biljett som vällde in, var oklart, men vakterna avrådde oss starkt från att gå in på området med barnen. 

Så vi stannade utanför, och kunde höra konserten (och se på storbildsskärmarna) rätt bra ändå. Ungarna sov i sina vagnar, men vi bröt upp en stund innan konsertens slut för att undvika folkmassorna på tillbakaväg mot stan. Det var såklart kul att få höra Kapten Röd live för första gången, men konserten var onödigt upphackad med bara korta bitar av varje låt, varvat med en massa prat, så det var väl ingen större musikupplevelse. Artisten själv var märkbart rörd och påverkad över att ha dragit en sådan storpublik på hemmaplan. Men ändå lite synd att konserten inte var mer strukturerad, med hänsyn till hans starka låtmaterial.

Efter en långpromenad var vi till sist åter på hotellet kring midnatt, med en sovande H och en nyvaken L. Hon var sedan kinkig och övertaggad och höll igång en timme med skrik, prat, kläng, luggning av mamma, gråt och krypande och stående i sängen. 

Imorse öppnade vi hotellfrukosten vid 07. Som sagt tidigare, så har när frukosten öppnar blivit en viktigare fråga än när den stänger. Livet tar sina vändningar…

Idag ska det bli barnfokus, och äventyr på Universeum!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *