Uteblivet middagsmys

Uteblivet middagsmys

Igår skulle vi ju lyxa till det. Lägga barnen i säng tidigt och själva äta middag senare. Hel ugnsbakad regnbåge, pressad potatis, sparris och en beurre blanc-sås med forellrom och gräslök. Mmmm, eller hur?

Barnen somnade. Förvisso senare än tänkt, men ändå så att en middag för två var genomförbar. Men sen.

Såshelvetet skar sig. Fisken blev något överstekt. När vi ändå skulle sätta oss till bords… Vaknade bebisen. Ringde svärmor till B, och vägrade låta sig snabbt avfärdas.

Så där satt vi. Med kall något överstekt fisk, kall pressad potatis, och kall, sladdrig sparris. Med en rätt grinig bebis till bords. Stämningen var inte på topp.

Och det slutade inte där. Från att ha börjat  sova hela nätterna i sin säng (om än med tidigare morgnar än vi kanske önskat) har L hoppat in i en ny krångelperiod.

Natten innan hade hon plötsligt vaknat och tyckt att det var party vid halv två på natten. Nu höll hon sig vaken från tio, och ville inte sova. Det enda som inte orsakade panikskrikgråt var att krypa runt på golvet. Jag var så trött att ögonen gick i kors framemot elvatiden. Försökte sitta och glo på Masterchef i förhoppningen att bebis skulle lugna ner sig och snart gå att lägga i vagnen igen. Men icke.

Jag kämpade hårt mot sömnen. Varje gång jag blinkade hade L flyttat sig tre meter. Hon hade den där maniska blicken och de där ryckiga rörelserna som övertrötta bebisar har. Chuckie. Jag vaknade till sittande med ett ryck och famlade med ögonen. Var är hon!? Ok, där. Blink. Ryck. Var är hon!? Där. Medan B var på toa hade hon dragit ur sladden till teven utan att jag ens märkte att skärmen blev svart och tyst. ”Har hon dragit ut nätverkssladden här?” ”Va? Eh, jaha, jo.”

Halv tolv gick vi ner till sovrummet. Försökte stoppa ner henne i spjälsängen. No go. Jag fick krama en gallskrikande bebis till sömns i vad som kändes som en evighet. Vyssjade, stoppade tillbaka nappen. Men varje gång den lilla kroppen började slappna av, så vevade hon igång sig själv igen.

Jag var inte i mitt esse idag. Framstod nog som helt kollrig på mitt enda jobbmöte. Strulade till dokumenten inför mötet (direkt efter förskolelämningen) och kunderna fick vänta i tjugo minuter innan jag ens fått styrning på saker och ting. Vid halvtid fick jag ta över barn från B, som skulle iväg på öl- och whiskymässa.

Tänkte mig en myskväll med barnen. Moahaha. Det började rätt bra. Parklek, mellis, middag, soffhäng med ostbågar, en festis och film till H medan L röjde omkring på golvet. Hon går raskt längs med soffbordet numera, och de 2-3 sekundernas stående utan stöd börjar närma sig 10. L somnade relativt lätt och rullades in i gästrummet.

H blev för trött och ville inte kolla klart på Hitta Nemo när klockan passerat 20.30. Okej, vi går ner och sover. Men han väsnas i trappan, och L:s skarpa skri börjar ljuda ifrån gästrummet. Går in och ger napp, klappar om lite. Väser åt H att smyga och vara tyst i trappan. Skri. Omtag. Vi kommer ner, och jag inser att tiden är knapp och försöker skippa bokläsning. Major breakdown. Han lugnar sig, men envisas med att bläddra lite själv i en bok. Tick, tack. Var det ett ljud uppifrån? Tick, tack.

”Mamma, jag vill gå på pottan!” *Hallelujah-nej-fan-inte-nu-gud-vad-bra-att-han-själv-vill-men-NEJ!* ”Okej, älskling, bra att du säger till, vi går upp till pottan.” Tick, tack. Sätter barnet på pottan. Visst är det något som låter däruppifrån? Mycket riktigt, lillasyster gallskriker. Hämta barnet, stoppa ner i spjälsäng.

I pottan ingenting. Ny blöja på storebror. På med pyjamas. Ner i sängen. Lillasyster härjar runt, något missnöjd. Genom ett mirakel somnar storebror på tio minuter. Tilltagande missnöje i spjälsängen. Upp snabbt innan hon väcker storebror. Fixar flaska till ackompanjemang av höga tjut. Hon dricker, men är inte riktigt nöjd. Förkylningen bråkar nog med näsan och hon sväljer mycket luft. Krånglar och rapar. Sedan somnar hon till slut om i vagnen.

Puh. Klockan är 22, och dubbelnattningen har lyckats till slut. Men jag räknar minuterna till nästa skrik. Jag kan inte nog beundra de föräldrar som är ensamma med flera små barn jämt. Bara det här att få de små liven att sova är ju ett slitgöra.

Så nu ska jag ta fredagkväll. Kaffe och en stunds teve, kanske. Inte många shotbrickor här nuförtiden, inte…

En sån där bra mammadag

En sån där bra mammadag

Inte för att jag varit någon bättre mamma än vanligt.

H har fortfarande suttit framför tv:n och glott på Backyardigans typ från efter mellis och fram till middagsdags, och L fick mest bara sitta i vagnen under lekstunden i parken efter hämtning. Ja, hon fick gunga några minuter, men jag tycker det är drygt att låta henne leka utomhus nu innan hon kan gå och har skor osv.

Men jag känner mig ändå nöjd med dagen. Jag tror att mina insatser med noggrann matplanering och dagliga promenader har givit mig mer energi. Att faktiskt jobba mer än jag är borta under arbetsveckan gör att jag hinner mer på jobbet och inte känner mig lika stressad under mina två mammalediga dagar.

Vi använder bara halva köksbordet för att äta på, resten är förvaring av…diverse…

Jag och L var uppe tidigt imorse. Kaffe till mig, och flaska (och blomjord) till henne. Stökade runt i köket, städade undan i vardagsrummet och gjorde frukost tills grabbarna kom upp. Alla åt tillsammans under relativ harmoni. B och H åkte iväg, och då hade L varit i farten i nästan tre timmar och var sovfärdig. Ner i Yoyon, in i gästrummet, och sedan sov hon i 2,5 timmar.

Jag hann röja undan efter frukosten, dricka kaffe, köra en runda i tvättstugan, fixa med Bugaboo Runner (montera ner min Buffalo-liggdel och sätta på sittdelstyg och Niark1-suffletten, montera organizer, sätta i fårskinn och pumpa däcken) och boka tågbiljetter innan hon vaknade.

Sedan åt vi lunch. Hon äter ganska glatt av Lovemade-burkarna nu, och låter sig bli matad åtminstone ett mål om dagen. Hon fick en kyckling och ris i curry, och hjälpte sedan till att äta mina middagsrester från igår. En klämmis senare var vi färdiga att gå.


Med en dryg timme kvar till hämtning hann vi gå en lång runda förbi mataffären för att köpa färsk fisk och forellrom till morgondagens mysmiddag. Efter hämtning blev det en stunds lek i parken före mellis. L somnade utan knöl och sov en och eb halv timme till medan jag röjde i köket och började med middagen. H kollade på Backyardigans, vilket är vad han helst gör varje dag mellan mellis och middag. Jag kan förstå att han tycker att det är skönt med lite nervarvning efter förskolan, och jag håller ändå på med middagen, så det får vara så nu. Jag brukar fråga om han inte vill hjälpa mig i köket, eller leka därinne. Men han vill hellre kolla på tv.


B kom hem, och vi åt alla tillsammans. L åt glatt av både ris och grönsaksgryta, men fick så klart inte i sig några större mängder. H åt – som väntat – nästan bara ris. Men stämningen vid bordet var god, och efter lite frukt och klämmis var H redo för sängen. Vi kör varannan dag just nu, så jag och H gick ner medan B fixade en godnattflaska till L.

Tandborstning och bokläsning, och sedan en mysig liten pratstund om vad som är på gång de närmaste dagarna. Imorgon ska han få åka ”racervagnen” till föris (och mamman kommer snabbare till jobbet som en bonus), pappa hämtar, och sedan lämnar mamma igen på fredag. Men hämtar också, eftersom B ska på roligheter i stan. Så på fredag ska barnen få falukorv och makaroner till middag, och sedan ska vi äta ostbågar och kolla på film. Han vill se ”fiskarna” (Hitta Nemo), precis som vi gjorde sist jag var hemma själv med barnen.

Medan vi pratade hör jag hur han varvade ner, och sedan kramade jag om honom och sade Godnatt. Jag älskar dig.” Och fick en stor blöt puss och ett ”Jag älskar dig!” i retur. Han somnade, och jag slumrade bara till en stund själv. Så jag hann komma upp och plocka undan tusen leksaker från soffan, och håller på att kolla dagens Masterchef Australia. B har nattat L på korrekt vis.

Jag har haft en bra dag. Snart sängdags inför jobbdag imorgon.

Vad är det med bebisar…

Vad är det med bebisar…

… och den tvingande instinkten att äta blomjord?


Idag är det min tur att vara hemma med den här hostande och snörvlande lilla bönan.

Som just nu tränar på att stå själv (och lyckas i 2-3 sekunder) och har börjat skaka på huvudet för nej, nicka för ja och förstå instruktionen ”Ge mamma strumpan/mössan/whatever” i kombination med en utsträckt hand. 

Det är så kul att kommunikationsvägarna börjar breddas från bara skrik. Som hon annars är mycket bra på. Jag har aldrig sett på maken till temperamentsfull bebis – hon tjuter i högan sky med stoora krokodiltårar så fort hennes krav inte möts på två sekunder. Det är aldrig någon fråga om vad hon vill, om en säger så. 

Sömnlös i småstan. Anger is not my friend.

Sömnlös i småstan. Anger is not my friend.

Klockan är efter två på natten. Jag har precis gått ner till nedervåningen och sängen, där en man, en pojke och en katt redan sovit i flera timmar.

Detta är vad som hände idag. Jag gick 13 000 steg knuffandes barnvagn med ett eller två barn och delvis tunga matkassar. Jag tog hand om förkyld bebis. Jag röjde i köket. Jag tvättade tvätt. Jag planerade veckans mat. Köpte salva till bebisen på apoteket. Handlade veckans mat (med två barn i släptåg). Lagade dagens mat. Duschade och nattade storebror (duschade av lillasyster där emellan också). Somnade nyduschad och utmattad med mitt lilla troll, som bara vill sova i ”stora sängen” just nu.

End of story…? Nej! Just när jag sjunkit ner i den mjukaste av sömn lämpar någon ner en väldigt vaken, och inte det minsta sovsugen, bebis i spjälsängen vid min sängsida. Brutalt släpas jag tillbaka till vakenlandet av det där mest enerverande gnället, och att någon står bredvid mig och hoppar och kastar napp på mig. Bebisen som inte vill kramas till sömns.

Vad händer? ”Klockan är tio och det blir inget mer gjort idag och vi ska sova allihopa nu.” ”Men. Hon sover ju inte? Har du inte nattat henne?””Nej, vi ska sova nu.” ”Sen när har det NÅGONSIN fungerat? Har hon inte somnat däruppe först?” ”Nej.”

Ilskan börjar bubbla i mig. Det är på min sida spjälsängen står. Barnet kinkar och hoppar. Jag lyfter upp henne och försöker krama om henne. Hon tjuter och börjar slita och dra i den sovande storebrodern. ”Jaaag får väl gå upp med henne då!” kommer det från den andre. ”

Min ilska fortsätter bubbla. Hur faen har han mage att skita i att natta ”sitt” barn, och bara lämpa över henne på mig! När jag redan gjort mitt nattningsjobb. (En hel visbok, en pekbok, en Alfons och en Julia, thank you very much.) När jag efter en helg av idel tidiga morgnar (för mig) äntligen fått somna inför min veckas första arbetsdag.

Jag stormar upp med barnet. Han följer tafatt efter och ska stå bredvid och dutta när jag kör min nattningsprocedur. Till slut går han. Lillbarnet sover sött i sin vagn en halvtimme senare. 

Och här ligger jag vaken och arg. Max fyra komma fem timmar tills det är dags att sitta vid frukostbordet inför jobbdagen. Festligt.

Veckans vardagsmat v. 39

Veckans vardagsmat v. 39

Då har det varit måndag igen, och veckan började som vanligt med planering av maten måndag-torsdag, följt av matvaruinköp efter förskolehämtningen. 

Det måste vara någon form av avancerat självskadebeteende, detta att gå med barnvagnen och två små barn och handla mat en gång i veckan. Frivilligt. När den andra föräldern i familjen har bil och körkort. Men det har blivit en rutin som satt sig, även om det lämnar mig helt utmattad vid dagens slut.

Nåväl, det är planerat och handlat, och den första måltiden är redan lagad och uppäten. Eller, den har lämnat fyra generösa lunchlådor efter sig, så en del av veckans luncher är redan klara. Jag äter lunch hemma eller medhavd på jobbet alla vardagar, medan B äter ute på sina jobbdagar och en hel del av de föräldralediga dagarna också.

Förra veckans matplanering gick bra. Rödbetsplättarna och ugnsfisken gillades av alla utom den trilskande treåringen, och pulled oumph tacos var okej enligt alla. 

Det var första gången vi testade oumph, och det var okej i tacowraps, med en förvånansvärt ”köttig” textur – som lite seg och smaklös kyckling. Men som B konstaterade så är det kanske mer en produkt för ”proffsvegetarianer” som behöver alternativ – det är väldigt dyrt, och för oss som ändå äter kött så väljer vi hellre det, eller typ en bönröra eller något om vi ska äta vegetariskt. 

Salladen med varmrökt lax besparade vi barnen, som fick ost-och skinktortellini istället. Vi vuxna tyckte att den var okej. Jag gjorde dock misstaget att äta en räksallad till lunch innan, och två kalla sallader på samma dag var inte alls nog för att ge mig tillräckligt med energi.

Den här veckan ser planeringen ut så här:

Utgångspunkten var att vi hade grädde, rödbetor, blomkål, potatis och chèvre hemma, och att vår lokala butik hade bra pris på färsk torskfilé, hel öring och halloumi denna vecka. 

Torsdag är det lite lyxigare middag; eftersom B ska ut och roa sig på fredag (med risk för en avslagen lördag) ville jag få in en mysig middag för oss på torsdag. Det kan hända att barnen får äta tidig middag på falukorv och makaroner så att vi får laga och äta middag i fred då…

Och måndag är redan avklarad. Den här dagen har verkligen gått i ett. Lillan är  dyngförkyld, grinig och sover illa. Jag hann bara planera halvvägs under hennes korta förmiddagsvila, sedan fick jag planera resten i hennes sällskap (tidsåtgång: +150%). Det var för tidigt för lunch sedan, så jag tog en promenad till apoteket för att köpa salva till de stora irriterade röda områdena i hennes mungipor. Sedan hem och kasta i oss båda lunch innan det var dags för hämtning. 

Handlingen gick så bra den kan gå med en sjuk bebis och en eftermiddagstrött treåring. BÅDA presterade bajsblöja i affären denna vecka… Dagens middagsrecept hade lite väl många moment, vilket ändå hade fungerat om inte bebisen vägrade somna för sin sena eftermiddagsvila när vi kom hem. Nu blev det lite väl sent, och treåringen åt ett par mandariner till middag efter att ha totalvägrat rödbetspaj.


Vi vuxna var väldigt nöjda. Det går liksom inte att gå fel med kombinationen rödbeta, chèvre och valnötter (i vitlöks- och valnötsyoghurtsås, yum!).