Hur vi rullar…

Hur vi rullar…

Vid hämtning igår hade jag bara med mig lillans Babyzen Yoyo 0+. Av den enkla anledningen att hon sov djupt i den när det var dags att hasta iväg mot förskolan. Ståbrädan låg i garaget, så den kom inte med.

Något jag kan var säker på är att det enda tillfället då H får ett stort intresse av att åka vagn från förskolan är när jag inte har någon med mig till honom.

Annars rullar jag halvtom syskonvagn, och ofta tom ståbräda, stora delar av vägen hem. Det är kanske 500 meter till förskolan, mestadels genom en park eller på trottoarer, genom ett sömnigt villaområde under en tid på dagen då de flesta är på jobbet. Det är ju en utmärkt distans för små ben att springa av sig lite, så jag propsar aldrig på att han ska åka vare sig vagn eller ståbräda.

Men. Som sagt. Om han inte KAN åka, så vill han självklart det. Och when there’s a will, there’s a way, brukar det ju heta. Han kommer på nya kreativa lösningar att åka snålskjuts på varenda singelvagn jag dyker upp med.

Så låt mig presentera Babyzen Yoyo 0+ som syskonvagn.


Han utnyttjar det som utgör fotstödet i sittvgnsutförandet som sits, och kilar in benen i varukorgen. Chassit är utmärkt som handtag.

Och som ytterligare inlägg i kategorin ”Saker Som Barnvagnens Instruktionsbok Absolut Inte Rekommenderar” kan vi lägga till detta:


Sittande bebis i liggdel, med bara halva selen på sig, och storebror sittande på fotstödet. 😂

Nåväl, hem kom vi alla i ett stycke, både folk och vagn. 

Jag fick i lilla fröken kan-själv en barnmatsburk till middag till slut, med hjälp av en distraherande bitring. Gah, vad det är frustrerande att vi fick så kort tid med lätta matningar! Det är ju så skönt att kunna micra den den där burken i en halv minut, plocka fram en sked och bara fylla ungen. Måltid avklarad! 

Hon får ju smaka på massvis av annan mat också, men det är skönt att veta att hon får i sig några kompletta måltider varje dag också, eftersom det är svårt att avgöra hur mycket hon får i sig när hon sitter och plockar och smakar av vår mat. Den här perioden när barnmat och matning ska övergå i äta själv är ju så… kladdig. Och det är så tidskrävande att komma på och tillaga sådant som kan ätas själv av någon som egentligen inte kan äta själv, och som dessutom ska innehålla allt en växande unge behöver.


Men hon har bråttom, denna lilla. Vill göra och kunna allt genast. Det är nog en bra sak, att hon visar driv och ambition redan i späd ålder. Otålighet, envishet och jävlar anamma är bra egenskaper för en tjej att ha. Men för min del hade hon gärna fått vara bebis lite längre…

Hon verkar ha kommit över det mesta av sömnstöket, men vaknar fortfarande orimligt tidigt på morgonen. Idag var klockan före halv sex när hon drog igång stora klättrings- och pratprogrammet. Strax efter sju sov hon redan igen, efter flaska, blöjbyte och en lång pratstund. Okej, då skulle jag få slumra lite i soffan innan lördagen drogs igång. Trodde jag. Men H är nu inkörd på förskolerutiner igen, och vaknade halv åtta. 

Så det var bara att sparka igång lördagen. Sova får bli en annan gång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *