Alicante – hemresan

Alicante – hemresan

På fredagen var det redan dags att lämna Alicante. För denna gång. Efter två resor finns fortfarande mersmak för denna fantastiska stad. Sol, underbar mat och dryck och en fin badstrand mitt i stan. Kan knappast bli bättre.

Vi tog en avslutande frukost på stället i gränden, och packade sedan in oss i ett par taxibilar och satte av mot flygplatsen. Inga glömda väskor denna gång, och incheckningen gick supersmidigt. Först ville de sätta bagagelappar på våra två Babyzen Yoyo, men när vi sa att de var handbagage var det inget problem.

Mina två små på Alicantes flygplats i Babyzen Yoyo 6+ och 0+.

Ombordstigningen gick bra, och denna gång hade vi tack och lov fått en egen rad att sitta på. Tyvärr gjorde vi ett misstag med placeringen, och satte H vid fönstret (för att han skulle få se hur världen ser ut uppifrån, och kunna se ner på molnen), mig med L i knät i mitten, och B längst ut. Det var INTE en bra placering. Jag kunde inte hjälpa H med saker när jag hade L i knät, och det blev en del kladd och spill och tappade leksaker. Nästa gång sätter vi föräldern utan bebis i knät i mitten, så att hen kan serva både storbarnet och den andra föräldern.

Äntligen fick jag också ta en bild på en Babyzen Yoyo+ i planets bagagehylla. På nerflygningen stoppade personalen in vagnarna i de små skåpen precis framme vid cockpit, och så även den ena på hemflygningen. Men en Yoyo i bagagehyllan fick jag till slut testa!

Det var bökigt och stökigt med maten (HATAR de där fyrkantiga lådorna som SAS börjat med) och drycken. Efter kaffet hade jag sett fram emot att hälla i mig en G&T för att klara av sista etappen av resan med förståndet i behåll. Men sedan hände något. Hela familjen bara slocknade. Samtidigt. Det måste ha varit minst ett par timmar kvar av resan, och vi vaknade inte förrän planet började tappa höjd och högtalarna började prata om vädret i Stockholm. Que?

Även sista biten gick bra för barnens del, trots att inflygningen var allt annat än smeksam. Jag fick dock panikont i öronen eftersom det gick så snabbt nedåt, och trodde huvudet skulle explodera. Att tugga, svälja och gapa och röra käkarna hjälpte föga, och när jag till slut tryckutjämnade genom att hålla för näsan och blåsa liksom visslade det ur det ena örat. Sjukt obehagligt. Men barnen var lugna som filbunkar.

Lillan satt i selen (Ergobaby Stowaway) hela tiden, utom under start och landning, då hon var tvungen att tas ur och sättas framåtvänt. Skönt att kunna somna och veta att hon satt där hon satt.

Bagagehämtningen gick snabbt och smidigt, och det var verkligen enkelt att checka in (och hämta ut) babyskyddet som specialbagage också. En buss till bilen vid Linds krog, och sedan hemåt. Inga bekymmer.

Jag ger att flyga med två småbarn 3 stjärnor av 5. Inte direkt njutbart, men ändå helt okej, och slutresultatet var bra (de måste ju ändå tas med på semestern).

SparaSpara

SparaSpara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *