Alicante, torsdagen

Alicante, torsdagen

Så var vi framme vid vår sista dag i Alicante.

Det var tokvarmt och soligt, precis som de tidigare dagarna, och vi tog vår tillflykt till stranden för ett andra och sista bad för denna gång. H hade jätteroligt och ville inte gå upp ur vattnet. Han hittade det långa bojförsedda repet som gick ut till ”vattenparken”, en jättestor flytande hoppborg en bit ut från stranden, och tyckte det var jättekul att kunna stå själv i vattnet och hålla i sig i repet.

Jag tog ett litet dopp med L, men hon tyckte fortfarande att havet var mest läskigt. Sedan åt vi lunch på strandrestaurangen igen, där hon nådde ytterligare ett par milstolpar i sin utveckling – hon uppdagade syskonavundsjukan, och vi uppdagade att två små tänder äntligen trängt igenom tandköttet. Hon hade under den senaste veckan eller så blivit alltmer intresserad av att smaka på allt som vi andra äter, och eftersom hon blivit duktig på att tugga hade vi börjat låta henne smaka på det mesta.

Och plötsligt noterade hon att jag sträckte över en pizzaslice till H, som satt bortom henne från mitt håll sett. Den minen! Hon var chockad, förorättad, djupt kränkt. Sträckte sig mot H för att försöka ta pizzabiten, samtidigt som hon tjöt i högan sky. Fick han, och inte hon?!?! Det var så gulligt, och upprepades när jag gav H den lilla kakan som kom med kaffet på maten.

Men sedan fick hon smaka sitt livs första chokladglass, och var genast en mycket nöjdare bebis igen.

Hon visar inte längre minsta tecken på att reagera på mjölk, och det är vi så glada för.

Efter stranden turades vi föräldrar om att gå upp till lägenheten och göra oss i ordning inför middagen. B gick först, medan jag passade två sovande barn och drack en läskande Aperol Spritz. Inte otrevligt alls.

Sista middagen avslutades på restaurangen i gränden, där vi fick oss fantastiskt fin ugnsbakad serverad vid bordet. Det var en fisk per två personer, och de drog fram ett separat bord där de stod och skar upp fisken. Till förrätten i form av ost- och charkbricka hade vi unnat oss en flaska Cristal, som ingen av oss testat tidigare p.g.a. DYRT, och stämningen var på topp. Bubblet var himmelskt, och maten fantastisk. Klockan var runt midnatt i en trång, delvis lite ruffig, gränd med ljudet av spanska gitarrer som då och då strömmade ut från flamencobaren bredvid. Total semesterfeeling!

  

L fortsatte sedan att sova i sin vagn, medan jag lade mig i vardagsrummet för att bara natta H medan B skulle duscha och packa (jag hade redan packat medan jag förberedde mig för middagen). Och så somnade jag där, rakt under luftkonditioneringen. Urk, vaknade på morgonkvisten och kände mig tvärförkyld!

Sedan var det bara hemresan kvar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *