Bild

Uppdatering från @alltenligta på Instagram

Barn i solnedgång. Motljuset gör att det inte syns att han storgråtande skriker "JAG JIIIILL INTE". Det har varit mycket sånt idag. Han har bråkat och skrikit. Jag har bråkat och skrikit tillbaka. Lillasyster har mest storögt tittat på, och ibland stämt in i det allmänna oväsendet med lite egen gråt. Nu har hon somnat, och han nattas av pappan. Jag sitter på balkongen och suger i mig tystnaden och lugnet. Imorgon är en ny dag. #tvåårstrots #treårstrots #slutardetnågonsintrots #tvåbarnschock
Uppdatering från @alltenligta på Instagram

Alicante – Tisdagen

Alicante – Tisdagen

Vår andra dag i Alicante började som alla dagar med en frukost på förmiddagen, vid 10-11-ish. L hade såklart varit vaken sedan 7-8-tiden, men fick börja dagarna med en grötklämmis i lägenheten. Sedan tog det sin tid innan alla var duschade och påklädda. Värmen gjorde att en helst duschade svalt både en och tre gånger per dag: på morgonen efter en svettig natt, på dagen efter eventuellt bad samt på kvällen innan läggdags.

Sedan tog vi oss ner till stranden, som sympatiskt nog ligger typ mitt i stan i Alicante. Den är också fritt tillgänglig för alla, men med möjlighet att hyra solsängar och -stolar samt parasoll också (om en var ute i god tid, vill säga). Även senare på dagen brukade det finnas enkla ”vanliga” plaststolar kvar att hyra, vilket kan vara skönt om en inte vill ligga och pressa i solen. Vårt resesällskap hade köpt ett par enkla, kompakta strandparasoll som vi smällde upp, och jag satt mest under dessa med L. Jag struntade även i att smörja in mig med solskyddskräm just för att jag bara skulle sitta under parasollet, och kanske bara ta ett kort bad. Bad, bad move…

H badade ett par omgångar, men var sedan nöjd och var sur över att sanden var för varm att gå i. Trots att vi både till mig och honom fallit till föga och köpt Crocs a.k.a. ”Foppa-tofflor”, som släpper in mindre het sand än flipflops men ändå är helt i plast och avspolbara.

Jag tog en liten tur i vattnet med L, som mest tyckte att det var läskigt och började gråta. Hemma både duschar och badar hon utan knot, men det känns förstås tryggare än ett stort okänt hav. Hon var dock mycket förtjust i den lena sanden, och undersökte den som 7-månadersbebisar undersöker det mesta – med munnen.

(Jo, det är den oomtyckta baddräkten från Småfolk hon har på sig. Nu hade vi den ju ändå, även om jag tycker det är vansinnigt att behöva dölja ”brösten” på en bebis. Och visst är den gullig, men jag är ändå principiellt EMOT.)

Sedan var barnen trötta och alla hungriga, så vi åt lunch på strandrestaurangen. Inget att skriva hem om, men ändå helt okej. Barnen sov en stund först, men H vaknade i alla fall till för att äta lite spaghetti med köttfärssås till slut.

Såhär rullade L oftast under de varma dagarna – iklädd endast blöja, med en supertunn vävd bomullsfilt och ett solparasoll som tillbehör till Babyzen Yoyo 0+.

Mot kvällen hittade vi ut till det lilla minitivolit som jag hade ett svagt minne av sedan förra gången vi var i Alicante, och hade sett från taxin på väg in från flygplatsen. Detta eftersom H:s första semesterminnen är från bilresan i höstas, där höjdpunkten var alla små bilar och annat som fanns på strandpromenaden i Lido di Camaiore, ni vet sådana som en stoppar i ett mynt i och så gungar/snurrar/ låter den en stund, som en minikarusell. Så för H är semester att åka dessa minikaruseller, och han har velat ha varenda mynt han sett sedan dess för att ”åka racerbil på ‘mestern”.

Han var liiite för trött för att riktigt uppskatta sina efterlängtade åk på kvällen, men var rätt nöjd ändå. Stället har öppet 18-02 – det är så varmt på dagarna att det inte skulle gå att sitta på många av attraktionerna, och det är MASSOR av barn ute på gatorna fram till långt efter midnatt. Men de har nog sovit siesta mer än den lilla stund det gick att då H att sova. Ett stenkast från El Mundo de los Niños ligger en trevlig bar, som delvis ligger på en brygga som hänger ut över kajkanten. Där fick vi ostron och cava. Far och son var så välmatchande. När jag köper barnkläder blir det idel färgglatt och mönstrat, när B köper kläder till H är det helt klart en Mini-Me som eftersträvas 😀

På kvällen åt vi middag på restaurangen som låg i gränden där vi bodde, en helt okej skaldjurspaella. L sov redan från början i sin vagn, och H somnade i sin vagn också efter att han ätit.

Kvällen avslutades såklart med drinkar i den lilla parken ett stenkast bort.

 

SparaSpara

SparaSpara

Bild

Uppdatering från @alltenligta på Instagram

Vi har en ny favoritlekpark. På andra sidan stan, så det blir en bra promenad också. Det finns en sån där gunga där en förälder eller ett äldre syskon kan sitta på en "bräda" på ena sidan, och ett bebissäte på andra sidan. Kul, tyckte L. I bakgrunden står P&T Vibe och ser snygg ut . Men den får nog lämna oss snart , när jag får hem en smidigare syskonvagn att resa med. #gunga #7månader #philandteds #vibe #barnvagn #syskonvagn
Uppdatering från @alltenligta på Instagram

Bakisdag

Bakisdag

Jag känner mig bakis idag. 

Inte för att jag drack en enda droppe alkohol igår. Det var jobbdag, och jag hade två större projekt att fixa på kontoret. Plus det vanliga av telefonmeddelanden och mejl som jag inte hann besvara hälften av under tiden. Två dagar i veckan räcker ingenvart alls.

En deadline är en deadline, så jag blev kvar till efter nio på kvällen innan jag skickade iväg det sista mejlet. Dagens bränsle bestod av en macka, en bulle och ett wienerbröd. Hej, sockerchock! 

Dagen började väl hyfsat med frukost i form av en surdegsmacka med ost och skinka och diverse grönt, en kaffe och en bulle till fikat på kontoret. Men frukosten blev lite sen, så vid lunch var jag inte sugen. Tog en liten promenad med kollegorna och gjorde någon Pokémon-raid. (Tre tanter på 40 plus/minus några år bevakar ilsket gymmet de når från kontoret…)

Sedan satt jag vid skrivbordet och slet. Skulle möta upp B och barnen för en tidig och lättare middag. Efter att barnen somnat skulle föräldrarna kalasa på lite finskinka och ost som blivit kvar sedan helgen. När B ringde och ville mötas upp hade jag dock precis fikat på kontoret, och fyllt på de vid det laget sinande energidepåerna med ett wienerbröd som kollegan varit och köpt på det närbelägna konditoriet. 

Jag var långt ifrån klar med jobbet, och fortsatte knappa på datorn tills jag var klar där vid 21-tiden. Kunde känna de sura vibbarna hemifrån ända till kontoret. Men en deadline är en deadline. 

Så kom jag hem 21.38, och möttes av en H som sprang omkring och en L som härjade som en galning. B satt surmulen vid köksbordet med den lilla i famnen. Jag högg direkt in och tänkte ta med H ner till sängen. Tydligen fel val, för B kom och tryckte den lilla i min famn. Då hade jag dock redan lovat H att jag skulle läsa för honom, så jag förhandlade fram en kompromiss med att mamman skulle läsa en bok, sedan skulle pappan läsa en och krama till sömns.

Så gjordes, och jag gick upp med L. Hon var sådär onda-dockan-maniskt övertrött som bebisar i hennes ålder kan vara. Huvudet tycks snurra i 360 grader, alla lemmar strävar åt alla håll samtidigt, och det babblas/tjuts konstant, och ögonen stirrar vilt men med en tydligt trött glans. Det fjuniga håret klibbigt av kallsvett. Men jag kände igen det. Sådär var ju H också ibland. 

Så jag satte mig i det halvdunkla vardagsrummet utan att sätta på teven eller annat, och bara pratade lugnt med den lilla. Höll den lilla stretande kroppen i famnen och fortsatte utstråla totalt lugn i kropp och röst. Tills varje muskel i den lilla slutligen kroppen slappnade av, en efter en. Lade ner henne i vagnen och motade bort en annalkande kris genom att luta huvudet mot hennes och lägga en tung arm över hennes mage. Så slocknade hon.

Klockan var nu efter 22, och av B hördes ingenting. Att alla former av mys var inställda hade jag ju redan räknat ut eftersom han inte ens pratat med mig sedan jag kom hem, utöver: ”Här, ta henne!”, ”Varför ska du gå ner med honom?” och ”Här, byt hennes kläder, hon har kräkts”. Om jag blir sen hem är det alltid mitt ”straff” att hela kvällen ställs in. B somnar då alltid med H, som för att demonstrera hur slut han blivit, stackaren, som fått ta hand om barnen själv. 

Här tangerar jag min gräns att aldrig bråka med min sambo genom bloggen, men jag känner också att jag inte helt kan utelämna påfrestningarna i relationen som uppkommer i vardagskaoset med två småbarn hemma, när det är en ärlig dokumentation av vår barnfamiljsvardag jag vill åstadkomma. 

Och jag förstår att han haft en slitig kväll, det gör jag. L:s harmoniska fas slutade så klart minuten jag skrev om den, och hon är nu inne i en ”all systems go”-period vid 22-23 varje kväll, med helig ilska om en försöker få henne att somna. Och H kräver fortfarande en förälders närvaro för att somna. Bok, och sedan kramas tills han somnar. Svårt att klara av båda själv, men det är inte så att det inte går. Jag har ju gjort det många gånger.

Men det är som att jag bara måste få mötas av två vakna barn och kaos hemma om jag jobbat längre än tänkt. Måste få se med egna ögon hur jobbigt det varit. Samma sak varje gång. Mannen som liksom kapitulerar inför jobbigheten och sitter som en apatisk martyr och LIDER. 

Så reagerar nästan aldrig jag. Jag tar itu med det jobbiga. I detta fall hade jag parkerat H med vad som helst som skulle uppehålla honom, troligen YouTube på paddan, gått iväg med L till ett annat rum och sövt henne, och därefter tagit itu med H. Inte plättlätt, men görbart. 

Men, men. Det är inte lätt detta med familj och arbete i kombination. Känner mig otillräcklig som mamma, partner och yrkesperson. Jag försöker förlåta både mig själv och B när vi inte räcker till. Förhoppningsvis lättar det upp så småningom. Men jag är less på att bli behandlad som the scum of the earth för att jag jobbar sent någon kväll ibland.

Sent omsider satt jag så själv och kollade på kvällens Masterchef Australia på playfunktionen. Vid det laget hungrig som en varg utan att ha fått i mig någon riktig näring på hela dagen utöver frukostsmörgåsen, men utan ork att ställa mig i det orkandrabbade köket och laga något. Så min midnattsmiddag blev en skål tryffelchips och en flädertonic (utan gin). Inte konstigt att jag mår röv idag. 

Lillbarnet har fått gröt, sovit nästan två timmar och vaknat igen. Jag har ätit frukost ensam, medan storbarnet insisterat på att bara äta ett par skivor bröd utan något på. I  tevesoffan. Idag orkade jag inte tjafsa. 


Jag struntade i min planerade fil med granola, och åt upp hans ägg också. Har druckit tre koppar kaffe utan att vakna till. Dimmig i huvudet och trött. 

Lite lunch i barnamagarna och en pokémon-/lekparkspromenad kanske? 

Planen för dagen

Planen för dagen

För er som missat det, så har det pågått ett Pokémon Go-event sedan i lördags. Det har inneburit stora bonusar för alla spelare, och – äntligen, äntligen! –möjligheten att fånga legendary pokémons.

De två som släppts lös är Articuno och Lugia, och jag släpade ut familjen igår för att fånga mig en Articuno. Men jag missade Lugia. Eventet pågår även idag, och målet är att ge släpa ut barnen i Donkeyn och vandra omkring tills jag hittar en Lugia-raid.

Bonusarna har även hjälpt till i den allmänna monsterjakten, och jag har äntligen lyckats samla ihop candies för att få ihop till både Porygon2 och Tyranitar. Plus att jag hatchade den sötaste lilla Pichun i jubileumskepsen 😀


Snart har jag alla pokémons som normalt går att fånga, och mitt intresse kommer återigen att dö ut tills det händer något nytt i spelet. 

Jag började spela förra sommaren, slutade under höst/vinter på grund av kallt och höggravid, började igen när gen2 kom, tappade intresset lite efter att jag fått de flesta av dessa också, började igen när gymsystemet gjordes om och blev roligt.

Det här eventet blir nog kulmen på intresset för denna gång, så får jag se när spelmakarna petar in något nytt om återuppväcket intresset…

Ja, sånt här kan en också ägna sig åt när en är mammaledig… Typ den enda aktiviteten som är förenlig med barnvagnspromenader, med fördelen att en når tre pokestop från stadens lekpark.

Förutom en Lugia hoppas jag på att få candy till en Ampharos idag. Happy hunting till mig!