Kryssningen – Visby

Kryssningen – Visby

Natten till torsdag, medan vi färdades från Travemünde med kurs mot Visby, var det rejält gungigt. Jag vaknade i vargtimmen och kände mig lätt illamående. Strax därefter vaknade L också, och tyckte att det var godmorgon och dags att prata-tjuta-kravla-vifta-krafsa-amma-åla-repeat. 

Frukosten skulle inte öppna förrän 07.30, och det blev en dryg väntan dit. Ögonen gick i kors på mig, men så fort jag somnade till blev jag väckt av min lilla solstråle till dotter. När det blev dags för frukosten att öppna jagade jag igång pappan och pojken också. Jag var aptrött, hade huvudvärk och ett visst illamående, och eftersom jag inte fick sova skulle jag i alla fall se till att få kaffe.

H åt just ingenting, och B hovrade som en helikopter över honom vid bordet. ”Hur mår du? Mår du bra? Hur känns det?” Pojken gnydde lite till svar, och jag förebrådde pappan för att han höll på och få ungen att tycka synd om sig själv. Orka hålla på och dalta – han skulle väl äta när han känder för det! En stund senare hostade pojken till och kräktes ut de nyss ätna pannkaksbitarna med blåbärssylt över bordet, sina kläder och matsalens heltäckningmatta. Tydligen är B:s känsla för H:s mående bättre än min, så där fick jag äta upp min hatt…

Det blev till att snabbt svabba upp olyckan, och skicka gosse med far till hytten. Jag satt kvar en lång stund med en sovande L i vagnen bredvid mig, fastklamrad vid min mugg med blaskigt automatkaffe. När jag till slut var på väg åter till hytten mötte jag en klart piggare H som ville göra ett nytt försök med frukosten. Jag och L gick och sov en stund i hytten under tiden.

Vi blev sena in till Visby, eftersom vinden gjorde det osäkert att gå in i hamnen, och när vi väl var förtöjda hade H somnat i hyttsängen. Så vi väntade till klockan var nästan 14 innan vi gick iland. Vi hade redan i förväg surfat rätt på en restaurang att äta lunch på, Rosengården vid kyrkoruinen vid torget. Detta eftersom de hade en tvårätters lunch där en av förrätterna som fanns var gotländsk sparris. Förvisso grön sådan, men vi var så besvikna över att inte ha hunnit leta fram en sparrisrestaurang i Tyskland dagen innan att vi bara måste ha någon form av nyskördad sparris innan vi kom hem. 

 
Så det blev grön gotländsk sparris med emulsion på gotländsk rapsolja och en supergod gotländsk ost – Stava Sandra. Det skulle ha varit rökt och torkat lamm till också, men det var tydligen slut. Fick vi veta när maten serverades och vi frågade om det inte skulle ha varit lamm till… Vi fick lite torkad pancetta istället, och det var en riktigt god förrätt ändå. Varmrätten blev en klassisk torskrygg med räkor och pepparrot, samt en ramslöksgremolata. Också väldigt gott, även om fisken kanske gått någon minut för länge.


(Helt off-topic så var L:s outfit för dagen ett set med hårband, body, leggings och små skor helt i blommigt, som hon fått i present av mina kollegor. Jag försöker minimera de tillfällen jag klär henne i sådana superflickiga utstyrslar, men väldigt gulligt är det ju ändå… Det är också märkligt hur folk reagerar på bebisar i ”dockutstyrsel” – det var säker tre gånger så många tanter och farbröder som stannade till och ville gulla med henne än normalt. ”Åh, så söt!”, ”Nämen titta, en sån liten prinsessa!”. Vilket påminde mig om att vara noga med att vara försiktig med sådana kläder, framför allt när hon blir äldre, så att hon inte lär sig att hon får mycket mer positiv uppmärksamhet när hon är ”söt”, och att hennes skönhet ligger i betraktarens öga. Jag vill att hon ska växa upp och veta att hennes värde ligger i helt andra saker. Nu var det en resa med många äldre människor, och en stor mängd tanter som ville titta och gulla med henne hela tiden, bara för att hon är en bebis, men det var påtagligt hur mycket mer uppmärksamhet hon fick när hon var en liten blommig prinsessa.)

Sedan fick vi återigen skynda tillbaka till båten, och hann bara besöka några affärer i  en fruktlös jakt på den goda osten. Vi ville också förbi en keramikbutik som brukar ha så sanslöst fina saker, Szilasi, men den var stängd. Ödet ville tydligen inte att vi skulle få med någon keramik hem, för det var en sak vi hade velat titta på under besöket i Bornholm också…

Som tur är har vi ju sett Visby förr, så det gjorde inget att vi inte hann med så mycket mer än en lunch, för det var en väldigt mysig restaurang med mycket grönska runt uteserveringen, och en markis med infravärme. Belägenheten i skuggan av kyrkoruinen gav mycket ”Visbykänsla”.

Båten gick inte förrän vid 19-tiden, men vi hade den tidiga middagssittningen vid 17.30, därav brådskan tillbaka. Det hade varit mycket bättre med den sena sittningen, men med hänsyn till H var det inte riktigt görbart att ta den sena sittningen vid 20.30.

Den sista middagen ombord bestod av rökt hjortstek med hjortsteksmousse och pepparrotscreme och syltade kantareller. Väldigt gott, men återigen väldigt fel proportioner, med en liten tunn skiva kött och rikliga givor av två sorters ”kräm”. Det blev för mycket gegg till för lite kött. Med hänsyn till hjortmoussen hade pepparroten hellre fått vara bara riven. Varmrätten var enkel, men god, i form av stekt rödingfilé med potatis, citronsmörsås och inlagda gotländska betor. Till dessert blev det en chokladganachetårta med myntachokladpastej. Det var den enda riktigt lyckade desserten på resan. Tyvärr var dryckestipset till en sherry som var så söt att jag fick kväljningar och flashbacks till glukosbelastningarna jag gjort under graviditeterna. Urk! 

H fick en kycklingsallad till förrätt, och köttbullar till varmrätt (vi fick be dem byta ut mos mot potatis och strunta i sås, så han åt köttbullarna…).

Efter maten följde den vanliga rutinen med att släppa iväg H till lekrummet med någon av farbröderna, medan vi föräldrar nattade L i vagnen och samtidigt tog en drink på tu man hand. Och gjorde oss oanträffbara så länge som möjligt innan farbröderna kom tillbaka med H… Sedan gick någon av oss till hytten med honom och hämtade hans vagn och bytte om till pyjamas och borstade tänderna. Sedan uppsökte vi en lugn bar och lät honom somna i vagnen medan vi tog en drink till. Inte så dumt, det här med att kryssa med barn ändå 😉

När båda barnen sov kunde vi söka upp resten av sällskapet i baren vid casinot och umgås en stund innan det var läggdags även för oss. En väldigt bra feature med barn är det här att de verkligen sover när de väl somnat. Ingen av dem reagerade på att sitta i en stojig bar, med musik och allt, efter att de fått somna på en lugnare plats.


Natten blev lugn, och klockan nästan sex innan L vaknade. ”Vilken lyx!” tänkte jag efter ett par dagar med klockan-fyra-vakningar. Hoppas bara att det är tillfälligt, så att vår familj inte fått sin första morgonpigga medlem…

Vi ankom till Mariehamn någon gång under småtimmarna och åkte vidare vid frukost. Det var ingen landstigning, men det är väl ett måste för att de här fartygen ska få sälja taxfree. Taxfreeshopping var också det vi ägnade torsdagen åt, innan vi återkom till Stockholm på eftermiddagen.

Eftersom vi bokat via en resebyrå här i stan hade vi busstransfer direkt hem, vilket var väldigt smidigt med två småbarn och en packning som tyngts ner av en hel del vin. De har inte jättemycket kvalitetsviner på Birka, men det blev några flaskor ändå. Plus lite rom, gin och punsch. H har tack och lov inte börjat tjata om godis ännu, så han fick en leksaksbil som han fick välja själv och ett paket hårsnoddar som han tyckte var roliga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *